Tre ingångsvärden för att börja släktforska

När jag blev nyfiken på släktforskning för över 30 år sedan och ställde frågan ”Hur släktforskar man” fick jag svaret ”Det är inte alls svårt när du väl har lärt dig hur man gör…” Jo tack tänkte jag då, men ju mer jag tänker på svaret desto mer förstår jag det. Har man väl lärt sig principen så brukar man ganska snabbt komma underfund om hur man skall göra, i alla fall i de vanliga kyrkböckerna.

Jag fick också ett mer ingående svar (även om det var kortare). Du behöver tre ingångsvärden. Ett namn, ett datum och en plats.

Ett namn – vilken person letar jag efter.
Ett datum – när personen föddes, gifte sig eller dog.
En plats – var detta skedde.

Helst skall det vara en person som föddes för mer än 70 år sedan för då är det lättare att direkt komma in i kyrkböckerna. Detta med tanke på att det är 70 års sekretess på handlingarna.

Har jag dessa tre ingångsvärden kan jag hitta in i kyrkböckerna. Kyrkböckerna skrev prästerna för att ”hålla koll” på befolkningen, de som bodde i församlingen. Han skrev födelseboken kronologiskt med uppgifter om alla barnen som föddes. Här hittar jag också uppgifter om föräldrarnas namn och var de bor. Detta ger mig ledtrådar för att leta vidare i andra handlingar. På samma sätt skrev prästen vigselbok och dödbok över de som gifter sig och dör i församlingen. Sedan skriver han den bästa av alla böcker, den som kallas husförhörslängd eller församlingsbok (den byter namn i slutet av 1800-talet). I denna hittar man by för by, gård för gård uppgifter om alla som bodde där. I husförhörslängden hittar jag nya ingångsvärden, pappans namn, födelsedatum och födelseplats och mammans namn, födelsedatum och födelseplats. Detta ger ingång till en ny födelsebok o.s.v.

Förstår man bara detta kommer man snabbt in i släktforskningens magiska värld och man hittar uppgifter om sina förfäder och släktingar.

Exempel på en födelsebok från Fryele. Här hittar jag Selma Elisabets födelse den 15/1 1905. Uppgifter om vad mamman och pappan heter och var de bor. Dessutom en sidhänvisning till husförhörslängden.

På sidan 324 i församlingsboken hittar man familjen och nya uppgifter om mamman och pappans namn, födelsedatum och födelseplats.

Om man saknar någon eller några av de tre grundläggande uppgifterna kan man med hjälp av registret Sveriges befolkning 1950 söka efter en person och där hitta uppgifterna. Detta register ingår i alla abonnemang på ArkivDigital. Om man köper Allt-i-ett abonnemanget ingår även Sveriges befolkning 1960 och Befolkningen i Sverige 1860-1930. Dessa register underlättar letandet i kyrkböckerna och ger sökingångar.

En sökning på Selma Elisabeth Fryele i Sveriges befolkning 1950.

”Det är inte alls svårt när du väl har lärt dig hur man gör…

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Fotograferingen av moderna kyrkoböcker från Värmlands län klar

Eda

Eda C:15 (1930-1945) Bild 1040 / sid 96 (AID: v169605.b1040.s96, NAD: SE/VA/13091)

Den 22 januari meddelade vi en glädjande nyhet här på bloggen (läs blogginlägget) – Riksarkivet har upphävt det beslut som bara gav oss möjlighet att fotografera kyrkoböcker till och med år 1935. Vi har numera möjlighet att fotografera de kyrkoböcker där den sjuttioåriga sekretessen, i dagsläget år 1945, löpt ut.

Vi har snabbt ställt om vår produktion och nyare kyrkoböcker (församlingsböcker, flyttlängder, födelse-, vigsel- och dödböcker) tillkommer nu löpande i ArkivDigital. Det första länet som vi hunnit klart med är Värmland, där fotograferingen fram till sekretessgränsen nu är slutförd och allt materialet är online. Utöver detta har volymer börjat läggas ut från flera andra län.

Vi kommer fortlöpande rapportera på bloggen när ytterligare län blir klara. För information på volymnivå om vad som tillkommit, använd denna sida.

Markus Lindström, ArkivDigital 

Elfva-Bengtan i Skårby

Skårby_CI_4_Bild_193_sid_375

Skårby_CI_4_Bild_194_sid_377

Skårby CI:4 (1825-1862) Bild 193 / sid 375 (AID: v111804.b193.s375, NAD: SE/LLA/13350) – samt sid 376-377 i samma volym. Länk.

I Skårbys dödbok i södra Skåne finns en notis inskriven bland de döda år 1842. Här skriver prästen:

Den så kallade Elfva-Bengtan i Skårby socken, som från urminnes tider lär hafva bott i en af henne uppförd jordhydda på gränsen emellan Willie, Kattslösa och Skårby Socknars ägor vid Snöftarp, och som i flera decennier blifvit skjutsad omkring i Skårby Socken från gård till gård, dog i Torpet Grekland den 26te och begrofs den 30de Januari. Hennes ålder är okänd; men sjelf har hon längesedan uppgiwvit sig hafva hunnit öfver 100 år. 84?
 
Bara dessa få rader gör att man får en bild om hur Bengta hade det. Tänk om fler präster hade skrivit lite mer än bara namn och ålder när de dör. Prästen trodde nog inte på hennes egen åldersuppgift då han har skrivit dit ”84?” i slutet.
 
Niklas Hertzman, ArkivDigital

”Afled genom döden” – Mycket ålderstigna pigan Sara Jönsdotter

Nederluleå C2 Bild 294 sid 531

Nederluleå C:2 (1726-1742) Bild 294 / sid 531 (AID: v138428.b294.s531, NAD: SE/HLA/1010132) Länk.

Vi har tidigare sett exempel på personer som når anmärkningsvärt höga åldrar. I Nederluleås dödbok 1741 hittar vi notisen om Sara Jönsdotter. Så här skriver prästen om henne:

”Mycket ålderstigna Pigan Sara Jönsd:r ifrån Måttsund. Född 1635. Fadren Jöns Erichsson. Modren hust: Sara N.d:r afled genom döden d:1 Augusti. Begrafdes på kyrkogården d:8 ejusd. Warit 15 år blind, men dock under sin blindhet spunnit finaste garn. Thes höga ålder är 106 år.”

”Avled genom döden” är ju en ganska intressant skrivning, dock ser man den ibland. Man kan ju undra hur man annars avlider?

Vi tackar Björn Rydh för tipset.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Nytt hår och nya tänder

Kvistofta FI 1 (1796-1861) Bild 51 sid 93Kvistofta FI:1 (1796-1861) Bild 51 / sid 93 (AID: v107373.b51.s93, NAD: SE/LLA/13223) Länk. (På bilden syns den i källan angivna sidan samt nästföljande sida.)

Om man har tur står det lite mer text i en dödsnotis än bara namn och ålder. När avskedade ryttaren Pehr Laxström dör i Kvistofta 1823 skriver prästen mycket spännande och intressant om honom och hans pappa.

1823. Dec.20 Dog afskedade Ryttaren Pehr Laxström i Qvistofta af ålderdom 91 år och 7 mån: gl. Begrofs d.28 ejusdem.

Om denne Man förtjenar att anmärkas, att han bivistat det Pommerska kriget, att han der blifvit blesserad, samt fången förd till Berlin, men ransonerat sig sjelf. För ett och samma Nummer hade Pehr Laxström och hans Fader tjent nära ett Hundrade år, neml: Fadren i 50 år, och Laxström i 48 år, då han nödsakades taga avsked, emedan Regementet förändrades från Ryttare till Dragoner. Fadren hade bivistat slaget vid Helsingborg 1710. År 1819, efter det stora Lägret å Bonarps Hed, infann sig Pehr Laxström i Ramlösa hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Oscar med en af Kyrkoherden i Quistofta Professor David Rosenschöld författad Böneskrift, deri han, utom ofvanbemälte märkwärdigheter, äfven anförde den Naturens sällsamhet, att Han, Pehr Laxström, efter en nyligen ofverstånden Svår sjukdom erhållit nytt hår och nya tänder, och som han alltså befarade, att hans lifstid skulle några år förlängas, anhöll han, att genom Kongl: Majt:s Nåd bekomma ytterligare Pension utöfver de 12 Rd Banco; som honom sedan längre tid varit beviljade. -Som naturens sällsamma bemödande på stället erfors äga rum, och i anseende till det Hedrande Prestbevis Pehr Laxström in för Hans Kongl: Höghet Kronprinsen personligen företedde, har bemälte Laxström af Kronprinsens egen handKassa erhållit fyratio Rd B:co i årlig Pension, eller större, än någonsin en simpel Ryttare under Svenska Kronan hittils haft.

Efter sitt Nittionde år hade Laxström varit sängliggande; och utan tvifvel har den wåldsamma kur han vidtagit för häfvandet av den svåra sjukdom, som ofvan omförmälts, kunnat vålla, att Laxström, som till vexten ej var stor, men stark, icke upplefvat Hundrade år.

 

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En sista bön från en barnamörderska

bild 1Den som letar efter gripande människoöden i gamla arkivhandlingar behöver inte söka länge. Särskilt inte i dokument från domstolar och fängelser. På knastertorr kanslisvenska blandas det burleska med det tragiska i aldrig sinande ström. Till den senare kategorin hör barnamörderskan Anna Bengtsdotter från Sövde i Skåne.


Bild: Anna Bengtsdotters böneskrift togs upp vid Högsta domstolens sammanträde på Stockholms slott den 11 december 1795. AID: v791192.b13440.s1107 (länk).

Den 29 september 1795 anländer ännu en fånge till Malmö slottshäkte: barnamörderskan Anna Bengtsdotter, som vid ett urtima ting vid Färs häradsrätt dömts till att mista livet. Domen har överklagats av Anna, som nu väntar på besked från kungliga hovrätten.

Ovanstående information är hämtad ur den fånglista för Malmö slottshäkte september månad 1795 (AID: v567826.b1020) som återfinns i Justitiekanslerns arkiv och finns tillgänglig hos ArkivDigital. Justitiekanslerns fånglistor är uppställda månadsvis. Månad för månad kan man därför följa de häktade, från det att de blivit intagna tills dom avkunnats och de antingen blivit frikända, skickade till något fängelse eller berövade sin rätt att leva.

Anna dyker alltså upp för första gången i september månads lista. I oktobers månads lista (AID: v567826.b1070) får vi veta att hovrättens utslag inte utfallit till hennes fördel, enligt domen ska hon halshuggas och brännas. Det framgår också att Anna gått med böneskrift till Kunglig Majestät, som hon nu ställde sitt sista hopp till.

Det dröjer sedan till fånglistan från januari 1796 (AID: v567834. b40) innan det framkommer någon ny information om Anna. Vi får nu veta att hon den 11 december 1795 har dömts av Kunglig Majestät att ”halshuggas och i Båle Brännas”. Att Anna dömts av Kunglig Majestät innebär i praktiken att domen finns med bland Högsta domstolens protokoll, också de tillgängliga hos ArkivDigital. När vi finner protokollet från den 11 december 1795 står följande att läsa om Anna, här återgivet i något moderniserad språkdräkt.

Den från landshövdingen greve Rosen i Malmö insände underdåniga böneskrift av Anna Bengtsdotter från Sövde, 28 år gammal, däruti hon, som genom Göta hovrätts utfärdade utslag av den 16 sistlidne september blivit dömd att liv sitt mista, halshuggas och i bål brännas för det hon sitt med liv framfödda foster förkvävt och dödat, nu underdånigast bönfallit att från dödsstraffet njuta förskoning. 

Som Anna Bengtsdotter med fullt uppsåt att sitt foster livet avhända därå lagt så våldsam hand att det därav döden ljutit har högsta domstolen avstyrkt bifall till denna underdåniga ansökning.

Efter att Anna fått ta del av detta besked trodde man kanske att hon skulle ha gett upp hoppet. Bläddrar man vidare till februari månads fånglista (AID: v567834.b110) visar det sig dock att så inte var fallet. Det framgår där att hon återgått med böneskrift om ny rannsakning till Kunglig Majestät. Anteckningen om den nya böneskriften kvarstår sedan i ytterligare ett par månaders fånglistor, för att därefter försvinna. I juni månads lista (AID: v567834.b360) får vi så slutligen veta att Anna den tolfte juni lämnat häktet för att föras till Sjöbo, där dödsstraffet skulle verkställas.

bild 2

Fånglista för Malmö slottshäkte juni månad 1796, den sista fånglistan Anna finns med i innan avrättningen. Hennes namn återfinns på andra raden. AID: v567834.b360 (länk).

I Malmö slottsförsamlings äldsta kyrkobok (C:1) finns en särskild avdelning för ”aflifwade” personer åren 1752–1831. Det framgår där att avrättningen verkställts vid avrättningsplatsen i Åsum den 17 juni 1796. I dödsnotisen (AID: v104112a.b320.s28) nämns att Anna under fängelsetiden visat ”mycken hårdhet och obotferdighet” men att hon vid avrättningsplatsen slutligen ska ha visat ”ånger och beredelse”.

Berättelsen om Anna är ett exempel på hur informationen i Justitiekanslerns fånglistor samt Högsta domstolens protokoll kan användas. ArkivDigital har för en tid sedan avslutat de fotograferingsprojekt där vi fokuserat på dessa två källmaterial. Justiekanslerns fånglistor finns fotograferade för perioden 1750–1825. Materialet är riksomfattande och omfattar till och med år 1808 även Finland. Högsta domstolens protokoll finns tillgängliga för år 1694–1800.

Markus Lindström, ArkivDigital

– Denna artikel kan du även läsa i nästa nummer av Släkthistoriskt Forum.

En lite annorlunda dödsorsak 1877

Fränninge FI 2 Bild 840 sid 81Fränninge FI:2 (1862-1894) Bild 840 / sid 81 (AID: v109380a.b840.s81, NAD: SE/LLA/13095) Länk.

Förutom alla namn och datum man hittar som släktforskare får man ganska bra kunskap om olika dödsorsaker. Ju närmare nutiden man kommer desto bättre blir nog anteckningarna om dödsorsak i dödböckerna. Tidigare var det kanske prästen eller de anhöriga som berättade vad personen dog av och då var det säkert lika mycket symptomen som angavs som dödsorsak.

Åbon Per Jönsson i Starraps Ora i Fränninge, Skåne hade en dotter Johanna. När hon dör 7 månader och 20 dagar gammal anges dödsorsaken som hicka (se bilden ovan).

I Guinness rekordbok 2010 kan man läsa att amerikanen Charles Osborne faktiskt hickade under nästan hela sitt liv. Han började hicka 1922 och ska inte ha slutat förrän 68 år senare, ett år innan han dog. De första åren hickade han ungefär 40 gånger i minuten, men mot slutet blev det ”bara” hälften så ofta. Det uppskattas att han hickade 430 miljoner gånger. (Källor: http://kpwebben.se/Lasa/Allt-annat/Sju-knasiga-rekord-om-kroppenhttps://en.wikipedia.org/wiki/Hiccup)

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En midsommarstång

Undenäs-C-1-(1689-1711)-Bild-94-sid-88

Undenäs C:1 (1689-1711) Bild 94 / sid 88 (AID: v16209.b94.s88, NAD: SE/GLA/13601) Länk till bilden i ArkivDigital.

I dödböckerna brukar det ibland stå dödsorsak. Det kan vara ålderdomssvaghet, okänd sjukdom eller något på latin. Denna dödsorsak har jag inte sett tidigare. Men samtidigt är det ju intressant att se att firandet av midsommar har en lång tradition i vårt land.

”1694. Lars i Skallebo ihiälslagen af en Missommar stångh d.16 Augusti och begrofs på kyrkog: d.26 ejusdem.”

Vi på ArkivDigital önskar er en glad midsommar, där ingen på något vis skadas av någon midsommarstång!

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Svenska utlandsförsamlingar i Berlin och Oslo

Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin AID v793345.b4510Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin OI:3 (1926-1941) Bild 4510 (AID: v793345.b4510, NAD: AD/BERLIN/0001) Länk.

Vi har i tidigare blogginlägg berättat om Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn och Svenska Sofiaförsamlingen i Paris. Vi ska nu avslutningsvis uppmärksamma ytterligare två svenska utlandsförsamlingar som nyligen blivit tillgängliga i ArkivDigital, nämligen Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin samt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo.

Båda församlingarna bildades i början av 1900-talet. I Oslo börjar födelseboken år 1911 samt vigsel- och dödböckerna år 1912. I Berlin börjar motsvarande längder år 1902 samt 1903. Från Berlin finns dessutom församlingsbok samt flyttningslängder, vilket saknas för Oslo.

Utöver de mest grundläggande serierna har vi även från Berlin och Oslo fotograferat en del andra typer av handlingar. Ett exempel på en mer udda volym är Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin OI:3, som innehåller handlingar angående kyrkoskatt 1926-1941. Bland handlingarna återfinns bland annat skrivelser från församlingsmedlemmar som anser sig inte behöva betala skatt. På bilden ovan visas en skrivelse från en kvinna som gift sig med en tysk man och därmed blivit tysk medborgare. Hon behöver därmed betala tysk kyrkoskatt och vill därför inte betala skatt även till Victoriaförsamlingen.

Markus Lindström, ArkivDigital

Döda av svält i Ransäter

Ransäter 1 AID v8109.b93.s177Ransäter F:1 (1796-1860) Bild 93 / sid 177 (AID: v8109.b93.s177, NAD: SE/VA/13426) Länk.

Dagens blogginlägg kommer från ArkivDigital-användaren Tony Pellikka. Han hörde av sig till oss med ett tips om denna mycket tänkvärda notis i Ransäters dödbok från 1813 (bilden ovan).

”OBS att tvenne personer fått dö av svält i detta tidevarv mitt i ett folkbebott hemman m.m. är till outplånlig skam för hemmanet, för församlingen, för dess präst, dess fattigvård och hela orten!!!”

Ett kraftfullt ställningstagande som vi låter tala för sig självt.

Tack Tony för tipset!

Bloggredaktionen, ArkivDigital