Kvävda barn

En relativt vanlig dödsorsak bland späda barn är ”förqfavd af modren i sömnen”. Det förekommer som dödsorsak fram till slutet av 1800-talet. Man ser regionala skillnader, det var vanligare i västra och södra Sverige. Forskare har tolkat uppgifterna lite olika. En del menar att fattiga som hade ont om mat medvetet dödade sitt barn. Andra menar att det rör sig om det vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Länk.

I Ramsåsa socken i Skåne tycks prästen ha fattat misstankar då åbon Ola Nilsson och hans hustru Hanna Mårtensdotter den 20 mars 1828 miste sitt tredje späda barn. I dödboken har han noterat:

”NB. Här torde böra anmärkas att detta ägta par icke af 3ne friska och efter utseende lyteslösa födda barn fått behålla något öfver 3 à 4 veckor. De 2ne sista buro tydliga tecken deraf att de voro qväfde _ det första blef icke synadt. Jag har anfört detta på det man må vidtaga nödiga mått och steg om en dylik cassus åter inträffar.”

RamsåsaRamsåsa (L, M) CI:2 (1762-1842) Bild 1910 / sid 383 (AID: v100837a.b1910.s383, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Det verkar dock inte som om prästen behövde vidta några åtgärder, för paret fick efter några år en son Nils som överlevde. Detta framgår av husförhörslängden för åren 1832-1840:

Ramsåsa AI 3Ramsåsa (L, M) AI:3 (1832-1840) Bild 720 / sid 28 (AID: v100826a.b720.s28, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Denne Nils blev så småningom åbo i Ramsåsa nr 17 och fick flera barn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

En lite annorlunda dödsorsak 1877

Fränninge FI 2 Bild 840 sid 81Fränninge FI:2 (1862-1894) Bild 840 / sid 81 (AID: v109380a.b840.s81, NAD: SE/LLA/13095) Länk.

Förutom alla namn och datum man hittar som släktforskare får man ganska bra kunskap om olika dödsorsaker. Ju närmare nutiden man kommer desto bättre blir nog anteckningarna om dödsorsak i dödböckerna. Tidigare var det kanske prästen eller de anhöriga som berättade vad personen dog av och då var det säkert lika mycket symptomen som angavs som dödsorsak.

Åbon Per Jönsson i Starraps Ora i Fränninge, Skåne hade en dotter Johanna. När hon dör 7 månader och 20 dagar gammal anges dödsorsaken som hicka (se bilden ovan).

I Guinness rekordbok 2010 kan man läsa att amerikanen Charles Osborne faktiskt hickade under nästan hela sitt liv. Han började hicka 1922 och ska inte ha slutat förrän 68 år senare, ett år innan han dog. De första åren hickade han ungefär 40 gånger i minuten, men mot slutet blev det ”bara” hälften så ofta. Det uppskattas att han hickade 430 miljoner gånger. (Källor: http://kpwebben.se/Lasa/Allt-annat/Sju-knasiga-rekord-om-kroppenhttps://en.wikipedia.org/wiki/Hiccup)

Niklas Hertzman, ArkivDigital