En kvinnokarl i Karlskrona

De flesta som släktforskar brukar stöta på något eller några utomäktenskapliga barn. Så är fallet även i min släkt. Min mormors farmors mormor Magdalena föddes 16 maj 1772 i Karlskrona amiralitetsförsamling som ”oägta” dotter till pigan Anna Greta Persdotter. Ofta får man inte veta vem fadern är, men i detta fall anges han som ”Capitain Thomas Kullenberg”:

1Karlskrona amiralitetsförsamling (K) CIa:7 (1769-1775) Bild 92 / sid 173 (AID: v96136.b92.s173, NAD: SE/LLA/13200) Länk

Thomas Kullenberg (1728 – 1781), som senare blev major, hörde till de finare familjerna i Karlskrona. Hans far var lotsdirektören och riddaren av Svärdsorden Mårten Kullenberg (1695 – 1753). Hans morfar, och den han var uppkallad efter, var viceamiral Tomas von Rajalin (1673 – 1741).

Thomas Kullenberg gifte sig aldrig, men tycks ha varit en riktig kvinnokarl. Ytterligare tre utomäktenskapliga barn finns dokumenterade i Karlskronas dopbok. Det första, som fick namn efter honom själv, döptes 21 december 1770. Modern var Anna Catharina Richter:

2Karlskrona amiralitetsförsamling (K) CIa:7 (1769-1775) Bild 55 / sid 99 (AID: v96136.b55.s99, NAD: SE/LLA/13200) Länk

Nästa barn, Kerstin, döptes redan 29 mars 1771. Modern var Stina Persdotter:

3Karlskrona amiralitetsförsamling (K) CIa:7 (1769-1775) Bild 63 / sid 115 (AID: v96136.b63.s115, NAD: SE/LLA/13200) Länk

Thomas titel anges då vara kaptenslöjtnant. När så dottern Sara döptes 23 augusti 1774 hade han avancerat till major:

4Karlskrona amiralitetsförsamling (K) CIa:7 (1769-1775) Bild 138 / sid 265 (AID: v96136.b138.s265, NAD: SE/LLA/13200) Länk

Moder denna gång var Helena Hasselberg.

En femte affär finns noterad i kyrkans räkenskaper. Den 11 november 1775 fick ”qvinfolket Anna Greta Swensdotter för lägersmål med H. major Kullenberg” böta 2 riksdaler. Det är dock oklart om förbindelsen ledde till något barn, åtminstone kan jag inte hitta något varken i amiralitetsförsamlingens eller stadsförsamlingens dopböcker. Å andra sidan borde affären inte upptäckts om inte pigan blivit gravid.

Även min ana Anna Greta Persdotter fick böta för sin förbindelse. Däremot finns ingen notering i räkenskaperna om att Kullenberg behövde betala. Kanske stod han som officer över sådant, eller så donerade han till kyrkan på annat sätt.

Barnet Magdalena, som kallade sig Berg, fick sedan själv ett utomäktenskapligt barn. Men det är en annan historia.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Busliv i kyrkan

I mitt förra inlägg berättade jag om den diktande prästen Jacob Bolmstadius i Tryde församling. Han efterträddes av Alexander Ingelsten (1690-1751). Denne tycks ha haft problem med ordningen i kyrkan. I kyrkboken för år 1747 har han nämligen noterat att han läste upp Kunglig Majestäts stadga och förbud angående ”slagsmål, oliud och förargelse uti kyrkiorne”.

Busliv i kyrkan 1Tryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 400 / sid 34 (AID: v101532a.b400.s34, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Detta var en stadga som hade utfärdats redan i december 1686 och kompletterats 1687 med en stadga mot eder och sabbatsbrott. Karl XI var djupt religiös och under hans tid utökades kyrkans befogenheter väsentligt. Det var ju som bekant samma år 1686 som kyrkobokföringen infördes i hela landet.

Stadgorna om ordning i kyrkan hade tillkommit på förekommen anledning. I många protokoll från biskopsvisitationer och sockenstämmor under 1600-talet beklagar sig prästerna över åhörarnas bristande närvaro och högljudda och opassande aktiviteter både i kyrkan och i kyrkans närhet. Exempel på olämpligt beteende var personer som kräkts i kyrkan, några flickor som lekt bröllop och nattvard eller några som haft med sig hundar. Det var också vanligt att folk sprang ut och in eller störde med prat och glam under predikan. I exempelvis Tranemo hade man tröttnat på detta och beslutade vid sockenstämman 30/11 1679 att bötfälla de som störde.

Busliv i kyrkan 2Tranemo (P) C:2 (1663-1690) Bild 73 / sid 133 (AID: v14944.b73.s133, NAD: SE/GLA/13570) Länk

Flera orosmoment tas upp: I punkt 1 nämns de ”som under sången hålla buller” samt stör med rop och samtal. De skulle böta 4 öre silvermynt. I punkt 9 nämner man de unga drängar på läktaren som ”befinnas göra buller med kijf, hårddragande, parlemente och slgsmåhl, med hattars nedkastande, med sand eller spott någon orena”. De skulle som straff stå på kyrkgolvet en predikodag, ”Hjelper thet icke sättias uthi ståck”.

Mer om de oregerliga åhörarna finns att läsa i Göran Malmstedts bok ”Bondetro och kyrkoro” från 2002.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Oäkta barn och utomäktenskapliga förbindelser

När man plöjer igenom kyrkobok efter kyrkobok stöter man då och då även på andra uppgifter än de man är på jakt efter och sådana uppgifter kan också väcka en intresse. Många präster var både moraliska och nitiska och skrev ofta in kommentarer om oäkta barn i födelseböcker och husförhörslängder. Som bekant användes beteckningen ”oäkta barn” för barn som var resultatet av utomäktenskapliga förbindelser. Sådana förbindelser har säkert funnits i alla tider, men förr fanns det ju inga säkra preventivmedel och när förbindelsen resulterade i barn gick den inte att dölja.

Under 1600- och 1700-talen var det stränga straff för sedlighetsbrott. Förutom böter straffades de skyldiga med ”uppenbar kyrkoplikt”, vilket innebar att de under den obligatoriska gudstjänsten fick sitta på skampallen i kyrkan till allmän beskådan. År 1810 avskaffades det världsliga straffet för kvinnor för så kallad lönskaläge, (sexuellt umgänge mellan ogifta personer) första och andra gången. Och år 1864 kom en ny strafflag där lönskaläge inte längre var brottsligt för någon av parterna.

Vid mitten av 1800-talet föddes närmare en tiondel av alla barn i Sverige utanför äktenskapet. Flest utomäktenskapliga födslar var det i städerna, där Stockholm hade ojämförligt högst andel. Vid denna tid föddes 40% av barnen i Stockholm utom äktenskap, medan andelen i riket som helhet var 8%. Även i Eskilstunas fristad, där jag stött på ett intressant exempel, var andelen hög, 22% under 1850-talet.

I många av fallen där nämns fadern och en stor del av fäderna tog sitt ansvar och gifte sig med modern efter att barnet fötts. Vanligt är förstås ”fader okänd”. Däremot är det inte vanligt att även modern är okänd, åtminstone inte utanför Stockholm. Detta är dock fallet för barnet Anna Sofia som föddes 7/4 1855 i Fristaden.

Eskilstuna Kloster och Fors C10 (1848-1858) Bild 197 sid 380 (AID v54898.b197.s380)

Eskilstuna Kloster och Fors C:10 (1848-1858) Bild 197 / sid 380 (AID:v54898.b197.s380, NAD: SE/ULA/10226) Länk

Prästen har skrivit följande anmärkning:

Detta barn uppgafs vara födt inom Torpa socken och Herr Baron C.A. Fleetwood på Torpunga lemnade en förbindelse att detta barn icke skulle falla Eskilstuna Fattigvård till last. Detta barn vårdades af hustru Björklund till den 28 mars 1856, då det afhemtades af okända fosterföräldrar.

Man kan ju misstänka att det var baronen som gjort en stackars piga med barn och som på sitt sätt tog sitt ansvar för barnet genom att ordna en fosterhemsplacering.

Barnet finns noterat även i Torpas födelsebok och där får man också veta vilka fosterföräldrarna var, nämligen brukare Per Gustaf Persson och hans hustru Anna Christina Jonsdotter i Lådeby. I Torpas husförhörslängd 1856-1860, finns Anna Sofia noterad som fosterdotter.

Torpa AI 12

Torpa AI:12 (1856-1860) Bild 205 / sid 195 (AID: v74440.b205.s195, NAD:SE/ULA/11559) Länk

Men vem var modern? Hur gick det för Anna Sofia? Notisen väcker många frågor och när nyfikenheten väckts vill man gärna nysta vidare, även om det gäller personer som man inte alls är släkt med. Jag ska försöka få fram mera.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Skribenten Örjan Hedenberg presenterar sig.

Det är nu mer än 25 år sedan jag började släktforska. På den tiden gick det inte så fort, som vi alla vet. Anledningen till att jag började släktforska var att min mormor sagt att det skulle finnas en adelsman bak i släkten. Jag ville veta om det var sant. Det visade sig stämma, men inte på det sätt hon förmodligen trodde. Länken gick via ett utomäktenskapligt barn. Efter att jag avverkat min och min svärfars anor fastnade jag för brukssmeder, det finns i min antavla. De är en intressant grupp genom att de är svåra att kartlägga och därmed en utmaning för en släktforskare. Smederna flyttade ofta och många gånger långt och många av dem kom från utlandet, såsom vallonerna. Intresset ledde till att jag gick med i den då nystartade Föreningen för Smedsläktsforskning. Sedan många år har jag hand om föreningens databas, där alla uppgifter om smeder och deras släktskap matas in.

Domböcker

När man har släktforskat ett tag känner man sina förfäder och släktingar till namn, när de föddes, var de bodde och dog. I kyrkoböckerna hittar man också uppgifter om barn och föräldrar. Men ju mer man tänker på släktingarna desto mer vill man veta om dem. Man vill lära känna dem lite till. Då kan domböckerna vara en bra källa att utforska.

När det finns husförhörslängder är det oftast en liten anteckning i anmärkningskolumnen om ett brott som gör att man blir nyfiken på vad det står om det i domboken. Precis på samma sätt försöker man hitta uppgifter om barnafadern när man har ett barn som är fött utan att föräldrarna är gifta. Om det är tiden innan husförhörslängderna så är det i mångt och mycket domböckerna man som släktforskare får använda för att hitta uppgifter om var personerna bodde och släktskap.

Även om man läser en dombok från pärm till pärm och inte hittar något om den egna släkten får man ändå en bild av vad som händer i bygden där förfäderna bodde. Det kan kanske stå att pigan kastar upp i kyrkan. Ingen av mina släktingar nämns vid namn i domboken, men de har ju säkert upplevt det, då de var på plats i kyrkan när det hände. De börjar tisslas och sladdras i bänkraderna. Är hon gravid, hon som inte är gift ännu..?

Ute på landsbygden håller man tre ting varje år i de så kallade häradsrätterna. Om det händer något allvarligt som inte kan vänta tills nästa ordinarie ting kallar man samman ett extra, urtima ting. Inne i städerna finns det både det som kallas kämnärsrätt och rådhusrätt. Det är svårt att säga exakt, men i kämnärsrätterna tar man upp de lite mindre allvarliga sakerna och de kan skickas vidare till rådhusrätterna för vidare ransakning. I städerna håller man ting mer kontinuerligt än de tre tillfällena varje år på landsbygden. Det finns många andra domstolar, men grunden är häradsrätter, kämnärsrätter och rådhusrätter.

I slutet av domböckerna brukar man hitta det som kallas saköreslängd. Detta är en förteckning över utdömda sakören eller böter. Längden kan fungera som en bra ingång till domböckernas olika paragrafer, men man måste komma ihåg att det bara är ingångar till de brott som har gett just böter som straff.

I domböckerna kan man även hitta uppgifter om köp och sälj av gårdar, uppgifter om vem som har blivit utsedd till förmyndare för omyndiga barn. Någon som begär ett tingsbevis på att man är född i äkta säng (ett krav för att bli hantverkare förr i tiden). Tvister om gränser mellan gårdar. Vittnesmål av en mängd olika slag. Ekonomiska transaktioner som inte fullföljts och mycket mycket mer.

Det är spännande att läsa de gamla handlingarna som ger en liten lucka in i det gamla och hur man hade det, vad man bråkade om. Det kanske till och med står lite svordomar om två personer råkat i luven på varandra. Det kan vara lite ovant att komma in i handstilen, men oftast kan man se namn och orter och hittar man något spännande blir man så klart nyfiken och vill veta vad det handlar om och då försöker man läsa mer.

Om du söker domböcker som ännu inte finns inne i ArkivDigital vill vi tipsa om vår nya tjänst: Beställningsfotografering Domböcker. Läs mer här.
Gå direkt till tjänsten. (www.arkivdigital.se/bestallningsfotografering)

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Härlige Melodier i Nya Psalmboken 1699

Stora Tuna LIc:1 (1678-1684) Bild 36 / sid 77 (AID: v129339.b36.s77, NAD: SE/ULA/12218) Länk.

Vi är ju vana att leta efter och hitta personer i kyrkoböckerna. Men kyrkoarkivens handlingar innehåller så mycket mera. Bland kyrkans räkenskaper kan man hitta personer som betalar en liten slant till kyrkan när man döper ett barn eller firar någon annan högtidsdag. I Stora Tuna kyrkoarkiv finns en serie som heter LIc: och dessa böcker innehåller Räkenskaper för kyrkan – kladdar enligt arkivförteckningen.

Användaren Rolf Hedlund har uppmärksammat oss på att det i Stora Tuna LIc:1 även finns lite noter nedskrivna från 1699. Sådana här udda saker vill vi gärna lyfta fram och uppmärksamma.

På sidorna 68-80 hittar vi: Härlige Melodier i Nyia Psalmboken från Nother till Tablatur verterade A:o 1699 af Andreas Törn, organist i Tuna.

Finns det någon musikalisk som kan avgöra om det går att spela efter dessa noter?

Niklas Hertzman, ArkivDigital