Håll, styng och miserere – vad dog våra förfäder av?

Från mitten av 1700-talet noterade prästerna inte bara vilka församlingsbor som hade avlidit utn också orsaken till att de lämnade det jordiska. Upplysningstiden hade gjort entré och samhället visade allt större intresse av att undersöka och försöka förstå, vilket kunde gälla allt från jordbrukets utveckling till folkhälsan.

Det så kallade Tabellverket (föregångaren till Statistiska centralbyrån) inrättades 1749. Från samma år skulle församlingsprästerna leverera detaljerad befolkningsdata inklusive dödsorsaker till den nya myndigheten. På blanketten som användes fanns sjukdomarna förtryckta: Kåppor och Mässling – Bröstsjuka och Lungsot – Håll och Styng – Hetsig sjukdom och Brännsjuka – Fläckfeber och smittosam sjuka – Pästen – Mage och Buk-ref – Röd-sot – Gul-sot – Tvinsot och Mjält-sjuka. Etcetera. Listan är lång.
Varnhem (R) C:2 (1758-1836) Bild 342 / sid 39 (AID: v17805.b342.s39, NAD: SE/GLA/13612) Länk

Släktforskaren frågar sig förstås vad detta är för sjukdomar som förfäderna dog av. ”Håll och Styng”, till exempel. ”Håll” vet vi ju vad det är, ont i sidan som man kan få om man springer. Och ”styng” kan vi väl ana, i alla fall vet vi vad ett getingsting är. Men det ger oss ingen dödsorsak.

En släktforskare som ägnade mycket tid åt detta var apotekaren Gunnar Lagerkranz (1905-91). Han gick igenom stora mängder med äldre medicinsk litteratur för att bättre förstå de äldre sjukdomsnamnen. Resultatet presenterade han i skriften ”Svenska sjukdomsnamn i gångna tider”, utgiven i flera upplagor av Sveriges Släktforskarförbund (1981, 1983 och 1988). Där framgår bland annat att ”håll och styng (sting)” är detsamma som lunginflammation. Totalt förklaras omkring 900 sjukdomsnamn.

En annan fråga är vad som egentligen är en dödsorsak. Ofta beskriver äldre tiders sjukdomsnamn ett symtom snarare än anger den egentliga dödsorsaken, exempelvis ”andtäppa”, ”bröstvärk” eller ”vattusot”. Då är det förstås svårt att veta mer exakt vad personen dog av. Andra vanliga sjukdomsnamn beskriver bara sjukdomens förlopp, exempelvis ”hetsig feber” eller ”tärande sjukdom”, utan att vi kan säga mer än att det första sannolikt handlar om en häftig infektion och det senare om ett mer långdraget sjukdomsförlopp, typ cancer.

Men många sjukdomar var lätta att diagnosticera också för medicinskt obevandrade i äldre tider, exempelvis (smitt)koppor, mässling och lungsot. Dit torde också rubrikens miserere (tarmvred) höra.
Katarina (AB, A) FI:27 (1887-1889) Bild 78 / sid 36 (AID: v87062.b78.s36, NAD: SE/SSA/0009) Länk

Under andra halvan av 1800-talet blev det vanligt, särskilt i städer, att dödsorsakerna anges med medicinska termer, vilket blir ytterligare en utmaning för släktforskaren. Vad betyder ”bronchitis” och ”varioæ”? Men med lite kreativt googlande brukar sådana frågor kunna besvaras ganska enkelt.

Håkan Skogsjö, ArkivDigital

Pensionshandlingar för soldater – Gratialisten Olof Ceder

Pensionshandlingar för soldater - Gratialisten Olof CederKrigskollegium Krigsmanshuskontoret D:37 (1845-1848) Bild 2270 / sid 193 (AID: v777326.b2270.s193, NAD: SE/KrA/0014) Länk.

När man forskar om soldater upptäcker man ofta att dessa på äldre dagar börjar tituleras gratialister. Det innebär att de fått pension (gratial) från Vadstena krigsmanshuskassa. I arkivbildaren Krigskollegium Krigsmanshuskontoret återfinns rullor och annat material rörande gratialisterna. Särskilt intressanta är en serie volymer kallade Underhållsprojekt. I dessa finns oftast en motivering till varför soldaten ifråga skulle få underhåll (det vill säga gratial).

Följande kan vi läsa om gratialisten Olof Ceder (bilden ovan).

Soldaten Olof Ceder, om hvilken läkarebetyg af den sista December 1847 innehåller: att han som 1843 erhöll afsked för svagt bröst och andtäppa, är i så hög grad beswärad af nämnde åkomma, som äfven förenat sig med giktvärk i lederna, att han deraf hindras att gå längre väg; hans hörsel- och synförmåga äro äfven i hög grad försvagade, hvarigenom han är urståndsatt att genom kroppsarbete förtjena sitt uppehälle. Med Juni månad år 1845 slutade hans expectancetid, hvadan han till underhåll är berättigad från den 1sta Juli 1845. Afskedad vid Generalmönstring den 28de Juni 1843.

Ovanstående exempel är hämtat ur 1848 års underhållsprojekt för Hälsinge regemente. Av siffrorna i kolumnerna får vi också veta att Olof var 48 år och 8 månader gammal, att han tjänstgjort i 28 år och att hans årliga pension skulle uppgå till 8 riksdaler.

Markus Lindström, ArkivDigital