Busliv i kyrkan

I mitt förra inlägg berättade jag om den diktande prästen Jacob Bolmstadius i Tryde församling. Han efterträddes av Alexander Ingelsten (1690-1751). Denne tycks ha haft problem med ordningen i kyrkan. I kyrkboken för år 1747 har han nämligen noterat att han läste upp Kunglig Majestäts stadga och förbud angående ”slagsmål, oliud och förargelse uti kyrkiorne”.

Busliv i kyrkan 1Tryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 400 / sid 34 (AID: v101532a.b400.s34, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Detta var en stadga som hade utfärdats redan i december 1686 och kompletterats 1687 med en stadga mot eder och sabbatsbrott. Karl XI var djupt religiös och under hans tid utökades kyrkans befogenheter väsentligt. Det var ju som bekant samma år 1686 som kyrkobokföringen infördes i hela landet.

Stadgorna om ordning i kyrkan hade tillkommit på förekommen anledning. I många protokoll från biskopsvisitationer och sockenstämmor under 1600-talet beklagar sig prästerna över åhörarnas bristande närvaro och högljudda och opassande aktiviteter både i kyrkan och i kyrkans närhet. Exempel på olämpligt beteende var personer som kräkts i kyrkan, några flickor som lekt bröllop och nattvard eller några som haft med sig hundar. Det var också vanligt att folk sprang ut och in eller störde med prat och glam under predikan. I exempelvis Tranemo hade man tröttnat på detta och beslutade vid sockenstämman 30/11 1679 att bötfälla de som störde.

Busliv i kyrkan 2Tranemo (P) C:2 (1663-1690) Bild 73 / sid 133 (AID: v14944.b73.s133, NAD: SE/GLA/13570) Länk

Flera orosmoment tas upp: I punkt 1 nämns de ”som under sången hålla buller” samt stör med rop och samtal. De skulle böta 4 öre silvermynt. I punkt 9 nämner man de unga drängar på läktaren som ”befinnas göra buller med kijf, hårddragande, parlemente och slgsmåhl, med hattars nedkastande, med sand eller spott någon orena”. De skulle som straff stå på kyrkgolvet en predikodag, ”Hjelper thet icke sättias uthi ståck”.

Mer om de oregerliga åhörarna finns att läsa i Göran Malmstedts bok ”Bondetro och kyrkoro” från 2002.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

En diktande präst

I Tryde församling strax utanför Tomelilla var Jacob Bolmstadius kyrkoherde från 1732 till sin för tidiga död 1744. Han blev bara 36 år. Från och med år 1734 inledde han årets noteringar i kyrkboken med en vers. Den första var bara två rader, men med tiden växte de till långa skaldestycken. Längst är inledningsversen till år 1741, hela 16 rader.

diktTryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 270 / sid 21 (AID: v101532a.b270.s21, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Versen lyder, i originalstavning:

Ett Swärd har Tu uträkt o Store Wärdsens herre
som i förlidit åhr båd’ Store och de Smärre
förskräkt, att billigt wij må rädas mehra ont
Ty onskan wår är stor, och är eij än försont
Ty bättring wij eij giort, dett witna synder wåra,
som ännu margelund af oss så öfwes Swåra,
att wij fast ruse fram i onskan fräkt och fritt
som skulle dett altid bli olönt, och wij qwitt
den dom Tu öfwer oss har fält i wrede tina.
Ack Gud förskona oss och lätt tin nåde skina!
Oss effter wåra skuld o herre Gud eij straffa,
eij effter wreden tin, men uti oss förskaffa
utöfwer wåra synd en sorg som tig är täck
att ingen mehr af oss så lefwer syndig fräck,
men ångrar sina synd och twår sig skiär och ren
i Jesu Christi blod ifrån alt syndameen.

Övriga års verser har liknande tema, att vi lever i stor synd men ber om Guds nåd och försyn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Prästens autografblock = Kyrkoboken

Sankt_Ibb_ AI13_Bild_3
Sankt Ibb AI:13 (1891-1901) Bild 3 (AID: v111516.b3, NAD: SE/LLA/13327) Länk.

Nils Jönsson Ihrén föddes i Nymö mellan Kristianstad och Sölvesborg 1837. Han var son till hemmansägaren Jöns Persson och Hanna Nilsdotter. Föräldrarna såg att Nils inte ville gå i deras fotspår och han började att studera, först i Kristianstad och sedan i Lund. 1864 tog han examen och 1865 prästvigdes han. Länge verkade han som hjälppräst i Vinslöv, men när man utlyste tjänsten som kyrkoherde på Ven eller Sankt Ibb som församlingen heter sökte Nils och fick tjänsten. Han tillträdde 29/5 1891, 53 år gammal. Trots att han var lite till åren kommen verkade han som kyrkoherde där många år och han dog 1925.

När han bara varit präst på Ven i några månader fick han och ön fint besök. Under strålande vackert väder anlände först den ståtliga skrufångaren Drott vid 1/2 9 tiden på morgonen och lade sig för ankar utanför Bäckviken, hvarefter H.M. Kung Oscar jemte sin jagtklubb landsteg under jublande hurrarop från öns befolkning, som i denna vackra morgon samlats på stranden. Efter ungefär en halftimmes förlopp gled den vackra hjulångaren Dannebrog med de furstliga gästerna från Danmark förbi.

Så här börjar Nils Ihrén sin redogörelse i Sankt Ibbs husförhörslängd. Han fortsätter: Sedan frukost intagits af jagtsällskapet vid 12 tiden i Kungsgårdens trädgård, inskrefs de furstliga gästerna på uppmaning af Kung Oscar till minne af deras besök härstädes sina namn på föregående sida i denna husförhörsbok, som jag framlaggt på ett litet bord i närheten af frukostbordet.

Ryske Tsaren Alexander III, Danske kungen Christian IX, Grekiske Kungen Georg, Ryske storfursten, tronföljanden Nikolaus, Kronprinsen av Danmark Fredrik, Prins Georg av Wales, Prinsarna Georg och Nikolaus av Grekland, Prins Christian av Danmark, Prins Wilhelm av Glücksburg och Prins Hans av Glücksburg skriver sina namn i husförhörslängden tillsammans med den svenska kungen Oscar II.

Säkert ett minne för Nils resten av hans liv.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Flyttar till Blåkulla vid påsktiden 1807

Malmö Caroli HIIaa 2 (1807-1811) Bild 1050 sid 94Malmö Caroli HIIaa:2 (1807-1811) Bild 1050 / sid 94 (AID: v389216.b1050.s94, NAD: SE/MSA/00553) Länk.

När man flyttade förr i tiden var man tvungen att gå till prästen och få ett flyttbetyg. På detta skrev man vem man var, vilken kristendomskunskap man hade, när man begått nattvarden och annat som han ville skicka vidare till nästa präst. Inflyttningsattesterna finns tyvärr inte alltid bevarade, utan det var nog ganska vanligt att prästerna slängde dem när han hade skrivit in personerna i den nya kyrkoboken, dit de flyttade. Om de finns kvar kan de ge spännande uppgifter om personerna.

Hans Persson och hans hustru har lämnat in en flyttsedel till prästen i Malmö Caroli, men hade de verkligen för avsikt att flytta dit, eller hade Hartelius en räv bakom örat?

”Sammanwigda folcken, Hans Pehrsson, född i Särslöf, 27 år gammal, och dess hustru Bengta Larsdotter, född i Hagsholm af Genarps församling, äfwen 27 år gammal, flyttade wid Påsktiden detta år till Blåkulla, med det intyg att de läsa någorlunda rent i bok, utan till swagt och förstår sin Christendom enfaldigt, fört en ordentlig lefnad och bewistat de utlysta förhören. Och blefwo af den h: nattwarden wid Påsk delagtiga. Hans Pehrsson är skattskrefwen hos sin förra husbonde Hans Larsson i Särslöf, och hustrun Bengta Larsdotter, hos Pehr Hansson i Önswala. De ha bägge haft de naturliga kopporna. Dem tillönskas alt godt för tid och ewighet!

Attest af Kyrkeby d.27 Junii 1807
A. Hartelius, Nådårs Pred:kt”

Niklas Hertzman,  ArkivDigital