Sophie Hagman – ett litet bidrag till hennes tidiga biografi

Sophie Hagman fascinerade både sin samtid och eftervärlden – hon var en tidig icke kändis. Alma Söderhjelm påstår mer eller mindre att hon var och är mer känd än sin kunglige älskare Fredrik Adolf [Gustaf III:s syskon, 1945].

Den biografiska forskningen kring henne under 1900-talet har gjorts av Carl Forsstrand (1854-1928): Sophie Hagman och hennes samtida (1911) och August Gynther (1875-1960): När och var föddes Sophie Hagman? i Personhistorisk tidskrift (1926).

Forsstrand kunde aldrig fastställa vare sig födelseår eller -ort för Sophie. Han kände till att hon hade en bror som var soldat vid Södermanlands regemente på 1780-talet och som hertigen ville hjälpa. Forsstrand antog att hon var dotter till en soldat. Vidare sammanfattade han observationer [s 11] från en del samtida om hennes bakgrund, nämligen att hon just hade varit huspiga hos grevinnan Manderström och barnkammarpiga hos grevinnan Piper. Hon lär också ha haft en relation med bryggare Westman [s 16]. Forsstrand citerar, med förnuftig skepsis, Crusenstolpe som menar att hertig Fredrik skulle ha upptäckt henne under en ritt vid Drottningholm då hon bar mjölk utmed vägen. Med andra ord så förekom det mycket skvaller kring hennes person – ett tecken på att hon var en s k kändis av moderna mått. Därefter ger Forsstrand oss historiska fakta om Sophie Hagmans medverkan vid baletten i april 1775.

Gynther tog sig an att svara på frågorna ”När föddes Sophie Hagman?” och ”Vilka var hennes föräldrar?” och gjorde en omfattande och nitisk forskning i arkivet. Genom att studera mantalslängder och kyrkoböcker i Stockholm lyckades han först fastställa att Sophies ursprungliga namn var Anna Stina. Gynther antog att det var hertigen som uppmuntrade henne att kalla sig Sophie. Mot detta antagande måste man ställa att vår huvudperson kallade sig Sophie när hon uppträdde vid operan innan hon träffade hertigen, då det ligger vid handen att anta detta var ett artistnamn. Därefter antog han att Sophie var född 1760 eller 1761 i Södermanland och gick igenom alla 120 socknar för detta landskap, utan att hitta henne. Han lyckades dock att hitta brevet (som var i privat ägo) från hertig Fredrik Adolf till regementschefen för Södermanlands regemente och återgav det i sin helhet i sin artikel. Genom att sedan studera Sophies syster Elisabeth, som hade korrekt födelseår i handlingarna i Stockholm (1755) lyckades han till slut hitta hennes födelseort, som var Eskilstuna. Föräldrarna var borgaren och timmermannen Peter Hagman och hans hustru Elisabeth Larsdotter Hedman. Gynther fortsatte framåt i dopboken och hittade Anna Stinas födelsenotis den 31 december 1758. I vänstermarginalen hade en präst skrivit ”NB”, nota bene.

Sophie Hagman 1Eskilstuna Kloster och Fors (D) C:3 (1756-1786) Bild 46 / sid 80 (AID: v54891.b46.s80, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

Gynther letade sedan vidare i Eskilstunas arkiv och hittade en notis i kommunionsboken att Hagmans flyttade till Stockholm 1762. Han avslutar sin artikel med att han har funnit en del andra upplysningar rörande familjen Hagman som han planerar att presentera vid utgivningen av den utförliga levnadsteckningen av Sophie Hagman vilken han har varit sysselsatt med under fler år. Någon sådan publikation är inte känd.

En orsak till att Sophie Hagmans tidiga liv inte har utforskats ännu beror nog dels på att det inte finns någon bouppteckning efter vare sig Peter Hagman eller Elisabeth Larsdotter Hedman, och dels på att kyrkböcker för Katarina församling inte har registrerats i samma utsträckning som övriga Stockholmsförsamlingar. Dock verkar dop- och födelseboken för Katarina ha registrerats av mormonerna (FamilySearch), vilket har varit till stor hjälp i nedanstående undersökning.

Sophie Hagmans familj

Från kommunionslängderna i Eskilstuna vet vi att Sophies föräldrar, efter att de hade gift sig, tjänstgjorde hos borgaren Peter Hedman, och under denna första tiden kallades pappan Peter eller Per Larsson. Vid Sophies äldre brors dop 1748 heter han fortfarande Peter Larsson, men 1751 noteras han som Peter Hagman.

I vigsellängden hittar vi den 6 januari 1747 vigseln mellan drängen i Hälltorp Per Larsson och pigan hos Peter Hedman, Elisabeth Larsdotter. Brudgummens föräldrar uppges ”hafva varit” Lars Persson och Katarina Nilsdotter i Hagby, Ärla socken ”bägge döda äro”. Brudens far ”har varit Lars Persson i Österby, Råby socken som död är, och mor är Kerstin Andersdotter”.

Soophie Hagman 2Eskilstuna Kloster och Fors (D) C:2 (1731-1756) Bild 27 / sid 46 (AID: v54890.b27.s46, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

För familjen Hagmans vidare öden är det relevant att studera Peters bakgrund och familjerelationer. Han föddes den 6 augusti 1721 i Hagby (därav namnet Hagman) som är en by i Ärla socken strax söder om Eskilstuna. Fadern Lars Persson dog redan i maj 1722 varpå modern Katarina gifte om sig redan samma år eller under 1723, dock ej i Ärla, med Jöns Andersson som därmed tog över gården. I moderns andra äktenskap fick Peter systern Kerstin Jönsdotter, född den 19 november 1723. Deras mor dog 1730 och det bidrog antagligen, som vi kommer att se, till att relationen mellan syskonen var stark.

Peters halvsyster Kerstin Jönsdotter bodde kvar hos sin pappa i Hagby och gifte sig 1750 med drängen Anders Jönsson. De stannade kvar i Hagby och fick sönerna Anders och Jonas. Peter Larsson Hagman och hans fru var dopvittnen vid varsitt dop. Likaså var Anders och Kerstin vittnen vid Hagmans äldsta barns dop i Eskilstuna. 1755 flyttade de till Stockholm. I bouppteckningen efter Kerstins pappa 1771, får vi upplysning om att hon fortfarande bor i Stockholm och att hennes man Anders är timmerman där, nu med namnet Erling.

Sophie Hagman 3Österrekarne häradsrätt (D) FII:5 (1770-1775) Bild 164 / sid 162 (AID: v147965.b164.s162, NAD: SE/ULA/11822) Länk.

I Stockholmsarkiven hittar vi Anders Erling och Kerstin Jönsdotter i Katarina. Anders är verksam där som skeppstimmerman. Vidare får vi veta att flera av Anders äldre syskon finns i Stockholm och är relativt väletablerade där. Hans äldsta syster Catharina Erling, var gift med kammartjänaren och språkmästaren Johan Anton Richard. Hon bodde vid sin död hos brukspatronen Gjörke vid Södermalmstorg. Brodern Olof var verkmästare vid Hermannis tobaksfabrik på Söder. En av hans söner, Jonas blev sedermera kyrkoherde i Husby-Rekarne. En annan bror, Nils var gipsmakare och systern Brita var gift med skomakaren Magnus Qvarnström.

Som Gynther skriver, flyttade Peter Hagman mycket riktigt med sin familj till Stockholm 1762.

Sophie Hagman 4Eskilstuna Kloster och Fors (D) DII:2 (1761-1769) Bild 28 / sid 47 (AID: v185725.b28.s47, NAD: SE/ULA/10226) Länk.

Om han inte började arbeta direkt med sin svåger, så måste det ha skett ganska snart. Den 24 februari 1766 hittar vi nämligen i Katarina en dopnotis för sonen Carl Peter.

Sophie Hagman 5Katarina (AB, A) CII:5 (1763-1778) Bild 620 (AID: v220792a.b620, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Sedan dör Elisabeth Larsdotter i kräfta den 4 maj 1767.

Sophie Hagman 6Katarina (AB, A) FI:5 (1763-1784) Bild 51 (AID: v87040.b51, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Redan i oktober gifter Peter om sig i Klara församling med pigan Christina Wigren. Denna Sophies styvmor dör i april 1772 och i juni samma år 1772 går pappan bort, ”skeppstimmermannen Peter Hagman änkling, hos Anders Erling”.

Sophie Hagman 7Katarina (AB, A) FI:5 (1763-1784) Bild 95 (AID: v87040.b95, NAD: SE/SSA/0009) Länk.

Sommaren 1772 var Sophie Hagman som 13-åring föräldralös och bodde till en början hos sin ingifte farbror Anders Erling. För tillfället är nästa kända historiska notis från april 1775 då hon dansar vid en operapremiär. Någon gång fram till dess fick hon tjänst hos balettmästaren Gallodier som barnflicka och det var i detta hushållet som hon upptäcktes som ballerina.

I Svensk Biografiskt Lexikon (publicerad 1967-1969) skriver Bengt Hildebrand (1893-1964): Uppgifterna om hennes tidigare öden är av ganska skiftande värde och ibland motstridiga. Så mycket synes vara troligt, att hon började som barnflicka hos franska balettmästaren Louise Gallodier. I hans hem har hon förmodligen lärt sig lite franska, som senare kom henne väl till pass”.

Louise Gallodier

Balettmästaren Louise Gallodier var född 1734 i Valencia, Spanien [franska Wikipedia], son till dansaren Emile Gallodier. Louise arbetade som dansare vid Opéra-Comique i Paris. Under en turné med teatersällskapet Dulondel i Sverige 1757 blev han rekryterad av Adolf Fredriks hov. Den 20 november 1762 gifte han sig i det franska legationskapellet med sångerskan vid det italienska operatsällskapet Gasparine Becheroni som dog 1784. Gallodier blev förste balettmästare för Kungliga Baletten 1773 och det är nog i samband med det som han engagerade en barnflicka.

För framtida forskning om Sophie Hagman kan det undersökas var Gallodier bodde – antagligen i Jakob och i ett boställe i närheten av Confidence vid Ulriksdal som han hade fått besittningsrätten till efter Gustaf III:s statskupp 1772. Ett barn i det första äktenskapet tycks ha uppnått vuxen ålder: Charles.

Sophie Hagman 8Nedre Borgrätten (AB, A) F6:18 (1800-1804) Bild 4190 / sid 411 (AID: v433445.b4190.s411, NAD: SE/SSA/3699) Länk.

Per Linder

Salpetersjudare – Viktigt yrke för tillverkning av krut

Krigskollegium_Artilleridepartementet_F2a_2_Bild_212Krigskollegium Artilleridepartementet F2a:2 (1764-1804) Bild 212 (AID: v50440.b212, NAD: SE/KrA/0003) Länk.

När man läser de gamla handlingarna kan man se många olika stavningar av ord. Det ord som kanske är stavat på flest olika sätt är salpetersjudare och man kan ju undra vad det är för ett yrke.

Den svenska armén behövde mycket krut till sina gevär och kanoner och krutet bestod av 75% salpeter. Detta salpeter kunde man hitta i stor koncentration under golven i ladugårdarna. Eftersom det var en så viktig del i kruttillverkningen kom det till och med regler om att det som fanns under ladugårdsgolvet var kungens. Till en början levererade bönderna detta själv, men ganska snabbt kom det en yrkeskår som kallades salpetersjudare. Dessa åkte runt och grävde ut under golvet, tog med sig allt och kokade (sjöd) under 6-7 dagar. Processen fortsatte tills man fick fram råsalpeter som transporterades till krutbruken där man gjorde krut.

I serien Krigskollegium Artilleridepartementet finns tre stycken volymer med mönsterrullor över salpetersjudarna 1693-1805. Man upprättar mönsterrullor över dessa precis som man gör över ryttare och soldater. Bilden här ovan visar:

MönsterRulla öfwer Salpetersjuderimanskapet af Skåne och Blekings Läners Stat, som dels år 1777 warit på Kronoarbete i berörde Län, dels ock sedan förledet års Mönstring blifwit i de afgångnas ställen antagne; upprättad til Mönstringen som hölls den 29. april 1778.

Krigskollegium_Artilleridepartementet_F2a_1_Bild_92
Krigskollegium Artilleridepartementet F2a:1 (1693-1757) Bild 92 (AID: v50439.b92, NAD: SE/KrA/0003) Länk.

Rulla och Specification Uppå Samptel: Hans Kongl: Maij:tts och Crononas Saltpettersiudare som Boo och wistas uti Skaraborgs Lähn Pro Anno 1726 och 1727.

Walla härad, Lerdahla socken. Anders Jonsson i Myreberg. Nummer 1, född år 1669 och blivit salpetersjudare 1687. Præsens (dvs närvarande).

Har man tur kan det stå lite mer antecknat om personerna som det t.ex. gör på Anders Erichsson (rad 3 i bilden ovan). Här har man skrivit ute till höger:

Siuk af et hug i wänstra knäet och bewitnades af des Cammerater at wara oduglig. Recommenderas till afskied, medan han och intet kunnat giöra något arbete för åhr 1726.


Niklas Hertzman, ArkivDigital

Forska i Värnamo, Voxtorp och Tånnö (brunna kyrkoböcker)

östboAlla släktforskare som träffar på en släkting som kommer från en församling där kyrkoböckerna har försvunnit av en eller annan anledning blir inte glada. Det kan finnas retliga luckor eller så är hela serier borta. Ibland vet man orsaken, men ibland är det bara att konstatera att det inte finns handlingar. En av de mest tråkiga orsakerna är att det har brunnit och kyrkoböckerna har försvunnit av den anledningen.

Om man har släkten i Värnamo, Voxtorp och Tånnö församlingar i Småland brann kyrkoböckerna 1869. Om denna händelse berättas att prästens piga stod vid spisen i prästgården och stekte fläsk. Man ropade utifrån att kon skulle kalva. Pigan sprang till hjälp och glömde helt och hållet bort spisen och fläsket. Under tiden hon hjälpte till med kalvningen kom elden lös och både prästgården och kyrkböckerna försvann i lågorna. Man lyckades på något sätt rädda några enstaka böcker och husförhörslängderna finns därför från 1861. För Värnamo finns även två böcker med födda, vigda och döda 1825-1860 bevarade.

Men bara för att kyrkoböckerna inte finns längre betyder det ju inte att man inte kan forska vidare. Man får försöka hitta andra handlingar. Det kan t.ex. vara mantalslängder, domböcker och bouppteckningar. Det går inte lika snabbt och enkelt att forska i dessa, men med lite tålamod brukar man hitta.

Värnamo, Voxtorp och Tånnö ligger i Östbo härad och man brukar ju säga att en olycka sällan kommer ensam. Även Östbo häradsrätt har brunnit (1834). Det innebär att det inte finns några bouppteckningar, domböcker eller andra handlingar i det arkivet som man kan utnyttja. Domböcker finns som tur är i en avskrift, de så kallade renovationerna som man skickade in till Göta Hovrätt en gång om året. I ArkivDigital finns dessa enbart för åren 1603 till 1750 för Östbo härad (luckor finns).

Det som nu återstår för tidsperioden är mantalslängderna. Dessa fördes varje år och även om de inte är lika utförliga som husförhörslängderna kan man ganska enkelt följa en familj på en gård år för år. Ju närmare nutiden man kommer, desto fler uppgifter innehåller mantalslängderna.

Vi hoppas kunna fotografera mantalslängder och andra handlingar för de församlingar där kyrkoböckerna saknas. För några församlingar finns dessa redan och nu finns även mantalslängder för Östbo härad fram till och med 1861 tillgängliga. Egentligen det enda sättet att forska efter släktingar i Värnamo, Voxtorp och Tånnö.

I ArkivDigital online hittar du dessa mantalslängder:
1686-1820 (luckor finns) i Jönköpings läns landskontor.
1758-1861 (luckor finns) i Häradsskrivaren i Östbo fögderi.
Häradsskrivaren-i-Östbo-fögderi-FIa-25-(1850-1851)-Bild-2770
Häradsskrivaren i Östbo fögderi FIa:25 (1850-1851) Bild 2770 (AID: v299119.b2770, NAD: SE/VALA/01961) Länk.

Bilden visar början på Värnamo mantalslängd 1850 och gården Alandsryd Skattegård. På den första delen av gården bor Anders Jönsson (född 1800) och hustru (född 1805) samt Johan (1837), Isak (1844), Anna (1833), Stina (1840) samt en dräng Johan (1832). Inhyses bor Jöns (1767), hustru (1785). Med tanke på att Anders heter Jönsson i efternamn så kan det kanske vara hans föräldrar som bor inhyses. Utifrån bara denna enstaka notis kan man inte dra den slutsatsen utan man får undersöka och forska i fler längder för att kartlägga familjen. Det kanske är hans pappa, men mamma är det nog inte då hon i så fall bara skulle vara 15 år gammal när Anders föddes. Kanske har Jöns gift om sig eller så är det Anders hustrus föräldrar eller några helt andra…

Niklas Hertzman, ArkivDigital