Håll, styng och miserere – vad dog våra förfäder av?

Från mitten av 1700-talet noterade prästerna inte bara vilka församlingsbor som hade avlidit utn också orsaken till att de lämnade det jordiska. Upplysningstiden hade gjort entré och samhället visade allt större intresse av att undersöka och försöka förstå, vilket kunde gälla allt från jordbrukets utveckling till folkhälsan.

Det så kallade Tabellverket (föregångaren till Statistiska centralbyrån) inrättades 1749. Från samma år skulle församlingsprästerna leverera detaljerad befolkningsdata inklusive dödsorsaker till den nya myndigheten. På blanketten som användes fanns sjukdomarna förtryckta: Kåppor och Mässling – Bröstsjuka och Lungsot – Håll och Styng – Hetsig sjukdom och Brännsjuka – Fläckfeber och smittosam sjuka – Pästen – Mage och Buk-ref – Röd-sot – Gul-sot – Tvinsot och Mjält-sjuka. Etcetera. Listan är lång.
Varnhem (R) C:2 (1758-1836) Bild 342 / sid 39 (AID: v17805.b342.s39, NAD: SE/GLA/13612) Länk

Släktforskaren frågar sig förstås vad detta är för sjukdomar som förfäderna dog av. ”Håll och Styng”, till exempel. ”Håll” vet vi ju vad det är, ont i sidan som man kan få om man springer. Och ”styng” kan vi väl ana, i alla fall vet vi vad ett getingsting är. Men det ger oss ingen dödsorsak.

En släktforskare som ägnade mycket tid åt detta var apotekaren Gunnar Lagerkranz (1905-91). Han gick igenom stora mängder med äldre medicinsk litteratur för att bättre förstå de äldre sjukdomsnamnen. Resultatet presenterade han i skriften ”Svenska sjukdomsnamn i gångna tider”, utgiven i flera upplagor av Sveriges Släktforskarförbund (1981, 1983 och 1988). Där framgår bland annat att ”håll och styng (sting)” är detsamma som lunginflammation. Totalt förklaras omkring 900 sjukdomsnamn.

En annan fråga är vad som egentligen är en dödsorsak. Ofta beskriver äldre tiders sjukdomsnamn ett symtom snarare än anger den egentliga dödsorsaken, exempelvis ”andtäppa”, ”bröstvärk” eller ”vattusot”. Då är det förstås svårt att veta mer exakt vad personen dog av. Andra vanliga sjukdomsnamn beskriver bara sjukdomens förlopp, exempelvis ”hetsig feber” eller ”tärande sjukdom”, utan att vi kan säga mer än att det första sannolikt handlar om en häftig infektion och det senare om ett mer långdraget sjukdomsförlopp, typ cancer.

Men många sjukdomar var lätta att diagnosticera också för medicinskt obevandrade i äldre tider, exempelvis (smitt)koppor, mässling och lungsot. Dit torde också rubrikens miserere (tarmvred) höra.
Katarina (AB, A) FI:27 (1887-1889) Bild 78 / sid 36 (AID: v87062.b78.s36, NAD: SE/SSA/0009) Länk

Under andra halvan av 1800-talet blev det vanligt, särskilt i städer, att dödsorsakerna anges med medicinska termer, vilket blir ytterligare en utmaning för släktforskaren. Vad betyder ”bronchitis” och ”varioæ”? Men med lite kreativt googlande brukar sådana frågor kunna besvaras ganska enkelt.

Håkan Skogsjö, ArkivDigital

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Nytt hår och nya tänder

Kvistofta FI 1 (1796-1861) Bild 51 sid 93Kvistofta FI:1 (1796-1861) Bild 51 / sid 93 (AID: v107373.b51.s93, NAD: SE/LLA/13223) Länk. (På bilden syns den i källan angivna sidan samt nästföljande sida.)

Om man har tur står det lite mer text i en dödsnotis än bara namn och ålder. När avskedade ryttaren Pehr Laxström dör i Kvistofta 1823 skriver prästen mycket spännande och intressant om honom och hans pappa.

1823. Dec.20 Dog afskedade Ryttaren Pehr Laxström i Qvistofta af ålderdom 91 år och 7 mån: gl. Begrofs d.28 ejusdem.

Om denne Man förtjenar att anmärkas, att han bivistat det Pommerska kriget, att han der blifvit blesserad, samt fången förd till Berlin, men ransonerat sig sjelf. För ett och samma Nummer hade Pehr Laxström och hans Fader tjent nära ett Hundrade år, neml: Fadren i 50 år, och Laxström i 48 år, då han nödsakades taga avsked, emedan Regementet förändrades från Ryttare till Dragoner. Fadren hade bivistat slaget vid Helsingborg 1710. År 1819, efter det stora Lägret å Bonarps Hed, infann sig Pehr Laxström i Ramlösa hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Oscar med en af Kyrkoherden i Quistofta Professor David Rosenschöld författad Böneskrift, deri han, utom ofvanbemälte märkwärdigheter, äfven anförde den Naturens sällsamhet, att Han, Pehr Laxström, efter en nyligen ofverstånden Svår sjukdom erhållit nytt hår och nya tänder, och som han alltså befarade, att hans lifstid skulle några år förlängas, anhöll han, att genom Kongl: Majt:s Nåd bekomma ytterligare Pension utöfver de 12 Rd Banco; som honom sedan längre tid varit beviljade. -Som naturens sällsamma bemödande på stället erfors äga rum, och i anseende till det Hedrande Prestbevis Pehr Laxström in för Hans Kongl: Höghet Kronprinsen personligen företedde, har bemälte Laxström af Kronprinsens egen handKassa erhållit fyratio Rd B:co i årlig Pension, eller större, än någonsin en simpel Ryttare under Svenska Kronan hittils haft.

Efter sitt Nittionde år hade Laxström varit sängliggande; och utan tvifvel har den wåldsamma kur han vidtagit för häfvandet av den svåra sjukdom, som ofvan omförmälts, kunnat vålla, att Laxström, som till vexten ej var stor, men stark, icke upplefvat Hundrade år.

 

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Fyra fruar på 4 år

En vanlig husförhörslängd brukar stäcka sig 5-10 år. I Fjelie AI:5 skriver man in det som händer under 1826-1831 och i den har Nils Nilsson varit gift 4 gånger.
Fjelie AI 5 (1826-1831) Bild 185 sid 182

Fjelie AI:5 (1826-1831) Bild 185 / sid 182 (AID: v109258.b185.s182, NAD: SE/LLA/13084) Länk.

Flädie nr 12
Arr: Nils Nilsson, född 1795 23/8 i Fjelie.
Hustru Sissa Pehrsdotter, född 1803 23/4 i Flädie. Död 26/1 1827.
Hustru Anna Jönsdotter, född 1803 18/4 i Önnerup. Död 10/7 1828.
Hustru Estred Larsdotter, född 1805 27/3 i Flädie. Död 18/1 1830.
son Nils, född 1828 10/7 i Flädie.
dotter Elna, född 1826 11/3 i Flädie. Död 11/6 1827.
Hustru Kjerstena Christensdotter, född 1808 3/12 i Flädie.
dotter Sissa, född 1831 13/8 i Flädie.

Vad hände med Nils Nilssons fruar?

Niklas Hertzman, ArkivDigital