Oäkta barn och utomäktenskapliga förbindelser

När man plöjer igenom kyrkobok efter kyrkobok stöter man då och då även på andra uppgifter än de man är på jakt efter och sådana uppgifter kan också väcka en intresse. Många präster var både moraliska och nitiska och skrev ofta in kommentarer om oäkta barn i födelseböcker och husförhörslängder. Som bekant användes beteckningen ”oäkta barn” för barn som var resultatet av utomäktenskapliga förbindelser. Sådana förbindelser har säkert funnits i alla tider, men förr fanns det ju inga säkra preventivmedel och när förbindelsen resulterade i barn gick den inte att dölja.

Under 1600- och 1700-talen var det stränga straff för sedlighetsbrott. Förutom böter straffades de skyldiga med ”uppenbar kyrkoplikt”, vilket innebar att de under den obligatoriska gudstjänsten fick sitta på skampallen i kyrkan till allmän beskådan. År 1810 avskaffades det världsliga straffet för kvinnor för så kallad lönskaläge, (sexuellt umgänge mellan ogifta personer) första och andra gången. Och år 1864 kom en ny strafflag där lönskaläge inte längre var brottsligt för någon av parterna.

Vid mitten av 1800-talet föddes närmare en tiondel av alla barn i Sverige utanför äktenskapet. Flest utomäktenskapliga födslar var det i städerna, där Stockholm hade ojämförligt högst andel. Vid denna tid föddes 40% av barnen i Stockholm utom äktenskap, medan andelen i riket som helhet var 8%. Även i Eskilstunas fristad, där jag stött på ett intressant exempel, var andelen hög, 22% under 1850-talet.

I många av fallen där nämns fadern och en stor del av fäderna tog sitt ansvar och gifte sig med modern efter att barnet fötts. Vanligt är förstås ”fader okänd”. Däremot är det inte vanligt att även modern är okänd, åtminstone inte utanför Stockholm. Detta är dock fallet för barnet Anna Sofia som föddes 7/4 1855 i Fristaden.

Eskilstuna Kloster och Fors C10 (1848-1858) Bild 197 sid 380 (AID v54898.b197.s380)

Eskilstuna Kloster och Fors C:10 (1848-1858) Bild 197 / sid 380 (AID:v54898.b197.s380, NAD: SE/ULA/10226) Länk

Prästen har skrivit följande anmärkning:

Detta barn uppgafs vara födt inom Torpa socken och Herr Baron C.A. Fleetwood på Torpunga lemnade en förbindelse att detta barn icke skulle falla Eskilstuna Fattigvård till last. Detta barn vårdades af hustru Björklund till den 28 mars 1856, då det afhemtades af okända fosterföräldrar.

Man kan ju misstänka att det var baronen som gjort en stackars piga med barn och som på sitt sätt tog sitt ansvar för barnet genom att ordna en fosterhemsplacering.

Barnet finns noterat även i Torpas födelsebok och där får man också veta vilka fosterföräldrarna var, nämligen brukare Per Gustaf Persson och hans hustru Anna Christina Jonsdotter i Lådeby. I Torpas husförhörslängd 1856-1860, finns Anna Sofia noterad som fosterdotter.

Torpa AI 12

Torpa AI:12 (1856-1860) Bild 205 / sid 195 (AID: v74440.b205.s195, NAD:SE/ULA/11559) Länk

Men vem var modern? Hur gick det för Anna Sofia? Notisen väcker många frågor och när nyfikenheten väckts vill man gärna nysta vidare, även om det gäller personer som man inte alls är släkt med. Jag ska försöka få fram mera.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Skribenten Örjan Hedenberg presenterar sig.

Det är nu mer än 25 år sedan jag började släktforska. På den tiden gick det inte så fort, som vi alla vet. Anledningen till att jag började släktforska var att min mormor sagt att det skulle finnas en adelsman bak i släkten. Jag ville veta om det var sant. Det visade sig stämma, men inte på det sätt hon förmodligen trodde. Länken gick via ett utomäktenskapligt barn. Efter att jag avverkat min och min svärfars anor fastnade jag för brukssmeder, det finns i min antavla. De är en intressant grupp genom att de är svåra att kartlägga och därmed en utmaning för en släktforskare. Smederna flyttade ofta och många gånger långt och många av dem kom från utlandet, såsom vallonerna. Intresset ledde till att jag gick med i den då nystartade Föreningen för Smedsläktsforskning. Sedan många år har jag hand om föreningens databas, där alla uppgifter om smeder och deras släktskap matas in.

Domböcker

När man har släktforskat ett tag känner man sina förfäder och släktingar till namn, när de föddes, var de bodde och dog. I kyrkoböckerna hittar man också uppgifter om barn och föräldrar. Men ju mer man tänker på släktingarna desto mer vill man veta om dem. Man vill lära känna dem lite till. Då kan domböckerna vara en bra källa att utforska.

När det finns husförhörslängder är det oftast en liten anteckning i anmärkningskolumnen om ett brott som gör att man blir nyfiken på vad det står om det i domboken. Precis på samma sätt försöker man hitta uppgifter om barnafadern när man har ett barn som är fött utan att föräldrarna är gifta. Om det är tiden innan husförhörslängderna så är det i mångt och mycket domböckerna man som släktforskare får använda för att hitta uppgifter om var personerna bodde och släktskap.

Även om man läser en dombok från pärm till pärm och inte hittar något om den egna släkten får man ändå en bild av vad som händer i bygden där förfäderna bodde. Det kan kanske stå att pigan kastar upp i kyrkan. Ingen av mina släktingar nämns vid namn i domboken, men de har ju säkert upplevt det, då de var på plats i kyrkan när det hände. De börjar tisslas och sladdras i bänkraderna. Är hon gravid, hon som inte är gift ännu..?

Ute på landsbygden håller man tre ting varje år i de så kallade häradsrätterna. Om det händer något allvarligt som inte kan vänta tills nästa ordinarie ting kallar man samman ett extra, urtima ting. Inne i städerna finns det både det som kallas kämnärsrätt och rådhusrätt. Det är svårt att säga exakt, men i kämnärsrätterna tar man upp de lite mindre allvarliga sakerna och de kan skickas vidare till rådhusrätterna för vidare ransakning. I städerna håller man ting mer kontinuerligt än de tre tillfällena varje år på landsbygden. Det finns många andra domstolar, men grunden är häradsrätter, kämnärsrätter och rådhusrätter.

I slutet av domböckerna brukar man hitta det som kallas saköreslängd. Detta är en förteckning över utdömda sakören eller böter. Längden kan fungera som en bra ingång till domböckernas olika paragrafer, men man måste komma ihåg att det bara är ingångar till de brott som har gett just böter som straff.

I domböckerna kan man även hitta uppgifter om köp och sälj av gårdar, uppgifter om vem som har blivit utsedd till förmyndare för omyndiga barn. Någon som begär ett tingsbevis på att man är född i äkta säng (ett krav för att bli hantverkare förr i tiden). Tvister om gränser mellan gårdar. Vittnesmål av en mängd olika slag. Ekonomiska transaktioner som inte fullföljts och mycket mycket mer.

Det är spännande att läsa de gamla handlingarna som ger en liten lucka in i det gamla och hur man hade det, vad man bråkade om. Det kanske till och med står lite svordomar om två personer råkat i luven på varandra. Det kan vara lite ovant att komma in i handstilen, men oftast kan man se namn och orter och hittar man något spännande blir man så klart nyfiken och vill veta vad det handlar om och då försöker man läsa mer.

Om du söker domböcker som ännu inte finns inne i ArkivDigital vill vi tipsa om vår nya tjänst: Beställningsfotografering Domböcker. Läs mer här.
Gå direkt till tjänsten. (www.arkivdigital.se/bestallningsfotografering)

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Lägrat henne i avsikt att bli skild

Billeberga CI 4 (1800-1839) Bild 11 sid 13Billeberga CI:4 (1800-1839) Bild 11 / sid 13 (AID: v113708.b11.s13, NAD: SE/LLA/13023) Länk.

Oftast räcker det med ett par ord eller en mening så kommer en hel historia upp i huvudet om hur de hade det förr i tiden.

”År 1804 Februar: 4 föddes och d:6 döptes pigan Hanna Kristofersdotters oägta barn i Billeberga och blef kalat Jöns (modr: 36 år). Barnfadren gifta husmannen från Wadensjö Jeppe Jönsson som lägrat henne i den afsigt at bli endtledigat från sin lagliga hustru. Smeden Örgrens hustru höll det. Faddrar woro Rasmus Olsson och dess hustru i Billeberga.”

Tänk, snacket måste ha gått på byn…

Niklas Hertzman, ArkivDigital