Avrättad med tärningskast?

På Stora Björkängs ägor i Tvååkers församling i Halland hittade man i april månad 1770 avskedade soldaten Jon Hultman 55 år gammal ihjälslagen. Han var från Jönköpings län och Tofteryds socken och gift.

0302 Tvååker (N) CI 1 bild 127 sid 249Tvååker (N) CI:1 (1766-1790) bild 127 / sid 249 (AID: v93596.b127.s249, NAD: SE/LLA/13424) Länk.

Prästen skriver vidare:
Soldaterne wid Sprengportska Regementet, och Capitaine Böhns Compagnie, Christian och Johan Mÿntzell, som detta Dråp utöfvat hafva sedan Höglofl: Hofrättens Dödsdom til Täringekast dem emellan på Afrättareplatsen, öfwer dem utfallit natten emellan Den 3 och 4de Febr: 1771 bortrymdt ur arresten på Warbergs Fästning, lystes efter dem d:17 Febr: 1771.

Jag vet att rubriken har syftningsfel, men bara tanken att man vid denna tiden kunde avgöra vem som skulle avrättas med hjälp av ett tärningskast. Torsten Nilsson skriver i en artikel i Kävlingebygdens Släkt- och Folklivsforskare Förenings 20-årsjubileums bok 2005 en artikel ”Tärningskast med livet som insats” om ett fall från 1806. Han skriver bl.a. om rättsläget att Civila domstolar kunde efter år 1724 i dråpmål döma till lottkastning i de fall man var osäker på den rätta gärningsmannen bland flera möjliga och misstänka. I ett Kungligt brev av den 3 juni 1752 till ”Gööta och samtel. HofRätter at döma til låttkastning, då ei utrönas kan hwilken af flere warit den dödes baneman”. Denna lag gällde fram till 1841, då man i en Kunglig Kungörelse av den 16 juni sa att bestämmelserna i 1752 års brev angående lottkostning i dråpmål upphörde att gälla.

Av texten i kyrkoboken så har ju de båda anklagade rymt från Varbergs fästning. Lite nyfiken är man ju om dessa blev tillfångatagna och vem som avrättades.

Christian hittar man i Generalmönsterrullan 1773.

0302 Generalmönsterrullor - Konungens eget värvade regemente dess föregångare och efterträdare 128 bild 1100Generalmönsterrullor – Konungens eget värvade regemente, dess föregångare och efterträdare 1281 (1773-1773) bild 1100 (AID: v438012.b1100, NAD: SE/KrA/0023) Länk.

Här står att nummer 10 (vid kapten Carl Gustaf von Böhnens kompani och Johan Wilhelm Sprengtportens värvade infanteriregemente) Christian Münsel, warit angifwen för mord och Rymt utur arresten den 3 Februarii 1771. Samma dato är en ny soldat på numret.

Johan Münsel hittar vi som nummer 77 vid samma kompani (bild 1290). Det står samma anteckning på honom som det gör för Christian.

Vi hittar de båda även i de fånglistor man skickade in från Halland till Justitiekanslern.

0302 Justitiekanslern -1974 Huvudarkivet EIIIcc 73 bild 590Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:73 (1770-1770) bild 590 (AID: v567673.b590, NAD: SE/RA/1340101) Länk.

FångeLista för Aprilis och Maji Månader 1770 från Halland.

Soldaterna Christian Myntzel och Johan Myntzel, d:22 sistl: april hächtade för föröfwat dråp, undergådt ransakning wid urtimma Ting i Faurås härad, och åter insatta i arrest till dess ytterligare undersökning om deras brott kan blifwa anställd.

Dessa fånglistor är en bra ingång till domböckerna. Här får vi reda på att man har kallat till ett urtima (extra) ting vid Faurås häradsrätt. Vi bläddrar vidare i fånglistorna för vi vill ju veta vad det står när de rymmer.

På bild 620 hittar vi samma uppgifter för juni och juli månader. Därefter hittar jag tyvärr inga fler listor där de finns med.

Slutar spåren efter Christian och Johan här eller finns det någon som vet mer? Hör gärna av er i så fall.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris – Nu i ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AID v793349.b40Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AV:1 (0-9999) Bild 40 (AID: v793349.b40, NAD: AD/PARIS/0001) Länk.

Sveriges äldsta utlandsförsamling är den i Paris. Den svenska kyrkliga närvaron i staden går tillbaka ända till år 1626, då professor Jonas Hambraeus vid Paris akademi började samla svenska och tyska lutheraner till gudstjänst. Församlingen kom därför att bli tvåspråkig, och en vanlig söndag förrättades gudstjänst först på svenska och sedan på tyska. Med vetskap om detta blir det enklare att förstå varför de äldsta böckerna i kyrkoarkivet är skrivna på tyska, som ovanstående bild ur den ”Större stamboken” från 1600-talet visar.

Den svenska församlingen i Paris fungerade från slutet av 1600-talet till år 1806 som en ambassadkyrka. Församlingen saknade egna kyrkolokaler och fick flytta runt mellan de diplomatiska sändebudens olika residens. I samband med Napoleon Bonapartes kröning år 1806 fick kyrkoherden order att lämna landet. Från åren fram till 1806 finns tre volymer tillgängliga i ArkivDigital, dels de båda 1600-talsvolymerna AV:1-2, dels en vigselbok från åren 1764-1806. Den sistnämnda boken är till stora delar skriven på franska.

Hösten 1859 sändes legationspredikanten Thor Frithiof Grafström till Paris. Sverige var vid denna tid i union med Norge, och Grafströms uppgift var att bilda en svensk-norsk församling. Volym AI:1, som kallas ”Frithiof Grafströms arkiv”, innehåller olika typer av handlingar från den svensk-norska församlingen i Paris åren 1859-1863.

Under perioden 1863-1877 saknades åter svensk präst i Paris. Sedan Emil Flygare år 1877 blev präst i staden har dock svenska kyrkan utan avbrott funnits på plats. Församlingen fick sitt nuvarande namn år 1878 då dess första egna kyrkolokal, Sofiakapellet, invigdes, uppkallat efter den dåvarande svenska drottningen Sofia av Nassau. Sofiaförsamlingens nuvarande kyrka invigdes år 1913.

De allra flesta volymerna i Sofiaförsamlingens kyrkoarkiv härrör från perioden efter 1877. Vi har förutom husförhörslängder/församlingsböcker, flyttlängder, födelse- vigsel och dödböcker även fotograferat många andra typer av handlingar från denna period.

Markus Lindström, ArkivDigital