Skånska handlingar från dansk tid

Skånes Genealogiska Förbund (förkortat SGF) bildades 1937 och i början var det mest adliga, präst- och borgarsläkter man forskade på. I takt med att kyrkböckerna blev mikrofilmade på 1950- och 1960-talen ökade intresset för släktforskning. På 1970- och 1980-talet kunde man fjärrlåna mikrofilmer från andra delar av landet. Men i Skåne finns det ju en tid innan 1658 också, då Skåne blev svenskt. För att forska på tiden innan 1658 var man tvungen att åka över till Köpenhamn där en del handlingar fanns på Rigsarkivet. Under 1980-talet diskuterade styrelsen i SGF flera gånger möjligheten att inrätta ett föreningsarkiv. Till detta skulle man förvärva kopior av viktiga, men svåråtkomligt skånskt arkivmaterial. Dessa tankegångar blev verklighet då man fick en pengadonation 1980 för att kunna göra fotostatkopior av handlingar rörande Skåne som förvaras på det danska Rigsarkivet. Även en del handlingar som förvaras på de svenska Riksarkivet kopierades.

Mandtall och Registerforklaring paa Korn Skatten aff LandzCrona Lehns Anno 1643. AID:v880322.b10

Ungefär 20.000 papperskopior kopierades upp och man fyllde även på med material som fanns i Stockholm och som inte var tillgängligt i Skåne. Detta material bildade SGF-arkivet. Detta är så klart innan digitaliserings tid. Man har via en katalog i bokform kunnat beställa papperskopior av dessa handlingar för ”sina” församlingar och byar.

Skånes Genealogiska Förbund bytte för ett par år sedan namn till Skånes Släktforskarförbund (förkortat SkSF) och därmed bytte även arkivet namn till SkSF-arkivet. På Skånes Släktforskarförbunds stämma 2016 kom en motion om att göra detta material digitalt tillgängligt och ArkivDigital fick frågan om att skanna in dessa papperskopior och göra dessa tillgängliga.

1604 års Jordebok från Asmundtorp. AID:v880266.b270.s27

Materialet består mest av mantalslängder och jordeböcker från 1500- och 1600-talet, men även en del andra handlingar finns. 1676 besatte Danmark delar av Skåne och man upprättar snabbt egna mantalslängder över de delar man återtagit från svenskarna. Man upprättade även rullor över de friskyttar som stred för den danska kungen.

Mönsterrulla överkapten Eskils Nielsens kompani friskyttar, mönstrade i Helsingborg den 10 juli 1679. AID:v880383.b630.s63

För att ta del av materialet (observera att det alltså är avskannade papperskopior och inte direkt från originalhandlingarna) sök på arkivbildaren Skånes Släktforskarförbunds arkiv. Tänk på att länsindelningen var annorlunda under den danska tiden. T.ex. fanns både Helsingborgs och Landskrona län, samt en del mindre län. De olika volymernas nummer och sortering följer arkivets katalog. Ett register på församlingar och orter håller på att tas fram för att underlätta sökningen i handlingarna.

ArkivDigital

Kvävda barn

En relativt vanlig dödsorsak bland späda barn är ”förqfavd af modren i sömnen”. Det förekommer som dödsorsak fram till slutet av 1800-talet. Man ser regionala skillnader, det var vanligare i västra och södra Sverige. Forskare har tolkat uppgifterna lite olika. En del menar att fattiga som hade ont om mat medvetet dödade sitt barn. Andra menar att det rör sig om det vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Länk.

I Ramsåsa socken i Skåne tycks prästen ha fattat misstankar då åbon Ola Nilsson och hans hustru Hanna Mårtensdotter den 20 mars 1828 miste sitt tredje späda barn. I dödboken har han noterat:

”NB. Här torde böra anmärkas att detta ägta par icke af 3ne friska och efter utseende lyteslösa födda barn fått behålla något öfver 3 à 4 veckor. De 2ne sista buro tydliga tecken deraf att de voro qväfde _ det första blef icke synadt. Jag har anfört detta på det man må vidtaga nödiga mått och steg om en dylik cassus åter inträffar.”

RamsåsaRamsåsa (L, M) CI:2 (1762-1842) Bild 1910 / sid 383 (AID: v100837a.b1910.s383, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Det verkar dock inte som om prästen behövde vidta några åtgärder, för paret fick efter några år en son Nils som överlevde. Detta framgår av husförhörslängden för åren 1832-1840:

Ramsåsa AI 3Ramsåsa (L, M) AI:3 (1832-1840) Bild 720 / sid 28 (AID: v100826a.b720.s28, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Denne Nils blev så småningom åbo i Ramsåsa nr 17 och fick flera barn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Smeder fick dödfödda barn samma dag

Slumpen gör att ovanliga händelser ibland klumpar ihop sig. Jag har i ett tidigare inlägg visat ett exempel där två trillingfödslar, som i sig är mycket ovanligt, inträffade i samma socken med bara någon månads mellanrum.

Att två män med samma yrke båda får ett dödfött barn samma dag i samma socken måste också vara mycket osannolikt. Men det inträffade år 1798 i Burlöv i Skåne.

BurlövBurlöv CI:4 (1775-1816) Bild 91 / sid 92 (AID: v106310.b91.s92, NAD: SE/LLA/13050) Länk.

Den 26 januari fick smeden Bengt Andersson och hans hustru Kjerstina Nilsdotter tvillingar, varav den ena var dödfödd. Samma dag fick smeden Pär Ahlström och hans hustru Elna Bengtsdotter en dödfödd son.

Vid denna tid var antalet dödfödda barn i Sverige drygt 27 per 1000 födda. Det kan jämföras med nutidens 4 per 1000 födda. Under andra halvan av 1700-talet föddes cirka 70 000 barn per år. Antalet ökade under de första decennierna av 1800-talet så att det vid mitten av detta sekel årligen föddes lika många barn som idag, trots att befolkningen var mycket mindre. Vid den här aktuella tiden, 1798, föddes enligt den officiella statistiken, 2160 dödfödda barn i landet. Det var således inte helt ovanligt, men kombinationen ovan måste ändå betecknas som närmast unik.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Medelmåttig till wexten med blackigd hår och blå ögon

Så beskrivs min farfars farmors mor Johanna Elisabeth Stede (1818-1883). Vi släktforskare vill man ju hitta så mycket som möjligt om våra förfäder och släktingar. Hittar man ett fotografi eller målning så blir personen mycket mer ”levande” fast han eller hon varit död länge. Om det inte finns ett fotografi kanske man har turen att någon förfader varit på kant med rättvisan. Märk att jag skriver turen för det är det ju om man hittar en släkting i någon dombok eller fängelsehandling. Vi kan ju i dag inte rå för vad de sysslade med förr i tiden, men tack vare att de gjorde vad de gjorde kan jag idag som släktforskare lära mig lite mer om personen.
Johanna Elisabeth Stede föddes 1818-08-13 i Raskarum, Sankt Olof på Österlen i Skåne. Hon var dotter till trumpetaren Jonas Stede och Margareta Christina Sjöstedt.

Sankt Olof AI 8 Bild 211 sid 231Sankt Olof AI:8 (1854-1861) Bild 211 / sid 231 (AID: v101046.b211.s231, NAD: SE/LLA/13328) Länk

Här ser vi Johanna tillsammans med sin oäkta dotter Greta, född 1856. Ute till höger står det lite svårläst ”1853 11/6 dömd för 1:a resan snatteri”. Johanna har alltså blivit dömd för snatteri första gången. Hur hittar jag nu mer om detta?
Första steget borde vara att leta upp målet i en dombok, men frågan är ju vilken dombok. Det borde vara i Albo häradsrätt där Sankt Olof ligger, men säker kan man inte vara då det heter att man skall bli dömd där brottet begicks och det kan ju i princip ha skett var som helst. Men det finns faktiskt andra vägar ett leta som i vissa fall ger snabbare ingång i materialet. Snatteri är ett så pass allvarligt brott att Johanna bör ha blivit häktad. Eftersom vi har ett datum när hon döms så har vi en ingång. I vissa delar av landet har ArkivDigital fotograferat av häradshäktenas förteckningar över fångar. I de månadsvisa förteckningarna är det ganska enkelt att hitta till rätt månad.

Albo häradshäkte Ö 1 Bild 3660Albo häradshäkte Ö:1 (1840-1853) Bild 3660 (AID: v480113.b3660, NAD: SE/LLA/10236) Länk

Förteckning öfwer Fångar uti Albo Häradshäkte, uti Brösarp för April månad år 1853.
1853 april 10 ankom pigan Jeanna Städe.
Jeanne Städe förr i S:t Olof Socken år 1820, är medelmåttig till wexten med blackigt hår och blå ögon.
Jeanna Städe är af KronoLänsman Montan häktad för det hon från Qwinspersonen Bengta Högstedt i Rörum stulit En del klädespersedlar.
1853 den 21 april war Jeanna Städe till förhör då ransakningen blef uppskjuten till den 5 påföljande Maj.
1853 den 21 april insändes Jeanna Städe till Länshäktet.
Till att börja med får vi reda på när Johanna kommer till häktet och sedan kommer information om henne. Man kallar henne Jeanna och födelseåret har blivit 1820 istället för 1818. Men vi får ett signalement på henne. Därefter en kort sammanfattning vad hon är anklagad för och i nästa kolumn finns uppgifter om när det är tänkt att vara rättegång mot henne. Efter som den blir uppskjuten skickas hon från häktet i Brösarp till Länsfängelset i Kristianstad i väntan på rättegång.

I nästa månads häkteslista hitta vi henne igen, Albo häradshäkte Ö:1 (1840-1853) Bild 3690 (AID: v480113.b3690, NAD: SE/LLA/10236) Länk

Här hänvisar man till föregående månads lista och gör lite tillägg vad som händer under maj månad. Det har varit en rättegång, men den är uppskjuten ytterligare för man måste skaffa fram ett frejdebetyg för henne.
Ett frejdebetyg är ett intyg som prästen skriver där han intygar vem personen är och även kan göra anteckningar om tidigare brott och straff.

I juni månad hittar vi henne igen, Albo häradshäkte Ö:1 (1840-1853) Bild 3730 (AID: v480113.b3730, NAD: SE/LLA/10236) Länk

Förutnämde dag [11/6] undergick Städe ransakning och dömdes att för tillgreppet i Rörum böta 26 skilling eller i brist af tillgång att straffas med Tre dagars fängelse, med hwilket utslag hon förklarades sig nöjd och hon skickades till Länshäktet igen.

I häkteslistorna hittar vi alltså både ingångar till domboken och till vilket fängelse personen blir transporterad till. Så tipset är att om det finns häkteslistor, börja titta i dessa för det kan spara mycket letande i andra handlingar.
Sök på häradshäkte i ArkivDigital för att se vilka som finns tillgängliga. För hela landet har vi även fotograferat av fånglistor 1750-1825. Dessa hittar man om man söker efter Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet. Dessa är uppdelade år för år, län för län och sedan månad för månad.
Historien om Johanna slutar inte här, men fortsättningen får vi ta en annan gång.

Om man inte hittar den aktuella domboken digitalt, finns det möjlighet att beställa den via tjänsten Beställningsfotografering. Läs mer om det här.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Elfva-Bengtan i Skårby

Skårby_CI_4_Bild_193_sid_375

Skårby_CI_4_Bild_194_sid_377

Skårby CI:4 (1825-1862) Bild 193 / sid 375 (AID: v111804.b193.s375, NAD: SE/LLA/13350) – samt sid 376-377 i samma volym. Länk.

I Skårbys dödbok i södra Skåne finns en notis inskriven bland de döda år 1842. Här skriver prästen:

Den så kallade Elfva-Bengtan i Skårby socken, som från urminnes tider lär hafva bott i en af henne uppförd jordhydda på gränsen emellan Willie, Kattslösa och Skårby Socknars ägor vid Snöftarp, och som i flera decennier blifvit skjutsad omkring i Skårby Socken från gård till gård, dog i Torpet Grekland den 26te och begrofs den 30de Januari. Hennes ålder är okänd; men sjelf har hon längesedan uppgiwvit sig hafva hunnit öfver 100 år. 84?
 
Bara dessa få rader gör att man får en bild om hur Bengta hade det. Tänk om fler präster hade skrivit lite mer än bara namn och ålder när de dör. Prästen trodde nog inte på hennes egen åldersuppgift då han har skrivit dit ”84?” i slutet.
 
Niklas Hertzman, ArkivDigital

Salpetersjudare – Viktigt yrke för tillverkning av krut

Krigskollegium_Artilleridepartementet_F2a_2_Bild_212Krigskollegium Artilleridepartementet F2a:2 (1764-1804) Bild 212 (AID: v50440.b212, NAD: SE/KrA/0003) Länk.

När man läser de gamla handlingarna kan man se många olika stavningar av ord. Det ord som kanske är stavat på flest olika sätt är salpetersjudare och man kan ju undra vad det är för ett yrke.

Den svenska armén behövde mycket krut till sina gevär och kanoner och krutet bestod av 75% salpeter. Detta salpeter kunde man hitta i stor koncentration under golven i ladugårdarna. Eftersom det var en så viktig del i kruttillverkningen kom det till och med regler om att det som fanns under ladugårdsgolvet var kungens. Till en början levererade bönderna detta själv, men ganska snabbt kom det en yrkeskår som kallades salpetersjudare. Dessa åkte runt och grävde ut under golvet, tog med sig allt och kokade (sjöd) under 6-7 dagar. Processen fortsatte tills man fick fram råsalpeter som transporterades till krutbruken där man gjorde krut.

I serien Krigskollegium Artilleridepartementet finns tre stycken volymer med mönsterrullor över salpetersjudarna 1693-1805. Man upprättar mönsterrullor över dessa precis som man gör över ryttare och soldater. Bilden här ovan visar:

MönsterRulla öfwer Salpetersjuderimanskapet af Skåne och Blekings Läners Stat, som dels år 1777 warit på Kronoarbete i berörde Län, dels ock sedan förledet års Mönstring blifwit i de afgångnas ställen antagne; upprättad til Mönstringen som hölls den 29. april 1778.

Krigskollegium_Artilleridepartementet_F2a_1_Bild_92
Krigskollegium Artilleridepartementet F2a:1 (1693-1757) Bild 92 (AID: v50439.b92, NAD: SE/KrA/0003) Länk.

Rulla och Specification Uppå Samptel: Hans Kongl: Maij:tts och Crononas Saltpettersiudare som Boo och wistas uti Skaraborgs Lähn Pro Anno 1726 och 1727.

Walla härad, Lerdahla socken. Anders Jonsson i Myreberg. Nummer 1, född år 1669 och blivit salpetersjudare 1687. Præsens (dvs närvarande).

Har man tur kan det stå lite mer antecknat om personerna som det t.ex. gör på Anders Erichsson (rad 3 i bilden ovan). Här har man skrivit ute till höger:

Siuk af et hug i wänstra knäet och bewitnades af des Cammerater at wara oduglig. Recommenderas till afskied, medan han och intet kunnat giöra något arbete för åhr 1726.


Niklas Hertzman, ArkivDigital

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En gammal pappa

Hörup CI 1 (1684-1803) Bild 161 sid 189
Hörup CI:1 (1684-1803) Bild 161 / sid 189 (AID: v110641.b161.s189, NAD: SE/LLA/13184) Länk.

Som släktforskare skall man vara källkritisk och alltid ställa sig fråga ”kan detta stämma?” Det kan vara att två personer på 1700-talet gifter sig och de är från olika delar av landet. Visst, det kan förekomma, men det kan ju även vara så att det finns en plats i närheten som heter likadant. Det kan vara att en kvinna uppges bli mamma när hon är 65 år gammal och så vidare. Med detta i tankarna måste man så klart ställa sig frågan om notisen på bilden ovan stämmer.

I Hörups födelsebok den 1797 skriver prästen att pappan är i sitt 84:de år.

d.29 Martii föddes uti Hörups husen et drengebarn. Fadren afskedade Ryttaren Knut Grönborg i sit 84:de år, modren Kjerstina Matsdotter, blef döpt d.31 wid Passions Gudstjensten. Des namn Lars.

Knut och Kjerstina gifter sig 1791 och då står det inget om hans ålder. Knut dör 1806 och då uppges han vara 99 år gammal. Båda dessa åldersuppgifter ger ju ungefärliga födelseår, men det skiljer ju en del. Kan man kanske hitta honom i de militära rullorna och få ytterligare en ålder där?

Berätta gärna om era fynd i kommentarsfältet nedan.

Övriga källor:
Hörup CI:1 (1684-1803) Bild 40 / sid 31 (AID: v110641.b40.s31, NAD: SE/LLA/13184) Länk.
Hörup CI:3 (1804-1856) Bild 145 (AID: v110643.b145, NAD: SE/LLA/13184) Länk.
Ingelstads häradsrätt FIIa:18 (1807-1808) Bild 2380 / sid 42 (AID: v158016.b2380.s42, NAD: SE/LLA/10032) Länk.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Nytt hår och nya tänder

Kvistofta FI 1 (1796-1861) Bild 51 sid 93Kvistofta FI:1 (1796-1861) Bild 51 / sid 93 (AID: v107373.b51.s93, NAD: SE/LLA/13223) Länk. (På bilden syns den i källan angivna sidan samt nästföljande sida.)

Om man har tur står det lite mer text i en dödsnotis än bara namn och ålder. När avskedade ryttaren Pehr Laxström dör i Kvistofta 1823 skriver prästen mycket spännande och intressant om honom och hans pappa.

1823. Dec.20 Dog afskedade Ryttaren Pehr Laxström i Qvistofta af ålderdom 91 år och 7 mån: gl. Begrofs d.28 ejusdem.

Om denne Man förtjenar att anmärkas, att han bivistat det Pommerska kriget, att han der blifvit blesserad, samt fången förd till Berlin, men ransonerat sig sjelf. För ett och samma Nummer hade Pehr Laxström och hans Fader tjent nära ett Hundrade år, neml: Fadren i 50 år, och Laxström i 48 år, då han nödsakades taga avsked, emedan Regementet förändrades från Ryttare till Dragoner. Fadren hade bivistat slaget vid Helsingborg 1710. År 1819, efter det stora Lägret å Bonarps Hed, infann sig Pehr Laxström i Ramlösa hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Oscar med en af Kyrkoherden i Quistofta Professor David Rosenschöld författad Böneskrift, deri han, utom ofvanbemälte märkwärdigheter, äfven anförde den Naturens sällsamhet, att Han, Pehr Laxström, efter en nyligen ofverstånden Svår sjukdom erhållit nytt hår och nya tänder, och som han alltså befarade, att hans lifstid skulle några år förlängas, anhöll han, att genom Kongl: Majt:s Nåd bekomma ytterligare Pension utöfver de 12 Rd Banco; som honom sedan längre tid varit beviljade. -Som naturens sällsamma bemödande på stället erfors äga rum, och i anseende till det Hedrande Prestbevis Pehr Laxström in för Hans Kongl: Höghet Kronprinsen personligen företedde, har bemälte Laxström af Kronprinsens egen handKassa erhållit fyratio Rd B:co i årlig Pension, eller större, än någonsin en simpel Ryttare under Svenska Kronan hittils haft.

Efter sitt Nittionde år hade Laxström varit sängliggande; och utan tvifvel har den wåldsamma kur han vidtagit för häfvandet av den svåra sjukdom, som ofvan omförmälts, kunnat vålla, att Laxström, som till vexten ej var stor, men stark, icke upplefvat Hundrade år.

 

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Liggare över lösaktiga kvinnor i Malmö 1874-1902

Kriminalpolisen i Malmö DIV 1 (1874-1902) Bild 169 sid 166Kriminalpolisen i Malmö DIV:1 (1874-1902) Bild 169 / sid 166 (AID: v137358.b169.s166, NAD: SE/MSA/00453) Länk.

Vid en första blick på dessa förteckningar och akter kan de te sig smått humoristiska, men det är ju så klart mycket större än så. Vi träffar på kvinnor som av en eller annan anledning har valt eller blivit tvungna att försörja sig genom prostitution. Vi hittar uppgifter om deras namn och bakgrund, deras levnadsförhållanden, var de bodde och var de var verksamma. I många fall står det dessutom varför de började.

Dessa handlingar från Malmö finns för åren 1874-1902 och innehåller ett par hundra personer. Själva prostitutionen var inte olaglig vid denna tid, utan det var för att de umgicks i vissa kretsar och att de var ”lösaktiga” och drev omkring som gjorde att polisen visade intresse för dem. Lösdriveri var olagligt.

I exemplet här ovan kan vi läsa följande:
Namn jemte binamn: Annetta Sofia Andersson Frithioff.
Bostad: v. Dalgatan N:o3, S:a Promenaden 27.
Utseende: Längd 1.576, ovalt ansigte, hår: blondt, ögon: bruna.
Födelseort och tid: Malmö, 1870 d.8/2.
Föräldrarnas namn och yrke: Aflidne Husaren Hans Andersson Frithioff och hans hustru Maria.
Förutvarande sysselsättning och lefnadsomständigheter: Hon har mestadels vistats i föräldrahemmet. Hon tjenade i ett mejeri i Tyskland under ett år och har sedan sin återkomst derifrån i augusti månad förra året försörjt sig genom skörlefnad.
Anmärkningar: Ålagd besigtningskyldighet af P.K. den 12/4 89. 1890 d.16/7 ådömd åtta mån: tvångsarbete. Befriad den 3/12 1892.

Ett annat exempel med ännu mer information hittar man t.ex. på Lisa Maria Jacobina Hansson.

Kriminalpolisen i Malmö DIV 1 (1874-1902) Bild 123 sid 121


Kriminalpolisen i Malmö DIV:1 (1874-1902) Bild 123 / sid 121 (AID: v137358.b123.s121, NAD: SE/MSA/00453)
Länk.

Namn jemte binamn: Lisa Maria Jacobina Hansson /Posetivhalerskan/.
Bostad: Södra Promenaden N:o 45, Rönneholmsvägen 84.
Utseende: 5.7 fot, stark kroppsbyggnad, långlagt fylligt ansigte, rak näsa, ordinär mun, blåa ögon, mörkblondt hår, tunna bruna ögonbryn samt ett s.k. födelsemärke vid högra knäveckets insida.
Födelseort och tid: 1861 21/6 i Ystad.
Föräldrarnas namn och yrke: Aflidne Korporalen Mårten Hansson och h.h. Ingrid Lundgren.
Förutvarande sysselsättning och lefnadsomständigheter: Konfirmerades vid 16 års ålder och wistades i föräldrahemmet tills fyllta 20 år, 1881 kom hon hit till staden och sedan drifvit omkring med Posetivhalarens Sidsli tills sistl: Febr: då hon började sin nuvarande yrke; hon blef, enl. eget erkännande förförd vid 17 års ålder af Löjt: Elestin i Ystad.
Anmärkningar: Besigtigas hos läkaren 1883, rest till Ystad utan att hafva gjort anmälan deröfver. 1888 13/9 ånyo besigtning å byrån.

Det här med att Lisa Maria Jacobina Hansson kallas Posetivhalerskan är något man ser på en del av kvinnorna. Polisen har skrivit ut deras binamn i handlingarna. Vi vet så klart inte hur de såg ut eller hur de var som personer, men om man blundar och låter fantasin sätta igång, så får man med dessa namn små bilder av dem.

I handlingarna hittar vi namn som:
Johanna Hansson – Stickerskan
Bengta Nilsson – Lilla Danskan
Mathilda Nilsson – Mathilda 50 öre
Carolina Larsdotter – Slagne Hjelten
Emma Charlotta Carlsson – Pattetummen
Carolina Andersson – Skita Pecka
Augusta Maria Larsson – Klar i särken
Johanna Persson – Det gungande skeppet
Gerda Henrietta Zickerman – Warma franskbröd
Augusta Johansson – Fy för satan

Ett register över Malmös glädjekvinnor under 1874-1902 finner ni här.

Niklas Hertzman, ArkivDigital