ArkivDigitals källmaterial till stor hjälp när dubbelmordet i Linköping klarades upp

I början av sommaren blev det stora rubriker i tidningar och TV när dubbelmordet i Linköping efter 16 år äntligen kunde klaras upp med hjälp av DNA-teknik. Det var släktforskaren Peter Sjölund som hjälpte polisen med utredningen och vi har ställt några frågor till Peter om hur han använde ArkivDigital i sitt arbete.

I media pratas det mest om DNA när det gäller hur dubbelmordet i Linköping klarades upp, men hur stor roll har traditionell släktforskning spelat i det här fallet?

DNA-släktforskning bygger alltid på en kombination av DNA-information och arkivforskning. För att hitta gärningsmannen var jag tvungen att kartlägga 25 släktträd tillbaka till sekelskiftet 1700/1800 och därmed via traditionell släktforskning spåra 600–700 personer under 1800-talet och slutet av 1700-talet. Därefter fick jag söka rätt på alla ättlingar fram till nu levande personer, även det via släktforskning i arkivkällorna. Det krävdes väldigt mycket släktforskning alltså.

Vilken leverantör av kyrkböckerna har du framför allt använt för att få fram uppgifterna och varför just den leverantören?

När det gäller kyrkböcker har jag nästan uteslutande använt mig av ArkivDigital. Kvaliteten på de digitala färgbilderna är helt enastående och personregistren från andra halvan av 1800-talet och framåt är ovärderliga för att söka personer (även om uppgifterna förstås alltid måste dubbelkollas i originalbilderna).

Hur mycket längre tid tror du att det här skulle tagit om du inte hade haft tillgång till kyrkböckerna online utan varit tvungen att resa runt till arkiv eller beställa mikrofiche?

Jag lyckades hitta gärningsmannen på ca fem veckor. Om inte kyrkböckerna och sökregistren funnits online, som de gör hos ArkivDigital, hade det tagit flera år att söka fram dubbelmördaren med denna metod.

Är det framför allt kyrkböckerna du har använt eller har du även använt dig av några lite mer ovanliga källor som finns hos ArkivDigital?

I något enstaka fall har jag behövt kolla en familj i mantalslängderna, men annars har jag uteslutande använt kyrkböckerna och personregistren.

Hur stor hjälp har du haft av ArkivDigitals sökbara register?

Mycket stor hjälp! Registren snabbade upp sökandet rejält, även om jag förstås alltid kollat originalbilden för att se att uppgifterna i registret är rätt. När jag hittade fel passade jag på att skicka in rättelser till ArkivDigital, för att registren ska bli ännu bättre. 

Vilket sökbart register hos ArkivDigtal har varit till störst hjälp?

Helt klart ”Befolkningen i Sverige 1840–1947″, eftersom det omfattar störst tidsspann och uppgifter längre bak i tiden. 1900-talets uppgifter kunde jag oftast få fram genom polisens register.

ArkivDigital

Kryssning i Släktforskningens tecken

Cici kryssningFörra helgen ordnade Släkthistoria en kryssning mellan Stockholm och Åland för släktforskare. Över 400 anmälde sig och det är kul att riktigt gräva ned sig i ämnet under ett dygn. Träffa andra med samma intresse, lyssna på föredrag, prata om ArkivDigital och DNA och träffa utställare.

Det är intensiva timmar och inne i vårt rum var det mer eller mindre fullt hela tiden. Vi höll 6 miniföredrag där vi visade och berättade om det nya ArkivDigital (i webbläsaren), olika register (Befolkningen i Sverige 1880-1920, Sveriges befolkning 1950 och 1960), samt visade exempel på udda och spännande källor. Intresset för flygbilderna är stort och många såg ivrigt fram emot att de blir tillgängliga.

Mellan föredragen fanns det möjlighet för besökarna att sitta ner vid en dator och vi visade lite mer ingående olika exempel och inställningar man kan göra i ArkivDigital. Några åkte dessutom hem med nya ledtrådar i jakten på sina förfäder.

Tack till arrangörerna och till alla besökare som kom och pratade med oss. Nu ser vi fram emot årets Släktforskardagar i Halmstad 26-27 augusti. Om dessa kan du läsa mer om här: http://www.sfd2017.se/

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital