Förqvafd af modren

Ibland ser man notiser i de gamla kyrkoböckerna som gör att man stannar upp och tänker. Man försöker sätta sig in i hur det var att leva vid den aktuella tiden och framför allt hur man kände om man t.ex. förlorade ett par små barn i tät följd. Sedan finns det andra typer av notiser som är ännu mer tragiska.

Arvika landsförsamling (S) CI 7 (1809-1827) bild 37 sid 61Arvika landsförsamling (S) CI:7 (1809-1827) bild 37 / sid 61 (AID: v4798a.b37.s61, NAD: SE/VA/13011) Länk.

Exemplet här ovan kommer från Arvika stadsförsamling 1811 där mjölnaren Nils Mattsson och hans hustru Lena Åsberg får en dotter Anna Lena den 25/9. Men prästen har strukit över Anna Lenas namn och under skrivit ”förqvafd vådl. af modren 17/12 1811”. Även i dödboken står det nämnt.

Arvika landsförsamling (S) CI 7 (1809-1827) bild 134 sid 255Arvika landsförsamling (S) CI:7 (1809-1827) bild 134 / sid 255 (AID: v4798a.b134.s255, NAD: SE/VA/13011) Länk.

17/12 dog och den 22/12 begrovs. Gateqvarn. Flickan Anna Lena Nilsdotter, f.1811 21/9. Föräldrar: Mölnaren Nils Matsson och hustru Lena Åsberg. Vådeligen af modren förqvafd i sömnen.

Vad som är orsaken till detta kan vi aldrig veta. Men det är troligen så att det kan vara många olika orsaker till att det lilla barnet dör. En annan fråga är hur vi skall tolka vådeligen. Är det en olycka eller ligger det något annat bakom tolkningen av det ordet?

Det finns faktiskt en volym för tiden 1625-1650 från Östra och Västra Göinge i norra Skåne som kallas absolutionslängd. I denna har prosten skrivit in de som absolverades (prästen ger någon syndernas förlåtelse) och många av notiserna gäller fall där som barn har dött. Det som är extra spännande är att vi i denna bok får namnen både på mannen och kvinnan. Annars är det ovanligt att kvinnorna är kända till namnet vid denna tid.

Östra Göinge kontrakts prostarkiv (L) FIV 1 (1625-1650) bild 13Östra Göinge kontrakts prostarkiv (L) FIV:1 (1625-1650) bild 13 (AID: v103010.b13, NAD: SE/LLA/13583) Länk.

Den översta notisen 1632 den 22 juni, Kongens (det var alltså kungen som ägde gården de bodde på).

Söffren Jepsön i Önnestad
Karine Nielsdatter. Pige 9 Ugier.
til fattige 10 mk

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Gammalsvenskbys kyrkoböcker nu tillgängliga i ArkivDigital

I Östersjön, väster om Estlands fastland, ligger ön Dagö. På Dagö, liksom i det nuvarande Estlands kusttrakter och på dess övriga större öar, har det åtminstone sedan 1200-talet funnits en svensktalande bondebefolkning. Åren 1563-1721 var Dagö i svensk besittning och ön var länge ett viktigt centrum för svenskarna i Estland.

Genom freden i Nystad år 1721 kom Dagö att bli en rysk besittning. År 1781 beslöt den ryska kejsarinnan Katarina II att omkring 1000 Dagösvenskar skulle deporteras till Ukraina. Många av dem dog under den långa marschen. De som kom fram grundade byn Gammalsvenskby.

Trots i det närmaste obefintliga kontakter med Sverige kom befolkningen Gammalsvenskby att bevara sina traditioner och sin lutherska tro. De behöll även sin gamla östsvenska dialekt. Mot slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige och år 1885 invigdes en ny svensk kyrka.

Efter den ryska revolutionen år 1917, samt en omfattande hungersnöd, bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ned i Sverige. År 1929 anlände 881 av byborna till Sverige; bara några få valde att stanna kvar i Ukraina. Merparten av återvändarna slog sig ned på Gotland.

Med till Gotland medföljde även Gammalsvenskbys församlingsböcker. Det var pastor Kristofer Hoas som såg till att dessa kom med. Pastor Hoas fortsatte sedan att föra församlingsbok fram till sin död år 1941. År 1947 överfördes arkivet till länsarkivet (nuvarande landsarkivet) i Visby, där vi nu har fotograferat handlingarna.

GammalsvenskbyGammalsvenskby (Ukraina) (Ut) 8 (1920-1921) bild 160 / sid 64 (AID: v99903.b160.s64, NAD: SE/ViLA/23094) Länk

Markus Lindström, ArkivDigital

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Svårartad ohyra

Kiaby FI 1 (1861-1879) Bild 4 sid 3
Kiaby FI:1 (1861-1879) Bild 4 / sid 3 (AID: v99958.b4.s3, NAD: SE/LLA/13205) Länk.

Oftast skriver prästerna in en dödsorsak i dödboken, men vi måste komma ihåg att prästerna inte var medicinskt utbildade. Oftast är det symptomen som anges som dödsorsak.

När änkan Nilla Månsdotter dör 77 år gammal i Kiaby står det ingen dödsorsak i kolumnen, men väl ute i fältet för ”Särskilda anteckningar” har prästen skrivit något som man kan fundera på vad det innebär: Behäftad med svårarta ohyra i magen.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

305 sidor lång bouppteckning

Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII 5 Bild 220 sid 8Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII:5 (1912-1912) Bild 220 / sid 8 (AID: v748972.b220.s8, NAD: SE/ULA/12685) Länk.

En bouppteckning upprättas när en person har dött och i den hittar man först i ingressen en förteckning på arvingarna och därefter kommer vad som fanns i dödsboet. Ibland kan de vara mycket summariskt förda och ibland mycket välskrivna och innehållsrika. Vi som släktforskare vill ju dels få släktskapen i början av bouppteckningarna, men även genom att läsa igenom vad de efterlämnade sakerna var, kan vi få en bild av hur man hade det förr i tiden.

Ett exempel på en mycket omfattande bouppteckning är från 1909 och gjordes efter grosshandlaren Adolf Ferdinand Hagström från Svarthäll i Kung Karls socken. Den är på hela 305 sidor.

I Kung Karls dödbok ser vi att Adolf Ferdinand Hagström dog 55 år gammal på Sofiahemmet i Stockholm. Bara en dryg månad tidigare dör hans hustru. En månad efter hans död börjar man det omfattande arbetet med att upprätta hans bouppteckning (bilden ovan). Detta håller man på med i två veckor. Det finns inga barn i äktenskapet och de som ärver är hans mamma och syskon.

Man kan rum för rum se vad som fanns i husen. Det är nästan som att man beger sig drygt 100 år tillbaka i tiden och besöker honom. Eftersom han var grosshandlare går man även igenom varulagret och det är imponerade läsning. Framför allt har han mycket sprit i lager.

Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII 5 Bild 690
Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII:5 (1912-1912) Bild 690 (AID: v748972.b690, NAD: SE/ULA/12685) Länk.

Efter 300 sidors läsning ser man att tillgångarna i dödsboet var 1.135.609:69 kr och skulderna 536.301:61 kr. Behållningen i boet var 599.308:08.

Övriga källor:
Kung Karl F:3 (1895-1909) Bild 790 / sid 73 (AID: v72960.b790.s73, NAD: SE/ULA/10669) Länk.
Kung Karl AIIa:6 (1907-1920) Bild 1250 / sid 570 (AID: v261754.b1250.s570, NAD: SE/ULA/10669) Länk.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En lite annorlunda dödsorsak 1877

Fränninge FI 2 Bild 840 sid 81Fränninge FI:2 (1862-1894) Bild 840 / sid 81 (AID: v109380a.b840.s81, NAD: SE/LLA/13095) Länk.

Förutom alla namn och datum man hittar som släktforskare får man ganska bra kunskap om olika dödsorsaker. Ju närmare nutiden man kommer desto bättre blir nog anteckningarna om dödsorsak i dödböckerna. Tidigare var det kanske prästen eller de anhöriga som berättade vad personen dog av och då var det säkert lika mycket symptomen som angavs som dödsorsak.

Åbon Per Jönsson i Starraps Ora i Fränninge, Skåne hade en dotter Johanna. När hon dör 7 månader och 20 dagar gammal anges dödsorsaken som hicka (se bilden ovan).

I Guinness rekordbok 2010 kan man läsa att amerikanen Charles Osborne faktiskt hickade under nästan hela sitt liv. Han började hicka 1922 och ska inte ha slutat förrän 68 år senare, ett år innan han dog. De första åren hickade han ungefär 40 gånger i minuten, men mot slutet blev det ”bara” hälften så ofta. Det uppskattas att han hickade 430 miljoner gånger. (Källor: http://kpwebben.se/Lasa/Allt-annat/Sju-knasiga-rekord-om-kroppenhttps://en.wikipedia.org/wiki/Hiccup)

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Alexander Roslins förfalskade födelsenotis

Malmö Sankt Petri CI 1 Bild 2060  sid 409Malmö Sankt Petri CI:1 (1698-1729) Bild 2060 / sid 409 (AID: v104047a.b2060.s409, NAD: SE/MSA/00619) Länk.

Kan man lita på de uppgifter som står i kyrkoböckerna? Ja, vi får väl hoppas att vi kan göra det, men det finns faktiskt förfalskningar. Frågan är hur många som ännu inte är upptäckta?

Alexander_Roslin_-_Self-portrait2

I Malmö Sankt Petri födelsebok CI:1 sidan 409 (bilden ovan) finns en födelsenotis inskriven. Det är födelsenotisen för den kände konstnären Alexander Roslin (porträttbilden).

Bildkälla: Wikipedia

Alexander föddes i Malmö den 15 juli 1718 (eller gjorde han inte det?) och dog den 5 juli 1793 i Paris. Han var en av sin tids bästa porträttmålare och var från 1750-talet mest verksam i Paris.

Renskrift av födelsenotisen: [1718 Julius] d.30 hemmadöptes Doctor Hans Roselins barn wed N: Alexander föd d:15 ejusdem, modres N: Catharina Werdtmüller. Faddrar: Manfolk: Borgmästar Jacob Montell, Andreas Bratt, fältskäraren Herbst. Qwinfolk: Apothekerskan Lars Kocks hustru, Jungfru Möllenhauer. Emb: förrättade Probsten H:r Magister Johannes Hofverberg.

Alexander var son till amiralitetsmedikus Hans Roslin och Katarina Wertmüller. Han gick i lära och blev senare verksam på olika håll både i Sverige och utomlands. 1752 kom han till Paris där han bosatte sig.

Åter till Malmös kyrkobok. Einar Bager skriver i en artikel i sin bok: ”Strövtåg i tid och rum, Malmöhistoriska skisser, 1977” om Alexander Roslin och den förfalskade födelsenotisen. När rådhusrätten samlats på morgonen den 18 juli 1719 för att handlägga dagens ärenden, reste sig borgmästaren Jacob Montell från sitt domarsäte och meddelade, att han måste avlägsna sig. Han hade nämligen av ”stadsdoktorn” Hans Roslin ombetts att samma dag vara vittne till dess barns dop.

Rådhusrätten i Malmö 1 A1AA 72 Bild 3470 sid 223
Rådhusrätten i Malmö 1 A1AA:72 (1718-1719) Bild 3470 / sid 223 (AID: v418060.b3470.s223, NAD: SE/MSA/00811) Länk.

Renskrift: [Anno 1719 den 18 Juli] Borgmästar Monthell tog ifrån Rätten afträde, emedan han i dag, af herr StadszDoctoren Roslin är ombuden att wara wittne till dess barns dop.

Men man hittar ingen anteckning om något barn till Hans Roslin som är fött 1719 vare sig i Carolis eller Sankt Petris kyrkoböcker. Om vi tittar närmare på födelsenotisen ovan ser vi att den ser lite konstig ut. Till en början har det stått att barnet döptes den 20 (men är ändrat till 30). Barnets namn Alexander är inskrivet i efterhand och det har stått ett annat namn innan som inte är helt bortsuddat. Pappans förnamn, moderns namn och alla dopvittnenas namn är inskrivna med en annan handstil. Även texten ”embetet förrättade” är skriven med en annan hand.

Detta mystiska förfarande har fått sin logiska förklaring tack vare ett dokument som publicerats i G.W. Lundbergs monografi ”Roslin” och förklaringen är följande:
1757 bodde Alexander Roslin i Paris och han gick i giftastankar. Han skrev ett brev hem till Malmö och begärde en kopia av sin dopattest för att kunna bevisa vem han var. Sedan kan man kanske fantisera om vad som hände;

Den dåvarande prästen i Sankt Petri hette Casten Aulin och var i 70 års-åldern. När han bläddrade i den gamla födelseboken hittade han till sin förskräckelse inte födelsenotisen. Nu var goda råd dyra. Men Casten Aulin kom på hur han skulle göra. Han hittade en födelsenotis för ett av doktor Roslins barn 1718 där det fanns lite tomrum. Han raderade ut barnets namn och skrev in Alexanders. Han skrev in tre manfolks- och tre qwinfolksfaddrar och gjorde ytterligare några tillägg. Om man jämför handstilar så ser man klart och tydligt att det är Casten Aulin som skrivit i födelsenotisen från 1718.

Denna spännande händelse står det lite mer om i Einar Bagers bok. Man kan ju fundera på hur många andra uppgifter i de gamla kyrkoböckerna och andra historiska handlingar som är förfalskade…

Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alexander_Roslin
Einar Bager: Strövtåg i tid och rum, Malmöhistoriska skisser, 1977.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Fyrlingar i födelseböckerna

Västervik C 5 Bild 118 sid 217Västervik C:5 (1770-1804) Bild 118 / sid 217 (AID: v41506.b118.s217, NAD: SE/VALA/00443) Länk.

Ibland reagerar man lite extra när man bläddrar runt i de gamla handlingar. Det är något annorlunda som ögat uppfattar och man stannar till och läser. Bland dessa saker är när det föds flera barn samtidigt. Tvillingar är ganska vanligt förekommande, mer ovanligt är det med trillingar. Men det är när det blir ännu fler som man börjar fundera på hur det gick för mamman och för barnen.

I Västervik föddes den 1 oktober 1784 mellan klockan 6 och 8 på morgonen Jonas, Olof, Catharina och Brita  (bilden ovan). De var barn till sjömannen Petter Friberg och Maria Elisabeth Larsdotter (34 år gammal). Alla dessa små dog av oangiven sjukdom 1 eller 2 dagar gamla, den 2 och 3 oktober.

Österåker C 10 Bild 100 sid 6Österåker C:10 (1879-1894) Bild 100 / sid 6 (AID: v94992.b100.s6, NAD: SE/SSA/1596) Länk.

I Österåker föddes fyrlingar den 12/9 1879 och dessa fick namnen Selma Charlotta, Alma Sophia, Josephina Carolina samt ett dödfött flickebarn. Föräldrar var torparen Erik August Wessberg och Christina Wilhelmina Hartenberg (25 år gammal) i Bergsätra. Även dessa dog alla små; den 11, 20 och 24 oktober dog de.

Hur mycket statistik det finns kring detta är svårt att säga, men om man söker runt lite på nätet (länk: http://tvillingsajten.se/fakta/statistik) hittar man uppgifter om att oddsen, på naturlig väg, är:

Tvillingar: 1 på 83 graviditeter (tvåäggstvillingar).
Trillingar: 1 på 6.889 graviditeter.
Fyrlingar: 1 på 571.787 graviditeter.
Femlingar: 1 på 47.458.321 graviditeter.
Sexlingar: 1 på 3.939.040.643 graviditeter.

På hemsidan framgår även: ”Det har skett en ökning av tvillingfödslar i västvärlden vilket beror till stor del på att kvinnor är äldre när de skaffar barn. Kvinnor över 30 släpper ofta fler ägg åt gången vid ägglossning. Fertilitetsbehandling (IVF) har också bidragit till ökade tvillingfödslar.”

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Ulrika Eleonora församling i London

Ulrika Eleonora församling (London) FI 1 Bild 170 sid 25Ulrika Eleonora församling (London) FI:1 (1798-1895) Bild 170 / sid 25 (AID: v787772.b170.s25, NAD: AD/LONDON/0001) Länk.

Ulrika Eleonora församling i London är en av de utlandsförsamlingar som finns inom Svenska kyrkan. Nu har ArkivDigital fotograferat av de kyrkoböcker som finns för församlingen.

Församlingen bildades 1710 och är en av de tidigaste svenska utlandsförsamlingarna. Husförhörslängderna börjar 1834, födelse- och dopboken 1724, vigselboken 1730 och dödboken 1724. Dessutom finns det en del andra handlingar i kyrkoarkivet.

I dödboken 1810 (bilden ovan) kan vi läsa om Jonas Dryander.

”Jonas Dryander, Professor i Botaniken och v. President i Linnæiska Societeten i London, samt förste Amanuens vid Vetenskaps Academiens och Sir Joseph Banks Biblioteqve, dog d.19de October och blef begrafven i St. Annas kyrka, qvarteret Soho d.27 ejusdem i sitt 63:dje ålders år. I honom förlorade Litterati Svenske resande en dråpelig vän, och af dessa Lands Lärde saknas han ganska mycket”.

Extern länk till Wikipedia om Jonas Dryander.

Söktips: Skriv ”Ulrika Eleonora” i sökfältet i ArkivDigital.

Har ni någon som flyttat till London eller kanske en sjöman i släkten? Kika och se om du hittar något spännande. Om vi får tillgång till andra utlandsförsamlingar så fotograferar vi även dessa.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Döda av svält i Ransäter

Ransäter 1 AID v8109.b93.s177Ransäter F:1 (1796-1860) Bild 93 / sid 177 (AID: v8109.b93.s177, NAD: SE/VA/13426) Länk.

Dagens blogginlägg kommer från ArkivDigital-användaren Tony Pellikka. Han hörde av sig till oss med ett tips om denna mycket tänkvärda notis i Ransäters dödbok från 1813 (bilden ovan).

”OBS att tvenne personer fått dö av svält i detta tidevarv mitt i ett folkbebott hemman m.m. är till outplånlig skam för hemmanet, för församlingen, för dess präst, dess fattigvård och hela orten!!!”

Ett kraftfullt ställningstagande som vi låter tala för sig självt.

Tack Tony för tipset!

Bloggredaktionen, ArkivDigital