Slektsforskerdagen i Oslo

0223 bildFör norska släktforskare är den sista lördagen i oktober en viktig dag. Sedan mitten av 1990-talet infaller nämligen den så kallade Slektsforskerdagen vid denna tidpunkt. På cirka 40 olika platser i Norge går då större och mindre arrangemang med anknytning till släktforskning av stapeln. 

Ett av de större årligen återkommande arrangemangen äger rum på Riksarkivet i Oslo. I år lockades cirka 500 besökare till dess lokaler, där det både fanns möjlighet att ta del av olika föredrag samt att besöka omkring trettio olika utställare. Det har blivit något av en tradition att en av dessa utställare är ArkivDigital. I år var undertecknad företagets representant på plats i Oslo.

Jag fick under dagen träffa ett stort antal norrmän på jakt efter sina svenska förfäder. Rörligheten över svensk-norska gränsen har historiskt varit stor. Många är de människor, särskilt från gränstrakter som Bohuslän, Dalsland och Värmland, som har valt att lämna Sverige för att istället pröva lyckan i Norge.

Bland dem som besökte vår monter hade vissa aldrig provat på att forska i svenska källor, andra var sedan tidigare kunder hos oss. Även om Sverige och Norge är två länder med stora likheter finns det betydande skillnader när det gäller vilka källmaterial som finns tillgängliga. I Norge finns exempelvis inga husförhörslängder, så en återkommande uppgift blev att förklara hur dessa fungerar. 

Efter en dag med många intressanta möten blev det till slut dags för undertecknad att plocka ihop utrustningen och bege sig hem till Sverige igen. Det stora besökstrycket och de många positiva kommentarerna från besökarna borgar för att vi med största sannolikhet kommer finnas på plats nästa år igen.

Markus Lindström, ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris – Nu i ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AID v793349.b40Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AV:1 (0-9999) Bild 40 (AID: v793349.b40, NAD: AD/PARIS/0001) Länk.

Sveriges äldsta utlandsförsamling är den i Paris. Den svenska kyrkliga närvaron i staden går tillbaka ända till år 1626, då professor Jonas Hambraeus vid Paris akademi började samla svenska och tyska lutheraner till gudstjänst. Församlingen kom därför att bli tvåspråkig, och en vanlig söndag förrättades gudstjänst först på svenska och sedan på tyska. Med vetskap om detta blir det enklare att förstå varför de äldsta böckerna i kyrkoarkivet är skrivna på tyska, som ovanstående bild ur den ”Större stamboken” från 1600-talet visar.

Den svenska församlingen i Paris fungerade från slutet av 1600-talet till år 1806 som en ambassadkyrka. Församlingen saknade egna kyrkolokaler och fick flytta runt mellan de diplomatiska sändebudens olika residens. I samband med Napoleon Bonapartes kröning år 1806 fick kyrkoherden order att lämna landet. Från åren fram till 1806 finns tre volymer tillgängliga i ArkivDigital, dels de båda 1600-talsvolymerna AV:1-2, dels en vigselbok från åren 1764-1806. Den sistnämnda boken är till stora delar skriven på franska.

Hösten 1859 sändes legationspredikanten Thor Frithiof Grafström till Paris. Sverige var vid denna tid i union med Norge, och Grafströms uppgift var att bilda en svensk-norsk församling. Volym AI:1, som kallas ”Frithiof Grafströms arkiv”, innehåller olika typer av handlingar från den svensk-norska församlingen i Paris åren 1859-1863.

Under perioden 1863-1877 saknades åter svensk präst i Paris. Sedan Emil Flygare år 1877 blev präst i staden har dock svenska kyrkan utan avbrott funnits på plats. Församlingen fick sitt nuvarande namn år 1878 då dess första egna kyrkolokal, Sofiakapellet, invigdes, uppkallat efter den dåvarande svenska drottningen Sofia av Nassau. Sofiaförsamlingens nuvarande kyrka invigdes år 1913.

De allra flesta volymerna i Sofiaförsamlingens kyrkoarkiv härrör från perioden efter 1877. Vi har förutom husförhörslängder/församlingsböcker, flyttlängder, födelse- vigsel och dödböcker även fotograferat många andra typer av handlingar från denna period.

Markus Lindström, ArkivDigital