Gammalsvenskbys kyrkoböcker nu tillgängliga i ArkivDigital

I Östersjön, väster om Estlands fastland, ligger ön Dagö. På Dagö, liksom i det nuvarande Estlands kusttrakter och på dess övriga större öar, har det åtminstone sedan 1200-talet funnits en svensktalande bondebefolkning. Åren 1563-1721 var Dagö i svensk besittning och ön var länge ett viktigt centrum för svenskarna i Estland.

Genom freden i Nystad år 1721 kom Dagö att bli en rysk besittning. År 1781 beslöt den ryska kejsarinnan Katarina II att omkring 1000 Dagösvenskar skulle deporteras till Ukraina. Många av dem dog under den långa marschen. De som kom fram grundade byn Gammalsvenskby.

Trots i det närmaste obefintliga kontakter med Sverige kom befolkningen Gammalsvenskby att bevara sina traditioner och sin lutherska tro. De behöll även sin gamla östsvenska dialekt. Mot slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige och år 1885 invigdes en ny svensk kyrka.

Efter den ryska revolutionen år 1917, samt en omfattande hungersnöd, bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ned i Sverige. År 1929 anlände 881 av byborna till Sverige; bara några få valde att stanna kvar i Ukraina. Merparten av återvändarna slog sig ned på Gotland.

Med till Gotland medföljde även Gammalsvenskbys församlingsböcker. Det var pastor Kristofer Hoas som såg till att dessa kom med. Pastor Hoas fortsatte sedan att föra församlingsbok fram till sin död år 1941. År 1947 överfördes arkivet till länsarkivet (nuvarande landsarkivet) i Visby, där vi nu har fotograferat handlingarna.

GammalsvenskbyGammalsvenskby (Ukraina) (Ut) 8 (1920-1921) bild 160 / sid 64 (AID: v99903.b160.s64, NAD: SE/ViLA/23094) Länk

Markus Lindström, ArkivDigital

Katekismilängder i Lunds stift

I Skåne och Blekinge är katekismilängderna en viktig del i kontrollen av hur försvenskningen går. När freden i Roskilde dikteras 1658 finns bland villkoren att befolkningen i Skåne och Blekinge under en övergångsperiod skall fortsätta att använda danska språket, rättegångsordning m.m.

1683 tycker man att nu har den här övergångsperioden tagit slut och man inför nu det svenska överallt i Skåne och Blekinge. Framför allt är detta tydligt på domböckerna där man börjar med tre ting varje år. Men även kyrkligt ser man detta. Vi som släktforskar får då kateksimilängderna.

Förutom namn, ålder och kristendomskunskap antecknar man även på vissa håll vilket språk man pratar. Man är alltså från centralt håll i Sverige intresserad av hur försvenskningen går. Dessutom i vissa församlingar och år hittar man uppgifter om var personerna är födda.

För Lunds stift (Skåne och Blekinge) har vi delat upp katekismilängderna och man hittar dem under respektive församling/socken med beteckningen Kat:1.

Strövelstorp_kat_1721

Strövelstorp Kat:1 (1692-1780) Bild 11 / sid 457 (AID: v115908.b11.s457, NAD: SE/LLA/13377)

I Kärra nr 1 i Strövelstorp i Skåne bor följande personer 1721:
Påhl Jönsson, född i Höja, 53 år gammal.
hustru Elina, född ibm (Höja), 29 år gammal.
son Jöns, född i Strövelstorp, 24 år gammal.
son Pär, född ibm (Strövelstorp), 22 år gammal.
piga Bengta, född ibm (Strövelstorp), 20 år gammal.

I Kärra nr 2 bor:
Pär Pärsson, född i Ausås, 76 år gammal.
dotter Sissa, född i Strövelstorp, 55 år gammal.

Det som är extra intressant här är att det längst ut till höger finns en kolumn med Tungsmåhlet, det vill säga vilket språk man pratar. Alla på Kärra nr 1 och dottern Sissa på nr 2 pratar svenska, men Pär Pärsson pratar på danska. Han är 76 år gammal och är alltså född omkring 1645 som ju var under den danska tiden.

Niklas Hertzman