Svenska Sofiaförsamlingen i Paris – Nu i ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AID v793349.b40Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AV:1 (0-9999) Bild 40 (AID: v793349.b40, NAD: AD/PARIS/0001) Länk.

Sveriges äldsta utlandsförsamling är den i Paris. Den svenska kyrkliga närvaron i staden går tillbaka ända till år 1626, då professor Jonas Hambraeus vid Paris akademi började samla svenska och tyska lutheraner till gudstjänst. Församlingen kom därför att bli tvåspråkig, och en vanlig söndag förrättades gudstjänst först på svenska och sedan på tyska. Med vetskap om detta blir det enklare att förstå varför de äldsta böckerna i kyrkoarkivet är skrivna på tyska, som ovanstående bild ur den ”Större stamboken” från 1600-talet visar.

Den svenska församlingen i Paris fungerade från slutet av 1600-talet till år 1806 som en ambassadkyrka. Församlingen saknade egna kyrkolokaler och fick flytta runt mellan de diplomatiska sändebudens olika residens. I samband med Napoleon Bonapartes kröning år 1806 fick kyrkoherden order att lämna landet. Från åren fram till 1806 finns tre volymer tillgängliga i ArkivDigital, dels de båda 1600-talsvolymerna AV:1-2, dels en vigselbok från åren 1764-1806. Den sistnämnda boken är till stora delar skriven på franska.

Hösten 1859 sändes legationspredikanten Thor Frithiof Grafström till Paris. Sverige var vid denna tid i union med Norge, och Grafströms uppgift var att bilda en svensk-norsk församling. Volym AI:1, som kallas ”Frithiof Grafströms arkiv”, innehåller olika typer av handlingar från den svensk-norska församlingen i Paris åren 1859-1863.

Under perioden 1863-1877 saknades åter svensk präst i Paris. Sedan Emil Flygare år 1877 blev präst i staden har dock svenska kyrkan utan avbrott funnits på plats. Församlingen fick sitt nuvarande namn år 1878 då dess första egna kyrkolokal, Sofiakapellet, invigdes, uppkallat efter den dåvarande svenska drottningen Sofia av Nassau. Sofiaförsamlingens nuvarande kyrka invigdes år 1913.

De allra flesta volymerna i Sofiaförsamlingens kyrkoarkiv härrör från perioden efter 1877. Vi har förutom husförhörslängder/församlingsböcker, flyttlängder, födelse- vigsel och dödböcker även fotograferat många andra typer av handlingar från denna period.

Markus Lindström, ArkivDigital

Dog av spöke i källaren

I december 1626 skedde något mycket olyckligt och högst märkligt i Skedevi församling, Östergötland. I den sista notisen i dödboken för 1626 (december) kan man läsa följande:

”Månses hustru i Torstorp som wådegl: uthaff itt spöke i Källaren.”
(wådegl: utläses här som wådeligen, med betydelsen ungefär hemskt, förfärligt.)
alternativt: ”Månses hustru i Torstorp som brådog uthaff itt spöke i Källaren.” (bråddog)

Spöke i källaren Skedevi 1626 AID v40179.b55.s97
Skedevi C:1 (1616-1701) Bild 55 / sid 97 (AID: v40179.b55.s97, NAD: SE/VALA/00332)

Tron på andliga väsen av olika slag var mycket stor förr; länge trodde man på troll, spöken och häxkonster. Att någon ansågs ha dött av att se ett spöke i sin källare var kanske därför inte så konstigt. Det var dock inte bara förr som man trodde på andar, utan många gör det ju än idag. Tror du på spöken?

*

Idén till denna annorlunda notis kommer från vår användare Kaj Eriksson i Nyköping. Tack för tipset! Har du också tips på spök-notiser som återfinns i ArkivDigitals avfotograferade dokument? Skicka då ett mail till blogg@arkivdigital.se och beskriv det du hittat. Glöm inte att ange källan.

Vill du läsa fler handlingar från Skedevi församling?
Sök på ”Skedevi” inne i ArkivDigital online eller gå direkt till volyminformation för Skedevi.

Malin Nyberg