Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Domböcker

När man har släktforskat ett tag känner man sina förfäder och släktingar till namn, när de föddes, var de bodde och dog. I kyrkoböckerna hittar man också uppgifter om barn och föräldrar. Men ju mer man tänker på släktingarna desto mer vill man veta om dem. Man vill lära känna dem lite till. Då kan domböckerna vara en bra källa att utforska.

När det finns husförhörslängder är det oftast en liten anteckning i anmärkningskolumnen om ett brott som gör att man blir nyfiken på vad det står om det i domboken. Precis på samma sätt försöker man hitta uppgifter om barnafadern när man har ett barn som är fött utan att föräldrarna är gifta. Om det är tiden innan husförhörslängderna så är det i mångt och mycket domböckerna man som släktforskare får använda för att hitta uppgifter om var personerna bodde och släktskap.

Även om man läser en dombok från pärm till pärm och inte hittar något om den egna släkten får man ändå en bild av vad som händer i bygden där förfäderna bodde. Det kan kanske stå att pigan kastar upp i kyrkan. Ingen av mina släktingar nämns vid namn i domboken, men de har ju säkert upplevt det, då de var på plats i kyrkan när det hände. De börjar tisslas och sladdras i bänkraderna. Är hon gravid, hon som inte är gift ännu..?

Ute på landsbygden håller man tre ting varje år i de så kallade häradsrätterna. Om det händer något allvarligt som inte kan vänta tills nästa ordinarie ting kallar man samman ett extra, urtima ting. Inne i städerna finns det både det som kallas kämnärsrätt och rådhusrätt. Det är svårt att säga exakt, men i kämnärsrätterna tar man upp de lite mindre allvarliga sakerna och de kan skickas vidare till rådhusrätterna för vidare ransakning. I städerna håller man ting mer kontinuerligt än de tre tillfällena varje år på landsbygden. Det finns många andra domstolar, men grunden är häradsrätter, kämnärsrätter och rådhusrätter.

I slutet av domböckerna brukar man hitta det som kallas saköreslängd. Detta är en förteckning över utdömda sakören eller böter. Längden kan fungera som en bra ingång till domböckernas olika paragrafer, men man måste komma ihåg att det bara är ingångar till de brott som har gett just böter som straff.

I domböckerna kan man även hitta uppgifter om köp och sälj av gårdar, uppgifter om vem som har blivit utsedd till förmyndare för omyndiga barn. Någon som begär ett tingsbevis på att man är född i äkta säng (ett krav för att bli hantverkare förr i tiden). Tvister om gränser mellan gårdar. Vittnesmål av en mängd olika slag. Ekonomiska transaktioner som inte fullföljts och mycket mycket mer.

Det är spännande att läsa de gamla handlingarna som ger en liten lucka in i det gamla och hur man hade det, vad man bråkade om. Det kanske till och med står lite svordomar om två personer råkat i luven på varandra. Det kan vara lite ovant att komma in i handstilen, men oftast kan man se namn och orter och hittar man något spännande blir man så klart nyfiken och vill veta vad det handlar om och då försöker man läsa mer.

Om du söker domböcker som ännu inte finns inne i ArkivDigital vill vi tipsa om vår nya tjänst: Beställningsfotografering Domböcker. Läs mer här.
Gå direkt till tjänsten. (www.arkivdigital.se/bestallningsfotografering)

Niklas Hertzman, ArkivDigital