Tre ingångsvärden för att börja släktforska

När jag blev nyfiken på släktforskning för över 30 år sedan och ställde frågan ”Hur släktforskar man” fick jag svaret ”Det är inte alls svårt när du väl har lärt dig hur man gör…” Jo tack tänkte jag då, men ju mer jag tänker på svaret desto mer förstår jag det. Har man väl lärt sig principen så brukar man ganska snabbt komma underfund om hur man skall göra, i alla fall i de vanliga kyrkböckerna.

Jag fick också ett mer ingående svar (även om det var kortare). Du behöver tre ingångsvärden. Ett namn, ett datum och en plats.

Ett namn – vilken person letar jag efter.
Ett datum – när personen föddes, gifte sig eller dog.
En plats – var detta skedde.

Helst skall det vara en person som föddes för mer än 70 år sedan för då är det lättare att direkt komma in i kyrkböckerna. Detta med tanke på att det är 70 års sekretess på handlingarna.

Har jag dessa tre ingångsvärden kan jag hitta in i kyrkböckerna. Kyrkböckerna skrev prästerna för att ”hålla koll” på befolkningen, de som bodde i församlingen. Han skrev födelseboken kronologiskt med uppgifter om alla barnen som föddes. Här hittar jag också uppgifter om föräldrarnas namn och var de bor. Detta ger mig ledtrådar för att leta vidare i andra handlingar. På samma sätt skrev prästen vigselbok och dödbok över de som gifter sig och dör i församlingen. Sedan skriver han den bästa av alla böcker, den som kallas husförhörslängd eller församlingsbok (den byter namn i slutet av 1800-talet). I denna hittar man by för by, gård för gård uppgifter om alla som bodde där. I husförhörslängden hittar jag nya ingångsvärden, pappans namn, födelsedatum och födelseplats och mammans namn, födelsedatum och födelseplats. Detta ger ingång till en ny födelsebok o.s.v.

Förstår man bara detta kommer man snabbt in i släktforskningens magiska värld och man hittar uppgifter om sina förfäder och släktingar.

Exempel på en födelsebok från Fryele. Här hittar jag Selma Elisabets födelse den 15/1 1905. Uppgifter om vad mamman och pappan heter och var de bor. Dessutom en sidhänvisning till husförhörslängden.

På sidan 324 i församlingsboken hittar man familjen och nya uppgifter om mamman och pappans namn, födelsedatum och födelseplats.

Om man saknar någon eller några av de tre grundläggande uppgifterna kan man med hjälp av registret Sveriges befolkning 1950 söka efter en person och där hitta uppgifterna. Detta register ingår i alla abonnemang på ArkivDigital. Om man köper Allt-i-ett abonnemanget ingår även Sveriges befolkning 1960 och Befolkningen i Sverige 1860-1930. Dessa register underlättar letandet i kyrkböckerna och ger sökingångar.

En sökning på Selma Elisabeth Fryele i Sveriges befolkning 1950.

”Det är inte alls svårt när du väl har lärt dig hur man gör…

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Gammalsvenskbys kyrkoböcker nu tillgängliga i ArkivDigital

I Östersjön, väster om Estlands fastland, ligger ön Dagö. På Dagö, liksom i det nuvarande Estlands kusttrakter och på dess övriga större öar, har det åtminstone sedan 1200-talet funnits en svensktalande bondebefolkning. Åren 1563-1721 var Dagö i svensk besittning och ön var länge ett viktigt centrum för svenskarna i Estland.

Genom freden i Nystad år 1721 kom Dagö att bli en rysk besittning. År 1781 beslöt den ryska kejsarinnan Katarina II att omkring 1000 Dagösvenskar skulle deporteras till Ukraina. Många av dem dog under den långa marschen. De som kom fram grundade byn Gammalsvenskby.

Trots i det närmaste obefintliga kontakter med Sverige kom befolkningen Gammalsvenskby att bevara sina traditioner och sin lutherska tro. De behöll även sin gamla östsvenska dialekt. Mot slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige och år 1885 invigdes en ny svensk kyrka.

Efter den ryska revolutionen år 1917, samt en omfattande hungersnöd, bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ned i Sverige. År 1929 anlände 881 av byborna till Sverige; bara några få valde att stanna kvar i Ukraina. Merparten av återvändarna slog sig ned på Gotland.

Med till Gotland medföljde även Gammalsvenskbys församlingsböcker. Det var pastor Kristofer Hoas som såg till att dessa kom med. Pastor Hoas fortsatte sedan att föra församlingsbok fram till sin död år 1941. År 1947 överfördes arkivet till länsarkivet (nuvarande landsarkivet) i Visby, där vi nu har fotograferat handlingarna.

GammalsvenskbyGammalsvenskby (Ukraina) (Ut) 8 (1920-1921) bild 160 / sid 64 (AID: v99903.b160.s64, NAD: SE/ViLA/23094) Länk

Markus Lindström, ArkivDigital

”Afled genom döden” – Mycket ålderstigna pigan Sara Jönsdotter

Nederluleå C2 Bild 294 sid 531

Nederluleå C:2 (1726-1742) Bild 294 / sid 531 (AID: v138428.b294.s531, NAD: SE/HLA/1010132) Länk.

Vi har tidigare sett exempel på personer som når anmärkningsvärt höga åldrar. I Nederluleås dödbok 1741 hittar vi notisen om Sara Jönsdotter. Så här skriver prästen om henne:

”Mycket ålderstigna Pigan Sara Jönsd:r ifrån Måttsund. Född 1635. Fadren Jöns Erichsson. Modren hust: Sara N.d:r afled genom döden d:1 Augusti. Begrafdes på kyrkogården d:8 ejusd. Warit 15 år blind, men dock under sin blindhet spunnit finaste garn. Thes höga ålder är 106 år.”

”Avled genom döden” är ju en ganska intressant skrivning, dock ser man den ibland. Man kan ju undra hur man annars avlider?

Vi tackar Björn Rydh för tipset.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Överlevde fall från 21 meters höjd

Varbergs_slottsförsamling_C_1_Bild_12_sid_15

Varbergs slottsförsamling C:1 (1718-1821) Bild 12 / sid 15 (AID: v93789.b12.s15, NAD: SE/LLA/13442) Länk.

Ibland stöter man på notiser om personer som överlevt något riktigt osannolikt. Eric H: Fernlöf som var kyrkoherde i Träslövs församling i Halland, men även Slottspastor på Varbergs fästning, skriver följande i Varbergs slottsförsamlings kyrkobok 1775:

År 1775 d.3 Julii föll Slottsmurmästaren på Warbergs Fästning, en Man af 64 år, som war öfwerst wid ryggningen på et hus å samma Fästning, ned ifrån 36 alnars högd uti sten och kalckgrus, hwaraf han wäl loswimmade och blef såsom död uptagen och hemburen; men wid närmare skärskådande hade den Högste bewarat honom och alla des lemmar, at icke en enda war afbruten el: förkrossad, utan han hade allenast en swulnad och ömhet i wänstra axelen och likaså i högra sidan af weka lifwet. Denne mannen war d.19 aug: derpåfölgande, Gudi lof. åter til hälsan återstäld.

1 aln är 0,593808 meter och då blir 36 alnar drygt 21 meter.

Har du också funnit uppgifter om personer som överlevt något häpnadsväckande? Sänd gärna ett tips, inklusive källhänvisning, till blogg@arkivdigital.se – så kanske det blir ett framtida blogginlägg.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En sista bön från en barnamörderska

bild 1Den som letar efter gripande människoöden i gamla arkivhandlingar behöver inte söka länge. Särskilt inte i dokument från domstolar och fängelser. På knastertorr kanslisvenska blandas det burleska med det tragiska i aldrig sinande ström. Till den senare kategorin hör barnamörderskan Anna Bengtsdotter från Sövde i Skåne.


Bild: Anna Bengtsdotters böneskrift togs upp vid Högsta domstolens sammanträde på Stockholms slott den 11 december 1795. AID: v791192.b13440.s1107 (länk).

Den 29 september 1795 anländer ännu en fånge till Malmö slottshäkte: barnamörderskan Anna Bengtsdotter, som vid ett urtima ting vid Färs häradsrätt dömts till att mista livet. Domen har överklagats av Anna, som nu väntar på besked från kungliga hovrätten.

Ovanstående information är hämtad ur den fånglista för Malmö slottshäkte september månad 1795 (AID: v567826.b1020) som återfinns i Justitiekanslerns arkiv och finns tillgänglig hos ArkivDigital. Justitiekanslerns fånglistor är uppställda månadsvis. Månad för månad kan man därför följa de häktade, från det att de blivit intagna tills dom avkunnats och de antingen blivit frikända, skickade till något fängelse eller berövade sin rätt att leva.

Anna dyker alltså upp för första gången i september månads lista. I oktobers månads lista (AID: v567826.b1070) får vi veta att hovrättens utslag inte utfallit till hennes fördel, enligt domen ska hon halshuggas och brännas. Det framgår också att Anna gått med böneskrift till Kunglig Majestät, som hon nu ställde sitt sista hopp till.

Det dröjer sedan till fånglistan från januari 1796 (AID: v567834. b40) innan det framkommer någon ny information om Anna. Vi får nu veta att hon den 11 december 1795 har dömts av Kunglig Majestät att ”halshuggas och i Båle Brännas”. Att Anna dömts av Kunglig Majestät innebär i praktiken att domen finns med bland Högsta domstolens protokoll, också de tillgängliga hos ArkivDigital. När vi finner protokollet från den 11 december 1795 står följande att läsa om Anna, här återgivet i något moderniserad språkdräkt.

Den från landshövdingen greve Rosen i Malmö insände underdåniga böneskrift av Anna Bengtsdotter från Sövde, 28 år gammal, däruti hon, som genom Göta hovrätts utfärdade utslag av den 16 sistlidne september blivit dömd att liv sitt mista, halshuggas och i bål brännas för det hon sitt med liv framfödda foster förkvävt och dödat, nu underdånigast bönfallit att från dödsstraffet njuta förskoning. 

Som Anna Bengtsdotter med fullt uppsåt att sitt foster livet avhända därå lagt så våldsam hand att det därav döden ljutit har högsta domstolen avstyrkt bifall till denna underdåniga ansökning.

Efter att Anna fått ta del av detta besked trodde man kanske att hon skulle ha gett upp hoppet. Bläddrar man vidare till februari månads fånglista (AID: v567834.b110) visar det sig dock att så inte var fallet. Det framgår där att hon återgått med böneskrift om ny rannsakning till Kunglig Majestät. Anteckningen om den nya böneskriften kvarstår sedan i ytterligare ett par månaders fånglistor, för att därefter försvinna. I juni månads lista (AID: v567834.b360) får vi så slutligen veta att Anna den tolfte juni lämnat häktet för att föras till Sjöbo, där dödsstraffet skulle verkställas.

bild 2

Fånglista för Malmö slottshäkte juni månad 1796, den sista fånglistan Anna finns med i innan avrättningen. Hennes namn återfinns på andra raden. AID: v567834.b360 (länk).

I Malmö slottsförsamlings äldsta kyrkobok (C:1) finns en särskild avdelning för ”aflifwade” personer åren 1752–1831. Det framgår där att avrättningen verkställts vid avrättningsplatsen i Åsum den 17 juni 1796. I dödsnotisen (AID: v104112a.b320.s28) nämns att Anna under fängelsetiden visat ”mycken hårdhet och obotferdighet” men att hon vid avrättningsplatsen slutligen ska ha visat ”ånger och beredelse”.

Berättelsen om Anna är ett exempel på hur informationen i Justitiekanslerns fånglistor samt Högsta domstolens protokoll kan användas. ArkivDigital har för en tid sedan avslutat de fotograferingsprojekt där vi fokuserat på dessa två källmaterial. Justiekanslerns fånglistor finns fotograferade för perioden 1750–1825. Materialet är riksomfattande och omfattar till och med år 1808 även Finland. Högsta domstolens protokoll finns tillgängliga för år 1694–1800.

Markus Lindström, ArkivDigital

– Denna artikel kan du även läsa i nästa nummer av Släkthistoriskt Forum.

305 sidor lång bouppteckning

Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII 5 Bild 220 sid 8Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII:5 (1912-1912) Bild 220 / sid 8 (AID: v748972.b220.s8, NAD: SE/ULA/12685) Länk.

En bouppteckning upprättas när en person har dött och i den hittar man först i ingressen en förteckning på arvingarna och därefter kommer vad som fanns i dödsboet. Ibland kan de vara mycket summariskt förda och ibland mycket välskrivna och innehållsrika. Vi som släktforskare vill ju dels få släktskapen i början av bouppteckningarna, men även genom att läsa igenom vad de efterlämnade sakerna var, kan vi få en bild av hur man hade det förr i tiden.

Ett exempel på en mycket omfattande bouppteckning är från 1909 och gjordes efter grosshandlaren Adolf Ferdinand Hagström från Svarthäll i Kung Karls socken. Den är på hela 305 sidor.

I Kung Karls dödbok ser vi att Adolf Ferdinand Hagström dog 55 år gammal på Sofiahemmet i Stockholm. Bara en dryg månad tidigare dör hans hustru. En månad efter hans död börjar man det omfattande arbetet med att upprätta hans bouppteckning (bilden ovan). Detta håller man på med i två veckor. Det finns inga barn i äktenskapet och de som ärver är hans mamma och syskon.

Man kan rum för rum se vad som fanns i husen. Det är nästan som att man beger sig drygt 100 år tillbaka i tiden och besöker honom. Eftersom han var grosshandlare går man även igenom varulagret och det är imponerade läsning. Framför allt har han mycket sprit i lager.

Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII 5 Bild 690
Åkerbo och Skinnskattebergs tingslags häradsrätt FII:5 (1912-1912) Bild 690 (AID: v748972.b690, NAD: SE/ULA/12685) Länk.

Efter 300 sidors läsning ser man att tillgångarna i dödsboet var 1.135.609:69 kr och skulderna 536.301:61 kr. Behållningen i boet var 599.308:08.

Övriga källor:
Kung Karl F:3 (1895-1909) Bild 790 / sid 73 (AID: v72960.b790.s73, NAD: SE/ULA/10669) Länk.
Kung Karl AIIa:6 (1907-1920) Bild 1250 / sid 570 (AID: v261754.b1250.s570, NAD: SE/ULA/10669) Länk.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Döda av svält i Ransäter

Ransäter 1 AID v8109.b93.s177Ransäter F:1 (1796-1860) Bild 93 / sid 177 (AID: v8109.b93.s177, NAD: SE/VA/13426) Länk.

Dagens blogginlägg kommer från ArkivDigital-användaren Tony Pellikka. Han hörde av sig till oss med ett tips om denna mycket tänkvärda notis i Ransäters dödbok från 1813 (bilden ovan).

”OBS att tvenne personer fått dö av svält i detta tidevarv mitt i ett folkbebott hemman m.m. är till outplånlig skam för hemmanet, för församlingen, för dess präst, dess fattigvård och hela orten!!!”

Ett kraftfullt ställningstagande som vi låter tala för sig självt.

Tack Tony för tipset!

Bloggredaktionen, ArkivDigital

Död 663 år gammal

Barsebäck CI 2 (1700-1806) Bild 134 sid 253

Barsebäck CI:2 (1700-1806) Bild 134 / sid 253 (AID: v108407.b134.s253, NAD: SE/LLA/13021) Länk.

I Barsebäck i Skåne bodde en man som var förvånansvärt gammal när han dog. 1731 antecknar prästen i kyrkoboken följande:

”1730 d.7 Sept: dödde Anders Mattsson, barnfödd i Wäster Carleby, Begrofs Dom: 16 Trin: 663 åhr gl.”

Att han blev så gammal är väl tveksamt. Vad menar prästen egentligen?

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Död av solstrålarnas nedfallande på huvudet

Malmö Sankt Petri FI 4 (1835-1861) Bild 92 sid 147Malmö Sankt Petri FI:4 (1835-1861) Bild 92 / sid 147 (AID: v104095.b92.s147, NAD: SE/MSA/00619) Länk.

Johannes Jansson låg på jordvallarna runt Malmö 1845, då något ovanligt inträffade. Prästen skriver så här i dödboken:

”1845 Maij 24 dog och 28 begrofs i fattigjord från Arbetshuset Drängen Johannes Jansson. Död af Solstrålarnas nedfallande på Hufwudet då han låg på glacinen, efter att hafwa en längre tid varit sjuklig.”

Vad var det egentligen han dog av?

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Mycket smärtsam död år 1753

Vissa dödsorsaker förstår man inte riktigt; de kan stå skrivna på latin eller så skriver prästerna symptomen som dödsorsak. Ibland är det dock uppenbart vad personen dog av, tyvärr.
Dalby CI 2 (1752-1807) Bild 14 sid 8

Dalby CI:2 (1752-1807) Bild 14 / sid 8 (AID: v104342.b14.s8, NAD: SE/LLA/13057) Länk.

”1753 d.22 Sept: Begrofs pig: Karna Andersd:r i Dahlby 26 åhr gl. Dödt wådel:n dymedelst att hon d.12 Sept: i Dahlby hästhage fallit ned af ett hasleträd, deräst hon plockat nötter, och i fallet inrändt, en der under stående afstympat haslestake, i sin himliga ting till ett qwarters längd, låg der efter på 3die dagen då hon deraf dödde.”

Niklas Hertzman, ArkivDigital