Regementsprästen Lars Nordbeck skriver 1711 från Bender

Regementsprästen Lars Nordbeck skriver 1711 från BenderBrevet som Lars Nordbeck skrev för över trehundra år sedan, hösten 1711 i Bender i nuvarande Moldavien, finns fortfarande bevarat i Riksarkivet i Köpenhamn, detta därför att det aldrig nådde adressaten utan istället blev ”uppsnappat” av Sveriges fiende Danmark. Klicka på bilden för att se brevet i större format. Källa: Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning 4 (1703-1720) Bild 3420 (AID: v258794.b3420, NAD: DK/RA/301). Länk.

I början av 1700-talet låg Sverige i krig med ett flertal länder, däribland Danmark. Danskarna ägnade sig åt att ”uppsnappa” brev som svenska militärer i fält skickade hem till Sverige. Tack vare den danska verksamheten är breven bevarade och kan nu också läsas hos ArkivDigital.

Förra veckan berättade vi om de fem volymer med uppsnappade brev som förvaras i arkivbildaren ”Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning” på Rigsarkivet i Köpenhamn. (Gå till blogginlägget.) Vi utlovade då att ni skulle få ta del av ett brev som Lars Nordbeck skrev hem från Bender den 9 november 1711. Lars klarar sig hem från kriget och blir efter hemkomsten kyrkoherde i Torrlösa i Skåne.

[Omslag:]
”Den Ährwördige och wällärde herren Hr Knudt Tuliph [Tulin] Wähl meriterad kyrkioherde wijdh Församblingarna i Hoff och Wästra Karup i Schåne”

[Brev:]
”Ehrwördige och wällärd Hr kyrkioherde
Högt:de Hr Farbroder

Jag längter af hiärtat at få något bref ifrån någon Christen siähl i Schåne, hälstt emedan iag så månge gånger skrefwet, och intet swar bekommet, och weet iag nu intet hwem iag skall skrifwa till, iag troor the äro alle döde som iag känna och skall någon lefwa antingen min k: Moder Broder eller Farbröder, då lära de redan tänkia at [iag] längasedan antingen död är eller i Ryss röfvan.

Jag tackar dock min gud, som mig här till hulpet hafwer, och frälst uthu så mycken stöd, fast iag än är här uthi et främmande och hedniskt land, så är iag dock glad, at iag är hoos min nådige konung. Elliest har iag skreefwet så wähl med denna lägenheten som wid the förra både till farbror Hr Lars, som ock till min k: moder och flere Andra, Gud låte både detta och the andra brefwen hafwa träffat mina k: wänner uthi et gott tillstånd; hwad mitt wäsende och Tiänst uthi detta miserable fältlefwernet angår då wardt iag 1708 d: 10 Maij ordinerad till andra prästen wid Södra Skånska cawallerie Regementet, och sedan dhen tijden har iag intet kunnat haft någon corrspondence till at göra någon anstallt om min löön hemma i Schåne;

Och emedan dhen samma ännu innestår, beder iag Hr farbroder täcktes den samma, der min k: moder skulle wara dödh, upbära, om hwilken saak iag tillförne tillskrifwet farbror Hr Lars i Wankifwa sampt deraf betahla till corporalen Häggertz 120 D:r sölfwermynt, om han skulle lefwa, och sedan inlösa een silfwerkanna hoos Bengt i Perstorp för 100 D:r Sölf:rmt, det öfriga kan stå så länge till wijdare. Hr Farbroder behagade äntel: skrifwa mig till med första lägenheet, skulle några Pastorater wara ledige, kunne tdet och gifwa wid handen, hastigheten förbiuder wijdhlöftigheten, dog lefwer näst flijtig helsning till alla som känna

Bender d. 9 Nowemb: 1711
Hr Farbroder
hörsamste T:re
Lars Nordbeck

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Uppsnappade brev från stora nordiska kriget

chiffer AID v258798.b3850En del av handlingarna är skrivna med chiffer för att försvåra för fienden. Källa: Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning 8 (1716–1718) Bild 3850 (AID: v258798. b3850, NAD: DK/ RA/301). Länk.

I början av 1700-talet låg Sverige i krig med ett flertal länder, däribland Danmark. Danskarna ägnade sig åt att ”uppsnappa” brev som svenska militärer i fält skickade hem till Sverige. Tack vare den danska verksamheten är breven bevarade och kan nu också läsas hos ArkivDigital.

På det danska Rigsarkivet i Köpenhamn finns fem volymer som förvaras i arkivbildaren ”Tyske Kancelli Udenrigske Afdelning”. Detta säger ju inte speciellt mycket, men om man får tips om en så spännande källa som uppsnappade svenska brev från början av 1700-talet (”Opsnappede svenske breve fra Store Nordiske Krigs tid 1703- 1720”) blir man ju så klart nyfiken och dessa måste fotograferas av.

Under det stora nordiska kriget (Karl XII:s krig) var stora delar av den svenska armén utomlands och kurirerna var en väl använd transportväg för att skicka brev, handlingar och annat mellan kungen, armén och hemlandet. Fienden gjorde vad man kunde för att förhindra att informationen nådde sin mottagare och kunde man läsa lite om planer och tankar var det ännu bättre.

En del av de handlingar man snappade upp finns bevarade i dessa fem volymer. Här finns brev från kungen, rullor över manskap, instruktioner och en massa annat. Men det som kanske är mest intressant är de enskilda soldaterna eller ryttarnas brev hem till sin familjer.

Man beskriver det dagliga livet i fält och hälsar dem där hemma. Men bara tanken på att detta brev inte når sin mottagare gör att man tänker sig in hur det var vid denna tid. Hemma var man orolig hur mannen hade det ute i kriget och när han skickade brev hem tog fienden kuriren/postbäraren och det kanske var det sista brevet hem som skickades.

Historikern Peter Ullgren skrev 2006 en bok med titeln ”Uppsnappade brev” där han utgår från innehållet i dessa handlingar (utgiven av Wahlström & Widstrand). Länk till information om boken.

I ett blogginlägg som publiceras nästa vecka kan du läsa ett brev som Lars Nordbeck skriver hem från Bender den 9 november 1711. Lars klarar sig hem från kriget och blir efter hemkomsten kyrkoherde i Torrlösa i Skåne…

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Svenskar fångna i Poltava – vad kan man hitta om dem?

krigsfångar 1 AID v787880.b791Krigshandlingar Stora nordiska kriget: Krigsfångar Reg:1 (0-9999) Bild 791 (AID: v787880.b791, NAD: SE/KrA/038814B) Länk.

Efter det för svensk del misslyckade slaget vid Poltava år 1709 hamnade en stor del av den svenska armén i långvarig rysk fångenskap. Är det verkligen möjligt att på personnivå finna någon information om de tillfångatagna?

Det glädjande svaret är ja. För den som är intresserad av krigsfångar under 1700-talets början kan vi rekommendera att ta en titt i arkivbildarna ”Krigshandlingar Stora nordiska kriget: Krigsfångar” (observera att det finns två arkivbildare med detta namn, men de innehåller olika volymer).

Vi vill särskilt tipsa om de två personregistervolymerna Reg:1 och Reg:2. Registren täcker visserligen bara in en del av volymerna som vi fotograferat, men är ändå av mycket stort värde eftersom man för de flesta personer får hänvisningar till ett flertal olika volymer och sidor.

Ovan visas registerkortet för premiärlöjtnanten Lars Gröning. Den första hänvisningen, I:39, hänvisar till volym 14B:1, sid 39. Lars återfinns här (nedan) i en rulla över alla i Ryssland varande fångar från och med slaget vid Poltava. Vi får veta att Lars hållits fången i Tobolsk, en stad i västra Sibirien. Lars återfinns i mitten på den högra sidan.

krigsfångar 2 AID v787699.b270.s39

Krigshandlingar Stora nordiska kriget: Krigsfångar 14B:1 (0-9999) Bild 270 / sid 39 (AID: v787699.b270.s39, NAD: SE/KrA/038814B) Länk.

Den 14 juli 1722 kom Lars till slut hem till Sverige igen. Det framgår av volym 14B:3, sid 20, som hänvisningen III:20 på registerkortet syftar på. Lars återfinns i den övre delen av bilden.

krigsfångar 3 AID v787701.b290.s20

Krigshandlingar Stora nordiska kriget: Krigsfångar 14B:3 (0-9999) Bild 290 / sid 20 (AID: v787701.b290.s20, NAD: SE/KrA/038814B) Länk.

Genom att följa de övriga hänvisningarna på registerkortet kan man sedan i olika räkenskaper hitta ytterligare information om den långa perioden Lars ofrivilligt tillbringade i Tobolsk.

Markus Lindström, ArkivDigital

Inger Anonymidotter

Glimåkra CI 5 (1836-1862) Bild 148 sid 145Glimåkra CI:5 (1836-1862) Bild 148 / sid 145 (AID: v99243.b148.s145, NAD: SE/LLA/13111) Länk.

1842 skriver prästen in en piga Inger i Glimåkras dödbok. Varken prästen eller hon själv visste vem hon var.

”1842 Sept. 12 P. Inger Anonymidotter i Glimåkra efter en svår förlossning med ett oäkta barn, som var dödfödt. Inger hade i barndomen utvandrat fr. sitt hem, men visste ej sjelf hvarifrån hon var kommen. Ingen säker underrättelse hade om henne kunnat fås. Hon tycktes vara vid pass 26 år gammal. Till sin första nattvardsgång var hon här beredd och admitterad. Hon begrofs d.17 Sept:r”

Niklas Hertzman, ArkivDigital