Kvävda barn

En relativt vanlig dödsorsak bland späda barn är ”förqfavd af modren i sömnen”. Det förekommer som dödsorsak fram till slutet av 1800-talet. Man ser regionala skillnader, det var vanligare i västra och södra Sverige. Forskare har tolkat uppgifterna lite olika. En del menar att fattiga som hade ont om mat medvetet dödade sitt barn. Andra menar att det rör sig om det vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Länk.

I Ramsåsa socken i Skåne tycks prästen ha fattat misstankar då åbon Ola Nilsson och hans hustru Hanna Mårtensdotter den 20 mars 1828 miste sitt tredje späda barn. I dödboken har han noterat:

”NB. Här torde böra anmärkas att detta ägta par icke af 3ne friska och efter utseende lyteslösa födda barn fått behålla något öfver 3 à 4 veckor. De 2ne sista buro tydliga tecken deraf att de voro qväfde _ det första blef icke synadt. Jag har anfört detta på det man må vidtaga nödiga mått och steg om en dylik cassus åter inträffar.”

RamsåsaRamsåsa (L, M) CI:2 (1762-1842) Bild 1910 / sid 383 (AID: v100837a.b1910.s383, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Det verkar dock inte som om prästen behövde vidta några åtgärder, för paret fick efter några år en son Nils som överlevde. Detta framgår av husförhörslängden för åren 1832-1840:

Ramsåsa AI 3Ramsåsa (L, M) AI:3 (1832-1840) Bild 720 / sid 28 (AID: v100826a.b720.s28, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Denne Nils blev så småningom åbo i Ramsåsa nr 17 och fick flera barn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

En tanke om “Kvävda barn

  1. Ibland gjordes rejäla efterforskning när kvinnor råkat kväva sina barn

    Grangärde kyrkoarkiv sockenstämmoprotokoll 26 maj 1844
    Efter skedd anmälan, att Anders Perssons i Fröjdberget hustru Anna Olsdotter vid uppvaknandet om morgonen sistlidne onsdag, funnit sitt i sängen vid pass en timme förrut upptagne gossebarn, på 5te veckan gammal, vara utan lif, och Samme barn fördenskul blifvit af Länsmannen Schollin och socknens barnmorska besigtigad, vore så bemälte hustru som hennes man Anders persson, nu i Kyrkorådet inkallade, för att förhöras efter denna olyckshändelse; och skedde rannsakning härom i närwaro af tillika infordrade Wittnen som vore Jan Sammilssons Enka Anna Persdotter i Fröjdberget, Anders Larssons hustru Lisa Persdotter i Dalkarlsberget och dagkarl Per Ersson i Fröjdberget. Ordföranden begärde först att länsmannen och barnmorskan, som afsynat Barnet och nu närvore, få höra en berättelse derom och hvad de kunnat finna eller trodde var orsaken till dess död, då de berättade att barnet befanns warit wäl skött, men efter alla tecken och anledningar blifvit qvafdt under moderns insomnande. Derefter tillfrågades Wittnena hvad de hade sig bekant herom, samt om de hört att moder warit wårdslös, kall och liknöjd om detta sitt Barn, hvarpå de alla instämde i förklarandet motsatsen – Modern blef emellertid alfvarsamt erinrad om det rysliga att vara wållande till sitt barns död, och på tillfrågan om hon kanske för sin fattigdom häldre gladdes än sörjde hvad som skedt, förklarade hon med tårar, att hon deröfver kände en hjertfrätande sorg, och att all kände både inom hennes hus och i grannskapet, att hon med all moderlig ömhet skött och omvårdat det lilla barnet.
    Då alltså ingen anledning fanns att förmoda, det olyckshändelsen genom någon grov vårdsläshet eller arghet blifvit af modren vållad, än mindre kunde anses vara uppsåtliga tillställde och då Kronolänsmannen på tillfrågan icke eller ansåg skäl vare att å den stackars menniskan yrka vidare ansvar eller straff; allt derföre ville Kyrkorådet härvid låte bero, men gaf henne de ömmaste förmaningar att vara mer försigtig hädanefter, i fall Gud skulle ytterligare med Lifsxxx henne välsigna. Och kommer hon såsom och nu för henne afsades, att nästa söndag warda afsides bak i Kyrkan sittande samt efter skedd pålysning från Predikstolen blifver kyrktagen på sätt derom stadgat finnes.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.