En diktande präst

I Tryde församling strax utanför Tomelilla var Jacob Bolmstadius kyrkoherde från 1732 till sin för tidiga död 1744. Han blev bara 36 år. Från och med år 1734 inledde han årets noteringar i kyrkboken med en vers. Den första var bara två rader, men med tiden växte de till långa skaldestycken. Längst är inledningsversen till år 1741, hela 16 rader.

diktTryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 270 / sid 21 (AID: v101532a.b270.s21, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Versen lyder, i originalstavning:

Ett Swärd har Tu uträkt o Store Wärdsens herre
som i förlidit åhr båd’ Store och de Smärre
förskräkt, att billigt wij må rädas mehra ont
Ty onskan wår är stor, och är eij än försont
Ty bättring wij eij giort, dett witna synder wåra,
som ännu margelund af oss så öfwes Swåra,
att wij fast ruse fram i onskan fräkt och fritt
som skulle dett altid bli olönt, och wij qwitt
den dom Tu öfwer oss har fält i wrede tina.
Ack Gud förskona oss och lätt tin nåde skina!
Oss effter wåra skuld o herre Gud eij straffa,
eij effter wreden tin, men uti oss förskaffa
utöfwer wåra synd en sorg som tig är täck
att ingen mehr af oss så lefwer syndig fräck,
men ångrar sina synd och twår sig skiär och ren
i Jesu Christi blod ifrån alt syndameen.

Övriga års verser har liknande tema, att vi lever i stor synd men ber om Guds nåd och försyn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Sophie Hagman – ett litet bidrag till hennes tidiga biografi

Sophie Hagman fascinerade både sin samtid och eftervärlden – hon var en tidig icke kändis. Alma Söderhjelm påstår mer eller mindre att hon var och är mer känd än sin kunglige älskare Fredrik Adolf [Gustaf III:s syskon, 1945].

Den biografiska forskningen kring henne under 1900-talet har gjorts av Carl Forsstrand (1854-1928): Sophie Hagman och hennes samtida (1911) och August Gynther (1875-1960): När och var föddes Sophie Hagman? i Personhistorisk tidskrift (1926).

Forsstrand kunde aldrig fastställa vare sig födelseår eller -ort för Sophie. Han kände till att hon hade en bror som var soldat vid Södermanlands regemente på 1780-talet och som hertigen ville hjälpa. Forsstrand antog att hon var dotter till en soldat. Vidare sammanfattade han observationer [s 11] från en del samtida om hennes bakgrund, nämligen att hon just hade varit huspiga hos grevinnan Manderström och barnkammarpiga hos grevinnan Piper. Hon lär också ha haft en relation med bryggare Westman [s 16]. Forsstrand citerar, med förnuftig skepsis, Crusenstolpe som menar att hertig Fredrik skulle ha upptäckt henne under en ritt vid Drottningholm då hon bar mjölk utmed vägen. Med andra ord så förekom det mycket skvaller kring hennes person – ett tecken på att hon var en s k kändis av moderna mått. Därefter ger Forsstrand oss historiska fakta om Sophie Hagmans medverkan vid baletten i april 1775.

Gynther tog sig an att svara på frågorna ”När föddes Sophie Hagman?” och ”Vilka var hennes föräldrar?” och gjorde en omfattande och nitisk forskning i arkivet. Genom att studera mantalslängder och kyrkoböcker i Stockholm lyckades han först fastställa att Sophies ursprungliga namn var Anna Stina. Gynther antog att det var hertigen som uppmuntrade henne att kalla sig Sophie. Mot detta antagande måste man ställa att vår huvudperson kallade sig Sophie när hon uppträdde vid operan innan hon träffade hertigen, då det ligger vid handen att anta detta var ett artistnamn. Därefter antog han att Sophie var född 1760 eller 1761 i Södermanland och gick igenom alla 120 socknar för detta landskap, utan att hitta henne. Han lyckades dock att hitta brevet (som var i privat ägo) från hertig Fredrik Adolf till regementschefen för Södermanlands regemente och återgav det i sin helhet i sin artikel. Genom att sedan studera Sophies syster Elisabeth, som hade korrekt födelseår i handlingarna i Stockholm (1755) lyckades han till slut hitta hennes födelseort, som var Eskilstuna. Föräldrarna var borgaren och timmermannen Peter Hagman och hans hustru Elisabeth Larsdotter Hedman. Gynther fortsatte framåt i dopboken och hittade Anna Stinas födelsenotis den 31 december 1758. I vänstermarginalen hade en präst skrivit ”NB”, nota bene.

Sophie Hagman 1Eskilstuna Kloster och Fors (D) C:3 (1756-1786) Bild 46 / sid 80 (AID: v54891.b46.s80, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

Gynther letade sedan vidare i Eskilstunas arkiv och hittade en notis i kommunionsboken att Hagmans flyttade till Stockholm 1762. Han avslutar sin artikel med att han har funnit en del andra upplysningar rörande familjen Hagman som han planerar att presentera vid utgivningen av den utförliga levnadsteckningen av Sophie Hagman vilken han har varit sysselsatt med under fler år. Någon sådan publikation är inte känd.

En orsak till att Sophie Hagmans tidiga liv inte har utforskats ännu beror nog dels på att det inte finns någon bouppteckning efter vare sig Peter Hagman eller Elisabeth Larsdotter Hedman, och dels på att kyrkböcker för Katarina församling inte har registrerats i samma utsträckning som övriga Stockholmsförsamlingar. Dock verkar dop- och födelseboken för Katarina ha registrerats av mormonerna (FamilySearch), vilket har varit till stor hjälp i nedanstående undersökning.

Sophie Hagmans familj

Från kommunionslängderna i Eskilstuna vet vi att Sophies föräldrar, efter att de hade gift sig, tjänstgjorde hos borgaren Peter Hedman, och under denna första tiden kallades pappan Peter eller Per Larsson. Vid Sophies äldre brors dop 1748 heter han fortfarande Peter Larsson, men 1751 noteras han som Peter Hagman.

I vigsellängden hittar vi den 6 januari 1747 vigseln mellan drängen i Hälltorp Per Larsson och pigan hos Peter Hedman, Elisabeth Larsdotter. Brudgummens föräldrar uppges ”hafva varit” Lars Persson och Katarina Nilsdotter i Hagby, Ärla socken ”bägge döda äro”. Brudens far ”har varit Lars Persson i Österby, Råby socken som död är, och mor är Kerstin Andersdotter”.

Soophie Hagman 2Eskilstuna Kloster och Fors (D) C:2 (1731-1756) Bild 27 / sid 46 (AID: v54890.b27.s46, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

För familjen Hagmans vidare öden är det relevant att studera Peters bakgrund och familjerelationer. Han föddes den 6 augusti 1721 i Hagby (därav namnet Hagman) som är en by i Ärla socken strax söder om Eskilstuna. Fadern Lars Persson dog redan i maj 1722 varpå modern Katarina gifte om sig redan samma år eller under 1723, dock ej i Ärla, med Jöns Andersson som därmed tog över gården. I moderns andra äktenskap fick Peter systern Kerstin Jönsdotter, född den 19 november 1723. Deras mor dog 1730 och det bidrog antagligen, som vi kommer att se, till att relationen mellan syskonen var stark.

Peters halvsyster Kerstin Jönsdotter bodde kvar hos sin pappa i Hagby och gifte sig 1750 med drängen Anders Jönsson. De stannade kvar i Hagby och fick sönerna Anders och Jonas. Peter Larsson Hagman och hans fru var dopvittnen vid varsitt dop. Likaså var Anders och Kerstin vittnen vid Hagmans äldsta barns dop i Eskilstuna. 1755 flyttade de till Stockholm. I bouppteckningen efter Kerstins pappa 1771, får vi upplysning om att hon fortfarande bor i Stockholm och att hennes man Anders är timmerman där, nu med namnet Erling.

Sophie Hagman 3Österrekarne häradsrätt (D) FII:5 (1770-1775) Bild 164 / sid 162 (AID: v147965.b164.s162, NAD: SE/ULA/11822) Länk.

I Stockholmsarkiven hittar vi Anders Erling och Kerstin Jönsdotter i Katarina. Anders är verksam där som skeppstimmerman. Vidare får vi veta att flera av Anders äldre syskon finns i Stockholm och är relativt väletablerade där. Hans äldsta syster Catharina Erling, var gift med kammartjänaren och språkmästaren Johan Anton Richard. Hon bodde vid sin död hos brukspatronen Gjörke vid Södermalmstorg. Brodern Olof var verkmästare vid Hermannis tobaksfabrik på Söder. En av hans söner, Jonas blev sedermera kyrkoherde i Husby-Rekarne. En annan bror, Nils var gipsmakare och systern Brita var gift med skomakaren Magnus Qvarnström.

Som Gynther skriver, flyttade Peter Hagman mycket riktigt med sin familj till Stockholm 1762.

Sophie Hagman 4Eskilstuna Kloster och Fors (D) DII:2 (1761-1769) Bild 28 / sid 47 (AID: v185725.b28.s47, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

Om han inte började arbeta direkt med sin svåger, så måste det ha skett ganska snart. Den 24 februari 1766 hittar vi nämligen i Katarina en dopnotis för sonen Carl Peter.

Sophie Hagman 5Katarina (AB, A) CII:5 (1763-1778) Bild 620 (AID: v220792a.b620, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Sedan dör Elisabeth Larsdotter i kräfta den 4 maj 1767.

Sophie Hagman 6Katarina (AB, A) FI:5 (1763-1784) Bild 51 (AID: v87040.b51, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Redan i oktober gifter Peter om sig i Klara församling med pigan Christina Wigren. Denna Sophies styvmor dör i april 1772 och i juni samma år 1772 går pappan bort, ”skeppstimmermannen Peter Hagman änkling, hos Anders Erling”.

Sophie Hagman 7Katarina (AB, A) FI:5 (1763-1784) Bild 95 (AID: v87040.b95, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Sommaren 1772 var Sophie Hagman som 13-åring föräldralös och bodde till en början hos sin ingifte farbror Anders Erling. För tillfället är nästa kända historiska notis från april 1775 då hon dansar vid en operapremiär. Någon gång fram till dess fick hon tjänst hos balettmästaren Gallodier som barnflicka och det var i detta hushållet som hon upptäcktes som ballerina.

I Svensk Biografiskt Lexikon (publicerad 1967-1969) skriver Bengt Hildebrand (1893-1964): Uppgifterna om hennes tidigare öden är av ganska skiftande värde och ibland motstridiga. Så mycket synes vara troligt, att hon började som barnflicka hos franska balettmästaren Louise Gallodier. I hans hem har hon förmodligen lärt sig lite franska, som senare kom henne väl till pass”.

Louise Gallodier

Balettmästaren Louise Gallodier var född 1734 i Valencia, Spanien [franska Wikipedia], son till dansaren Emile Gallodier. Louise arbetade som dansare vid Opéra-Comique i Paris. Under en turné med teatersällskapet Dulondel i Sverige 1757 blev han rekryterad av Adolf Fredriks hov. Den 20 november 1762 gifte han sig i det franska legationskapellet med sångerskan vid det italienska operatsällskapet Gasparine Becheroni som dog 1784. Gallodier blev förste balettmästare för Kungliga Baletten 1773 och det är nog i samband med det som han engagerade en barnflicka.

För framtida forskning om Sophie Hagman kan det undersökas var Gallodier bodde – antagligen i Jakob och i ett boställe i närheten av Confidence vid Ulriksdal som han hade fått besittningsrätten till efter Gustaf III:s statskupp 1772. Ett barn i det första äktenskapet tycks ha uppnått vuxen ålder: Charles.

Sophie Hagman 8Nedre Borgrätten (AB, A) F6:18 (1800-1804) Bild 4190 / sid 411 (AID: v433445.b4190.s411, NAD: SE/SSA/3699) Länk.

Per Linder

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Överlevde fall från 21 meters höjd

Varbergs_slottsförsamling_C_1_Bild_12_sid_15

Varbergs slottsförsamling C:1 (1718-1821) Bild 12 / sid 15 (AID: v93789.b12.s15, NAD: SE/LLA/13442) Länk.

Ibland stöter man på notiser om personer som överlevt något riktigt osannolikt. Eric H: Fernlöf som var kyrkoherde i Träslövs församling i Halland, men även Slottspastor på Varbergs fästning, skriver följande i Varbergs slottsförsamlings kyrkobok 1775:

År 1775 d.3 Julii föll Slottsmurmästaren på Warbergs Fästning, en Man af 64 år, som war öfwerst wid ryggningen på et hus å samma Fästning, ned ifrån 36 alnars högd uti sten och kalckgrus, hwaraf han wäl loswimmade och blef såsom död uptagen och hemburen; men wid närmare skärskådande hade den Högste bewarat honom och alla des lemmar, at icke en enda war afbruten el: förkrossad, utan han hade allenast en swulnad och ömhet i wänstra axelen och likaså i högra sidan af weka lifwet. Denne mannen war d.19 aug: derpåfölgande, Gudi lof. åter til hälsan återstäld.

1 aln är 0,593808 meter och då blir 36 alnar drygt 21 meter.

Har du också funnit uppgifter om personer som överlevt något häpnadsväckande? Sänd gärna ett tips, inklusive källhänvisning, till blogg@arkivdigital.se – så kanske det blir ett framtida blogginlägg.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Regementsprästen Lars Nordbeck skriver 1711 från Bender

Regementsprästen Lars Nordbeck skriver 1711 från BenderBrevet som Lars Nordbeck skrev för över trehundra år sedan, hösten 1711 i Bender i nuvarande Moldavien, finns fortfarande bevarat i Riksarkivet i Köpenhamn, detta därför att det aldrig nådde adressaten utan istället blev ”uppsnappat” av Sveriges fiende Danmark. Klicka på bilden för att se brevet i större format. Källa: Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning 4 (1703-1720) Bild 3420 (AID: v258794.b3420, NAD: DK/RA/301). Länk.

I början av 1700-talet låg Sverige i krig med ett flertal länder, däribland Danmark. Danskarna ägnade sig åt att ”uppsnappa” brev som svenska militärer i fält skickade hem till Sverige. Tack vare den danska verksamheten är breven bevarade och kan nu också läsas hos ArkivDigital.

Förra veckan berättade vi om de fem volymer med uppsnappade brev som förvaras i arkivbildaren ”Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning” på Rigsarkivet i Köpenhamn. (Gå till blogginlägget.) Vi utlovade då att ni skulle få ta del av ett brev som Lars Nordbeck skrev hem från Bender den 9 november 1711. Lars klarar sig hem från kriget och blir efter hemkomsten kyrkoherde i Torrlösa i Skåne.

[Omslag:]
”Den Ährwördige och wällärde herren Hr Knudt Tuliph [Tulin] Wähl meriterad kyrkioherde wijdh Församblingarna i Hoff och Wästra Karup i Schåne”

[Brev:]
”Ehrwördige och wällärd Hr kyrkioherde
Högt:de Hr Farbroder

Jag längter af hiärtat at få något bref ifrån någon Christen siähl i Schåne, hälstt emedan iag så månge gånger skrefwet, och intet swar bekommet, och weet iag nu intet hwem iag skall skrifwa till, iag troor the äro alle döde som iag känna och skall någon lefwa antingen min k: Moder Broder eller Farbröder, då lära de redan tänkia at [iag] längasedan antingen död är eller i Ryss röfvan.

Jag tackar dock min gud, som mig här till hulpet hafwer, och frälst uthu så mycken stöd, fast iag än är här uthi et främmande och hedniskt land, så är iag dock glad, at iag är hoos min nådige konung. Elliest har iag skreefwet så wähl med denna lägenheten som wid the förra både till farbror Hr Lars, som ock till min k: moder och flere Andra, Gud låte både detta och the andra brefwen hafwa träffat mina k: wänner uthi et gott tillstånd; hwad mitt wäsende och Tiänst uthi detta miserable fältlefwernet angår då wardt iag 1708 d: 10 Maij ordinerad till andra prästen wid Södra Skånska cawallerie Regementet, och sedan dhen tijden har iag intet kunnat haft någon corrspondence till at göra någon anstallt om min löön hemma i Schåne;

Och emedan dhen samma ännu innestår, beder iag Hr farbroder täcktes den samma, der min k: moder skulle wara dödh, upbära, om hwilken saak iag tillförne tillskrifwet farbror Hr Lars i Wankifwa sampt deraf betahla till corporalen Häggertz 120 D:r sölfwermynt, om han skulle lefwa, och sedan inlösa een silfwerkanna hoos Bengt i Perstorp för 100 D:r Sölf:rmt, det öfriga kan stå så länge till wijdare. Hr Farbroder behagade äntel: skrifwa mig till med första lägenheet, skulle några Pastorater wara ledige, kunne tdet och gifwa wid handen, hastigheten förbiuder wijdhlöftigheten, dog lefwer näst flijtig helsning till alla som känna

Bender d. 9 Nowemb: 1711
Hr Farbroder
hörsamste T:re
Lars Nordbeck

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Uppsnappade brev från stora nordiska kriget

chiffer AID v258798.b3850En del av handlingarna är skrivna med chiffer för att försvåra för fienden. Källa: Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning 8 (1716–1718) Bild 3850 (AID: v258798. b3850, NAD: DK/ RA/301). Länk.

I början av 1700-talet låg Sverige i krig med ett flertal länder, däribland Danmark. Danskarna ägnade sig åt att ”uppsnappa” brev som svenska militärer i fält skickade hem till Sverige. Tack vare den danska verksamheten är breven bevarade och kan nu också läsas hos ArkivDigital.

På det danska Rigsarkivet i Köpenhamn finns fem volymer som förvaras i arkivbildaren ”Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning”. Detta säger ju inte speciellt mycket, men om man får tips om en så spännande källa som uppsnappade svenska brev från början av 1700-talet (”Opsnappede svenske breve fra Store Nordiske Krigs tid 1703- 1720”) blir man ju så klart nyfiken och dessa måste fotograferas av.

Under det stora nordiska kriget (Karl XII:s krig) var stora delar av den svenska armén utomlands och kurirerna var en väl använd transportväg för att skicka brev, handlingar och annat mellan kungen, armén och hemlandet. Fienden gjorde vad man kunde för att förhindra att informationen nådde sin mottagare och kunde man läsa lite om planer och tankar var det ännu bättre.

En del av de handlingar man snappade upp finns bevarade i dessa fem volymer. Här finns brev från kungen, rullor över manskap, instruktioner och en massa annat. Men det som kanske är mest intressant är de enskilda soldaterna eller ryttarnas brev hem till sin familjer.

Man beskriver det dagliga livet i fält och hälsar dem där hemma. Men bara tanken på att detta brev inte når sin mottagare gör att man tänker sig in hur det var vid denna tid. Hemma var man orolig hur mannen hade det ute i kriget och när han skickade brev hem tog fienden kuriren/postbäraren och det kanske var det sista brevet hem som skickades.

Historikern Peter Ullgren skrev 2006 en bok med titeln ”Uppsnappade brev” där han utgår från innehållet i dessa handlingar (utgiven av Wahlström & Widstrand). Länk till information om boken.

I ett blogginlägg som publiceras nästa vecka kan du läsa ett brev som Lars Nordbeck skriver hem från Bender den 9 november 1711. Lars klarar sig hem från kriget och blir efter hemkomsten kyrkoherde i Torrlösa i Skåne…

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Prästens autografblock = Kyrkoboken

Sankt_Ibb_ AI13_Bild_3
Sankt Ibb AI:13 (1891-1901) Bild 3 (AID: v111516.b3, NAD: SE/LLA/13327) Länk.

Nils Jönsson Ihrén föddes i Nymö mellan Kristianstad och Sölvesborg 1837. Han var son till hemmansägaren Jöns Persson och Hanna Nilsdotter. Föräldrarna såg att Nils inte ville gå i deras fotspår och han började att studera, först i Kristianstad och sedan i Lund. 1864 tog han examen och 1865 prästvigdes han. Länge verkade han som hjälppräst i Vinslöv, men när man utlyste tjänsten som kyrkoherde på Ven eller Sankt Ibb som församlingen heter sökte Nils och fick tjänsten. Han tillträdde 29/5 1891, 53 år gammal. Trots att han var lite till åren kommen verkade han som kyrkoherde där många år och han dog 1925.

När han bara varit präst på Ven i några månader fick han och ön fint besök. Under strålande vackert väder anlände först den ståtliga skrufångaren Drott vid 1/2 9 tiden på morgonen och lade sig för ankar utanför Bäckviken, hvarefter H.M. Kung Oscar jemte sin jagtklubb landsteg under jublande hurrarop från öns befolkning, som i denna vackra morgon samlats på stranden. Efter ungefär en halftimmes förlopp gled den vackra hjulångaren Dannebrog med de furstliga gästerna från Danmark förbi.

Så här börjar Nils Ihrén sin redogörelse i Sankt Ibbs husförhörslängd. Han fortsätter: Sedan frukost intagits af jagtsällskapet vid 12 tiden i Kungsgårdens trädgård, inskrefs de furstliga gästerna på uppmaning af Kung Oscar till minne af deras besök härstädes sina namn på föregående sida i denna husförhörsbok, som jag framlaggt på ett litet bord i närheten af frukostbordet.

Ryske Tsaren Alexander III, Danske kungen Christian IX, Grekiske Kungen Georg, Ryske storfursten, tronföljanden Nikolaus, Kronprinsen av Danmark Fredrik, Prins Georg av Wales, Prinsarna Georg och Nikolaus av Grekland, Prins Christian av Danmark, Prins Wilhelm av Glücksburg och Prins Hans av Glücksburg skriver sina namn i husförhörslängden tillsammans med den svenska kungen Oscar II.

Säkert ett minne för Nils resten av hans liv.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Prosten C A Landbergs dagbok

Prosten-C-A-Landbergs-dagbok-(Privatarkiv-A0591)-1-(1817-1845)-Bild-8Prosten C A Landbergs dagbok (Privatarkiv A0591) 1 (1817-1845) Bild 8 (AID: v3586.b8, NAD: SE/GLA/10548) Länk.

Vi som släktforskare är ju vana vid att bläddra runt i kyrkoböcker, bouppteckningar och andra handlingar som ger kunskap om personerna, våra förfäder och släktingar. När man har släktforskat ett tag vill man veta lite mer. Det kan vara hur det var i bygden där de levde. Man åker till platserna, besöker kyrkogårdar och letar upp torpgrunder ute i skogen. En annan rolig och intressant sak är ju så klart om det finns brev bevarade. Har man extra tur kanske en av förfäderna skrev dagbok och i den berättade lite om det dagliga livet, om väder och vind.

Prosten Carl August Landberg föddes 1802 i Uddevalla och dog 1871 i Naverstad i Bohuslän. Han studerade i Lund, blev magister 1829 och prästvigdes samma år. Han tjänstgjorde som lärare vid Gustafsbergs barnhus till 1841 då han blev kyrkoherde i Naverstad och Mo. Under åren 1817 till 1845 för han dagboksanteckningar och dagboken finns bevarad på Landsarkivet i Göteborg. ArkivDigital har fotograferat av denna oansenliga bok, men trots att den är liten innehåller den mycket spännande om prästens liv.

Han har gjort lite specialtecken, så att han snabbt och enkelt kan sammanfatta dagens väder och sinnesstämning. När det gäller väder finns det tecknen för: snö, snö med yra, blåst, åska, regn i myckenhet, regnaktigt, mulet, frost, vackert klart väder, dito med värme, dito med köld samt månsken. Det finns tecken för: särdeles märkvärdig händelse, glada underrättelser, ledsamma underrättelser, glatt lynne, dåligt lynne, opasslig och sjuk. Även en del tecken som är kopplade till hans arbete. (Se vänster sida i bilden ovan.)

Prosten-C-A-Landbergs-dagbok-(Privatarkiv-A0591)-1-(1817-1845)-Bild-39
Prosten C A Landbergs dagbok (Privatarkiv A0591) 1 (1817-1845) Bild 39 (AID: v3586.b39, NAD: SE/GLA/10548) Länk.

På högra sidan är det år 1834, Onsdagen den 17/12. Vackert klart väder och frost. Marschalk på bröloppet till Mattilda Lignell och Schultz – circa 40 personer – Björklund war min Embetsbroder – kl 2 på natten slut – låg hos Björklund. Convivium (= fest)

Dagen efter fortsätter han: Torsd d.18/12 vackert klart väder och frost. Frukost hos Lignell – drack Champagne hos Ahlboms – Malm från Nygård m.fl. – Löjtnant Kafle (brorskål) middag hos Hasselgren – afton stort kalas hos Schultz hem kl 1 på natten. Convivium

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Att hitta information i pastorat med flera församlingar

AID v12684.b1Ett pastorat utgörs av en eller flera församlingar. Det innebär att kyrkoherden ofta hade hand om flera församlingar samtidigt. Inom pastoratet fanns oftast en huvudförsamling, även kallad moderförsamling, samt en eller flera underordnade annexförsamlingar.

På många håll i Sverige var det vanligt med annexförsamlingar och det kan vara svårt att hitta rätt i kyrkoböckerna även om man följer det som prästen har skrivit. Det kan t.ex. stå att en person eller familj har flyttat till en församling, men sedan finns inte familjen i den angivna församlingens inflyttningslängd. Det kan då löna sig att kontrollera om den angivna församlingen är en moder- eller annexförsamling.

I informationsrutan uppe till vänster på söksidan i programmet ArkivDigital online finns information om moder- och annexförsamlingar. Den flyttinformation som söks kan i så fall hittas i någon av de andra angivna församlingarna istället. Eftersom kyrkoherden hade hand om böckerna för flera församlingar samtidigt, kan förväxlingar ha skett och uppgifter ha hamnat i fel bok.

Exempel:
Anders Ström med familj flyttar från Holltorp Blankgården i Naums församling och prästen har i kolumnen för utflyttning skrivit Vara och årtalet 1881. (Källa: Naum AI:11 (1874-1884) Bild 39 / sid 33 (AID: v14291.b39.s33, NAD: SE/GLA/13385))

Vid en genomgång av inflyttade i inflyttningslängden för Vara församling år 1881 återfinns inte familjen bland de inflyttade. Frågan man då bör ställa sig är: Finns det andra församlingar i pastoratet?

Genom att titta i informationsrutan för Vara församling ser vi att före år 1920 var Vara annexförsamling i Skarstads, Hällums, Vara och Önums pastorat.

0059 Bild som visar information om moder- och annexförsamling

Det är värt ett försök att titta i inflyttningslängderna även för dessa församlingar. I just detta fall fördes inflyttningslängden för alla dessa församlingar, inklusive Vara, i samma volym. Ofta hade de olika församlingarna inom pastoratet sina egna volymer.

Genom att söka i de andra församlingarna (i samma volym) hittas familjen som inflyttade år 1881 med årsnummer 20-26 under Skarstads moderförsamling. Det framgår där att familjen har flyttat till Råckagården. Detta kan sedan bekräftas genom att titta i Skarstads husförhörslängd, där året 1881 innefattas; familjen finns på sidan 53 under Råckagården. (Källa: Skarstad AI:8 (1880-1894) Bild 59 / sid 53 (AID: v12668.b59.s53, NAD: SE/GLA/13473))

0059 Inflyttningslängd Skarstad Anders Ström

Skarstad B:3 (1860-1889) Bild 37 / sid 70 (AID: v12684.b37.s70, NAD: SE/GLA/13473)

Cici Löfgren, Kundtjänst ArkivDigital