Håll, styng och miserere – vad dog våra förfäder av?

Från mitten av 1700-talet noterade prästerna inte bara vilka församlingsbor som hade avlidit utn också orsaken till att de lämnade det jordiska. Upplysningstiden hade gjort entré och samhället visade allt större intresse av att undersöka och försöka förstå, vilket kunde gälla allt från jordbrukets utveckling till folkhälsan.

Det så kallade Tabellverket (föregångaren till Statistiska centralbyrån) inrättades 1749. Från samma år skulle församlingsprästerna leverera detaljerad befolkningsdata inklusive dödsorsaker till den nya myndigheten. På blanketten som användes fanns sjukdomarna förtryckta: Kåppor och Mässling – Bröstsjuka och Lungsot – Håll och Styng – Hetsig sjukdom och Brännsjuka – Fläckfeber och smittosam sjuka – Pästen – Mage och Buk-ref – Röd-sot – Gul-sot – Tvinsot och Mjält-sjuka. Etcetera. Listan är lång.
Varnhem (R) C:2 (1758-1836) Bild 342 / sid 39 (AID: v17805.b342.s39, NAD: SE/GLA/13612) Länk

Släktforskaren frågar sig förstås vad detta är för sjukdomar som förfäderna dog av. ”Håll och Styng”, till exempel. ”Håll” vet vi ju vad det är, ont i sidan som man kan få om man springer. Och ”styng” kan vi väl ana, i alla fall vet vi vad ett getingsting är. Men det ger oss ingen dödsorsak.

En släktforskare som ägnade mycket tid åt detta var apotekaren Gunnar Lagerkranz (1905-91). Han gick igenom stora mängder med äldre medicinsk litteratur för att bättre förstå de äldre sjukdomsnamnen. Resultatet presenterade han i skriften ”Svenska sjukdomsnamn i gångna tider”, utgiven i flera upplagor av Sveriges Släktforskarförbund (1981, 1983 och 1988). Där framgår bland annat att ”håll och styng (sting)” är detsamma som lunginflammation. Totalt förklaras omkring 900 sjukdomsnamn.

En annan fråga är vad som egentligen är en dödsorsak. Ofta beskriver äldre tiders sjukdomsnamn ett symtom snarare än anger den egentliga dödsorsaken, exempelvis ”andtäppa”, ”bröstvärk” eller ”vattusot”. Då är det förstås svårt att veta mer exakt vad personen dog av. Andra vanliga sjukdomsnamn beskriver bara sjukdomens förlopp, exempelvis ”hetsig feber” eller ”tärande sjukdom”, utan att vi kan säga mer än att det första sannolikt handlar om en häftig infektion och det senare om ett mer långdraget sjukdomsförlopp, typ cancer.

Men många sjukdomar var lätta att diagnosticera också för medicinskt obevandrade i äldre tider, exempelvis (smitt)koppor, mässling och lungsot. Dit torde också rubrikens miserere (tarmvred) höra.
Katarina (AB, A) FI:27 (1887-1889) Bild 78 / sid 36 (AID: v87062.b78.s36, NAD: SE/SSA/0009) Länk

Under andra halvan av 1800-talet blev det vanligt, särskilt i städer, att dödsorsakerna anges med medicinska termer, vilket blir ytterligare en utmaning för släktforskaren. Vad betyder ”bronchitis” och ”varioæ”? Men med lite kreativt googlande brukar sådana frågor kunna besvaras ganska enkelt.

Håkan Skogsjö, ArkivDigital

Kvävda barn

En relativt vanlig dödsorsak bland späda barn är ”förqfavd af modren i sömnen”. Det förekommer som dödsorsak fram till slutet av 1800-talet. Man ser regionala skillnader, det var vanligare i västra och södra Sverige. Forskare har tolkat uppgifterna lite olika. En del menar att fattiga som hade ont om mat medvetet dödade sitt barn. Andra menar att det rör sig om det vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Länk.

I Ramsåsa socken i Skåne tycks prästen ha fattat misstankar då åbon Ola Nilsson och hans hustru Hanna Mårtensdotter den 20 mars 1828 miste sitt tredje späda barn. I dödboken har han noterat:

”NB. Här torde böra anmärkas att detta ägta par icke af 3ne friska och efter utseende lyteslösa födda barn fått behålla något öfver 3 à 4 veckor. De 2ne sista buro tydliga tecken deraf att de voro qväfde _ det första blef icke synadt. Jag har anfört detta på det man må vidtaga nödiga mått och steg om en dylik cassus åter inträffar.”

RamsåsaRamsåsa (L, M) CI:2 (1762-1842) Bild 1910 / sid 383 (AID: v100837a.b1910.s383, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Det verkar dock inte som om prästen behövde vidta några åtgärder, för paret fick efter några år en son Nils som överlevde. Detta framgår av husförhörslängden för åren 1832-1840:

Ramsåsa AI 3Ramsåsa (L, M) AI:3 (1832-1840) Bild 720 / sid 28 (AID: v100826a.b720.s28, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Denne Nils blev så småningom åbo i Ramsåsa nr 17 och fick flera barn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Svårartad ohyra

Kiaby FI 1 (1861-1879) Bild 4 sid 3
Kiaby FI:1 (1861-1879) Bild 4 / sid 3 (AID: v99958.b4.s3, NAD: SE/LLA/13205) Länk.

Oftast skriver prästerna in en dödsorsak i dödboken, men vi måste komma ihåg att prästerna inte var medicinskt utbildade. Oftast är det symptomen som anges som dödsorsak.

När änkan Nilla Månsdotter dör 77 år gammal i Kiaby står det ingen dödsorsak i kolumnen, men väl ute i fältet för ”Särskilda anteckningar” har prästen skrivit något som man kan fundera på vad det innebär: Behäftad med svårarta ohyra i magen.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Döda av svält i Ransäter

Ransäter 1 AID v8109.b93.s177Ransäter F:1 (1796-1860) Bild 93 / sid 177 (AID: v8109.b93.s177, NAD: SE/VA/13426) Länk.

Dagens blogginlägg kommer från ArkivDigital-användaren Tony Pellikka. Han hörde av sig till oss med ett tips om denna mycket tänkvärda notis i Ransäters dödbok från 1813 (bilden ovan).

”OBS att tvenne personer fått dö av svält i detta tidevarv mitt i ett folkbebott hemman m.m. är till outplånlig skam för hemmanet, för församlingen, för dess präst, dess fattigvård och hela orten!!!”

Ett kraftfullt ställningstagande som vi låter tala för sig självt.

Tack Tony för tipset!

Bloggredaktionen, ArkivDigital

Inger Anonymidotter

Glimåkra CI 5 (1836-1862) Bild 148 sid 145Glimåkra CI:5 (1836-1862) Bild 148 / sid 145 (AID: v99243.b148.s145, NAD: SE/LLA/13111) Länk.

1842 skriver prästen in en piga Inger i Glimåkras dödbok. Varken prästen eller hon själv visste vem hon var.

”1842 Sept. 12 P. Inger Anonymidotter i Glimåkra efter en svår förlossning med ett oäkta barn, som var dödfödt. Inger hade i barndomen utvandrat fr. sitt hem, men visste ej sjelf hvarifrån hon var kommen. Ingen säker underrättelse hade om henne kunnat fås. Hon tycktes vara vid pass 26 år gammal. Till sin första nattvardsgång var hon här beredd och admitterad. Hon begrofs d.17 Sept:r”

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Mycket smärtsam död år 1753

Vissa dödsorsaker förstår man inte riktigt; de kan stå skrivna på latin eller så skriver prästerna symptomen som dödsorsak. Ibland är det dock uppenbart vad personen dog av, tyvärr.
Dalby CI 2 (1752-1807) Bild 14 sid 8

Dalby CI:2 (1752-1807) Bild 14 / sid 8 (AID: v104342.b14.s8, NAD: SE/LLA/13057) Länk.

”1753 d.22 Sept: Begrofs pig: Karna Andersd:r i Dahlby 26 åhr gl. Dödt wådel:n dymedelst att hon d.12 Sept: i Dahlby hästhage fallit ned af ett hasleträd, deräst hon plockat nötter, och i fallet inrändt, en der under stående afstympat haslestake, i sin himliga ting till ett qwarters längd, låg der efter på 3die dagen då hon deraf dödde.”

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Fyra fruar på 4 år

En vanlig husförhörslängd brukar stäcka sig 5-10 år. I Fjelie AI:5 skriver man in det som händer under 1826-1831 och i den har Nils Nilsson varit gift 4 gånger.
Fjelie AI 5 (1826-1831) Bild 185 sid 182

Fjelie AI:5 (1826-1831) Bild 185 / sid 182 (AID: v109258.b185.s182, NAD: SE/LLA/13084) Länk.

Flädie nr 12
Arr: Nils Nilsson, född 1795 23/8 i Fjelie.
Hustru Sissa Pehrsdotter, född 1803 23/4 i Flädie. Död 26/1 1827.
Hustru Anna Jönsdotter, född 1803 18/4 i Önnerup. Död 10/7 1828.
Hustru Estred Larsdotter, född 1805 27/3 i Flädie. Död 18/1 1830.
son Nils, född 1828 10/7 i Flädie.
dotter Elna, född 1826 11/3 i Flädie. Död 11/6 1827.
Hustru Kjerstena Christensdotter, född 1808 3/12 i Flädie.
dotter Sissa, född 1831 13/8 i Flädie.

Vad hände med Nils Nilssons fruar?

Niklas Hertzman, ArkivDigital