Elfva-Bengtan i Skårby

Skårby_CI_4_Bild_193_sid_375

Skårby_CI_4_Bild_194_sid_377

Skårby CI:4 (1825-1862) Bild 193 / sid 375 (AID: v111804.b193.s375, NAD: SE/LLA/13350) – samt sid 376-377 i samma volym. Länk.

I Skårbys dödbok i södra Skåne finns en notis inskriven bland de döda år 1842. Här skriver prästen:

Den så kallade Elfva-Bengtan i Skårby socken, som från urminnes tider lär hafva bott i en af henne uppförd jordhydda på gränsen emellan Willie, Kattslösa och Skårby Socknars ägor vid Snöftarp, och som i flera decennier blifvit skjutsad omkring i Skårby Socken från gård till gård, dog i Torpet Grekland den 26te och begrofs den 30de Januari. Hennes ålder är okänd; men sjelf har hon längesedan uppgiwvit sig hafva hunnit öfver 100 år. 84?
 
Bara dessa få rader gör att man får en bild om hur Bengta hade det. Tänk om fler präster hade skrivit lite mer än bara namn och ålder när de dör. Prästen trodde nog inte på hennes egen åldersuppgift då han har skrivit dit ”84?” i slutet.
 
Niklas Hertzman, ArkivDigital

Biskop Peder Winstrup – kvarlevor från 1600-talet

PederWinstrup1

När vi släktforskar letar vi efter uppgifter i kyrkoböcker och mantalslängder. Här hittar vi uppgifter om förfädernas namn, födelsedata, familjen och var de bodde. Men när man har forskat ett tag vill man veta mer om personerna. Då börjar man läsa domböcker för att hitta att de t.ex. bråkade med grannen. Har man tur har de begått ett brott och de finns i häktes- eller fängelsehandlingar och då får man ett signalement på personen. När man gör en liten utflykt så brukar släktforskaren stanna till vid kyrkogårdar och se om man hittar någon släktings gravsten. Men inget gör att man kan komma en person så ”nära” som att se honom på bild eller i verkligheten…

Att se en person från 1600-talet i verkligheten gavs det tillfälle till i förrgår i Lund. Man visade upp biskop Peder Winstrups mumie (bilden ovan).

Peder Winstrup föddes i Köpenhamn 1605 och dog 1679 i Lund. Han var biskop i Lund 1638-1679 och var således den sista danska och den första svenska biskopen i Lund. Det var en svår tid kring freden i Roskilde 1658 och det gällde verkligen att hålla på rätt sida om man ville ha kvar sin ställning i samhället. Detta lyckades Peder bra med och att få behålla en sådan inflytelserik tjänst som biskop och tjäna det nya landet var det inte många som klarade av. Dessutom var Sverige noga med att tillsätta svenskar och personer de kunde lite på, på de viktiga positionerna i Skåne, men trots att Peder var dansk fick han svenskt företroende att fortsätta sin tjänst.

1658 träffades Peder Winstrup och hans nya kung, Karl X Gustav, och Peder lade fram nyttan med att inrätta ett universitet i Lund. Det blev dock på nytt lite oroliga tider och det är först 1666 som Lunds universitet instiftas. Dock blev han förbigången och som universitetets första prokansler utsågs Bernhard Oelreich (1626-1686) som var kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv och alltså underställd Peder Winstrup. Exakt vilka turer som ledde till att Bernhard fick tjänsten före Peder kan man spekulera i, men Bernhard vistades i Stockholm 1664 i samband med riksdagen och under vistelsen där blev han befalld att predika för Änkedrottningen och vann hennes bifall, hon kallade honom till sin Hofpredikant och Bigtfader samma år. I samband med en annan vistelse i Stockholm fick han det nyinrättade universitetets statuter och utnämndes till prokansler. Detta ledde så klart till bittra strider mellan Peder och Bernhard och de försökte på alla sätt och vis att smutskasta varandra. Det slutade med att Bernhard Oelreich fick tjänst som superindendent i Bremen och därmed var Peder kvitt sin trätobroder.

PederWinstrup2

Domkyrkan i Lund fick 2013 tillstånd att flytta Peder Winstrups kvarlevor, för man behövde renovera där hans kista fanns i kryptan. Tanken var att man skulle begrava honom på Norra kyrkogården. Man beslöt att genomföra en noggrann undersökning av kroppen i vetenskapligt syfte och när man öppnade kistan fann man att kroppen var mycket välbevarad. En rad undersökningar har gjorts och flera provsvar väntar man på. Bland annat undersöker man hans DNA, sjukdomar, vad som finns i magen, växter och insekter. I onsdags (9/12) var det öppet hus på Historiska Museet i Lund och där visade man upp kroppen och en liten utställning. Den 11/12 återlämnas kroppen till Domkyrkan för återbegravning där, och inte på Norra kyrkogården.

Domkapitlet_i_Lund_FIb1_Bild_347Domkapitlet i Lund FIb:1 (1156-1678) Bild 347 (AID: v136445.b347, NAD: SE/LLA/13550) Länk.

Exempel på ett brev (bilden ovan) från 1674 som Peder Winstrup har utfärdat som biskop och inledningen lyder så här: Peder Winstrup till Lundegaardh och Werpinge, Doctor, Biscop öffwer hertigdommet Schone, ProCancellarius Academiæ Carolinæ sampt Præses Consistorii Ecclesiastia…

Extra intressant att träffa Peder och med egna ögon få se den som bråkade med min förfader Bernhard Oelreich. Närmare 1600-talet än så här kommer vi inte.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

”Afled genom döden” – Mycket ålderstigna pigan Sara Jönsdotter

Nederluleå C2 Bild 294 sid 531

Nederluleå C:2 (1726-1742) Bild 294 / sid 531 (AID: v138428.b294.s531, NAD: SE/HLA/1010132) Länk.

Vi har tidigare sett exempel på personer som når anmärkningsvärt höga åldrar. I Nederluleås dödbok 1741 hittar vi notisen om Sara Jönsdotter. Så här skriver prästen om henne:

”Mycket ålderstigna Pigan Sara Jönsd:r ifrån Måttsund. Född 1635. Fadren Jöns Erichsson. Modren hust: Sara N.d:r afled genom döden d:1 Augusti. Begrafdes på kyrkogården d:8 ejusd. Warit 15 år blind, men dock under sin blindhet spunnit finaste garn. Thes höga ålder är 106 år.”

”Avled genom döden” är ju en ganska intressant skrivning, dock ser man den ibland. Man kan ju undra hur man annars avlider?

Vi tackar Björn Rydh för tipset.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Överlevde fall från 21 meters höjd

Varbergs_slottsförsamling_C_1_Bild_12_sid_15

Varbergs slottsförsamling C:1 (1718-1821) Bild 12 / sid 15 (AID: v93789.b12.s15, NAD: SE/LLA/13442) Länk.

Ibland stöter man på notiser om personer som överlevt något riktigt osannolikt. Eric H: Fernlöf som var kyrkoherde i Träslövs församling i Halland, men även Slottspastor på Varbergs fästning, skriver följande i Varbergs slottsförsamlings kyrkobok 1775:

År 1775 d.3 Julii föll Slottsmurmästaren på Warbergs Fästning, en Man af 64 år, som war öfwerst wid ryggningen på et hus å samma Fästning, ned ifrån 36 alnars högd uti sten och kalckgrus, hwaraf han wäl loswimmade och blef såsom död uptagen och hemburen; men wid närmare skärskådande hade den Högste bewarat honom och alla des lemmar, at icke en enda war afbruten el: förkrossad, utan han hade allenast en swulnad och ömhet i wänstra axelen och likaså i högra sidan af weka lifwet. Denne mannen war d.19 aug: derpåfölgande, Gudi lof. åter til hälsan återstäld.

1 aln är 0,593808 meter och då blir 36 alnar drygt 21 meter.

Har du också funnit uppgifter om personer som överlevt något häpnadsväckande? Sänd gärna ett tips, inklusive källhänvisning, till blogg@arkivdigital.se – så kanske det blir ett framtida blogginlägg.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

En gammal pappa

Hörup CI 1 (1684-1803) Bild 161 sid 189
Hörup CI:1 (1684-1803) Bild 161 / sid 189 (AID: v110641.b161.s189, NAD: SE/LLA/13184) Länk.

Som släktforskare skall man vara källkritisk och alltid ställa sig fråga ”kan detta stämma?” Det kan vara att två personer på 1700-talet gifter sig och de är från olika delar av landet. Visst, det kan förekomma, men det kan ju även vara så att det finns en plats i närheten som heter likadant. Det kan vara att en kvinna uppges bli mamma när hon är 65 år gammal och så vidare. Med detta i tankarna måste man så klart ställa sig frågan om notisen på bilden ovan stämmer.

I Hörups födelsebok den 1797 skriver prästen att pappan är i sitt 84:de år.

d.29 Martii föddes uti Hörups husen et drengebarn. Fadren afskedade Ryttaren Knut Grönborg i sit 84:de år, modren Kjerstina Matsdotter, blef döpt d.31 wid Passions Gudstjensten. Des namn Lars.

Knut och Kjerstina gifter sig 1791 och då står det inget om hans ålder. Knut dör 1806 och då uppges han vara 99 år gammal. Båda dessa åldersuppgifter ger ju ungefärliga födelseår, men det skiljer ju en del. Kan man kanske hitta honom i de militära rullorna och få ytterligare en ålder där?

Berätta gärna om era fynd i kommentarsfältet nedan.

Övriga källor:
Hörup CI:1 (1684-1803) Bild 40 / sid 31 (AID: v110641.b40.s31, NAD: SE/LLA/13184) Länk.
Hörup CI:3 (1804-1856) Bild 145 (AID: v110643.b145, NAD: SE/LLA/13184) Länk.
Ingelstads häradsrätt FIIa:18 (1807-1808) Bild 2380 / sid 42 (AID: v158016.b2380.s42, NAD: SE/LLA/10032) Länk.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Nytt hår och nya tänder

Kvistofta FI 1 (1796-1861) Bild 51 sid 93Kvistofta FI:1 (1796-1861) Bild 51 / sid 93 (AID: v107373.b51.s93, NAD: SE/LLA/13223) Länk. (På bilden syns den i källan angivna sidan samt nästföljande sida.)

Om man har tur står det lite mer text i en dödsnotis än bara namn och ålder. När avskedade ryttaren Pehr Laxström dör i Kvistofta 1823 skriver prästen mycket spännande och intressant om honom och hans pappa.

1823. Dec.20 Dog afskedade Ryttaren Pehr Laxström i Qvistofta af ålderdom 91 år och 7 mån: gl. Begrofs d.28 ejusdem.

Om denne Man förtjenar att anmärkas, att han bivistat det Pommerska kriget, att han der blifvit blesserad, samt fången förd till Berlin, men ransonerat sig sjelf. För ett och samma Nummer hade Pehr Laxström och hans Fader tjent nära ett Hundrade år, neml: Fadren i 50 år, och Laxström i 48 år, då han nödsakades taga avsked, emedan Regementet förändrades från Ryttare till Dragoner. Fadren hade bivistat slaget vid Helsingborg 1710. År 1819, efter det stora Lägret å Bonarps Hed, infann sig Pehr Laxström i Ramlösa hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Oscar med en af Kyrkoherden i Quistofta Professor David Rosenschöld författad Böneskrift, deri han, utom ofvanbemälte märkwärdigheter, äfven anförde den Naturens sällsamhet, att Han, Pehr Laxström, efter en nyligen ofverstånden Svår sjukdom erhållit nytt hår och nya tänder, och som han alltså befarade, att hans lifstid skulle några år förlängas, anhöll han, att genom Kongl: Majt:s Nåd bekomma ytterligare Pension utöfver de 12 Rd Banco; som honom sedan längre tid varit beviljade. -Som naturens sällsamma bemödande på stället erfors äga rum, och i anseende till det Hedrande Prestbevis Pehr Laxström in för Hans Kongl: Höghet Kronprinsen personligen företedde, har bemälte Laxström af Kronprinsens egen handKassa erhållit fyratio Rd B:co i årlig Pension, eller större, än någonsin en simpel Ryttare under Svenska Kronan hittils haft.

Efter sitt Nittionde år hade Laxström varit sängliggande; och utan tvifvel har den wåldsamma kur han vidtagit för häfvandet av den svåra sjukdom, som ofvan omförmälts, kunnat vålla, att Laxström, som till vexten ej var stor, men stark, icke upplefvat Hundrade år.

 

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Svårartad ohyra

Kiaby FI 1 (1861-1879) Bild 4 sid 3
Kiaby FI:1 (1861-1879) Bild 4 / sid 3 (AID: v99958.b4.s3, NAD: SE/LLA/13205) Länk.

Oftast skriver prästerna in en dödsorsak i dödboken, men vi måste komma ihåg att prästerna inte var medicinskt utbildade. Oftast är det symptomen som anges som dödsorsak.

När änkan Nilla Månsdotter dör 77 år gammal i Kiaby står det ingen dödsorsak i kolumnen, men väl ute i fältet för ”Särskilda anteckningar” har prästen skrivit något som man kan fundera på vad det innebär: Behäftad med svårarta ohyra i magen.

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Pensionshandlingar för soldater – Gratialisten Olof Ceder

Pensionshandlingar för soldater - Gratialisten Olof CederKrigskollegium Krigsmanshuskontoret D:37 (1845-1848) Bild 2270 / sid 193 (AID: v777326.b2270.s193, NAD: SE/KrA/0014) Länk.

När man forskar om soldater upptäcker man ofta att dessa på äldre dagar börjar tituleras gratialister. Det innebär att de fått pension (gratial) från Vadstena krigsmanshuskassa. I arkivbildaren Krigskollegium Krigsmanshuskontoret återfinns rullor och annat material rörande gratialisterna. Särskilt intressanta är en serie volymer kallade Underhållsprojekt. I dessa finns oftast en motivering till varför soldaten ifråga skulle få underhåll (det vill säga gratial).

Följande kan vi läsa om gratialisten Olof Ceder (bilden ovan).

Soldaten Olof Ceder, om hvilken läkarebetyg af den sista December 1847 innehåller: att han som 1843 erhöll afsked för svagt bröst och andtäppa, är i så hög grad beswärad af nämnde åkomma, som äfven förenat sig med giktvärk i lederna, att han deraf hindras att gå längre väg; hans hörsel- och synförmåga äro äfven i hög grad försvagade, hvarigenom han är urståndsatt att genom kroppsarbete förtjena sitt uppehälle. Med Juni månad år 1845 slutade hans expectancetid, hvadan han till underhåll är berättigad från den 1sta Juli 1845. Afskedad vid Generalmönstring den 28de Juni 1843.

Ovanstående exempel är hämtat ur 1848 års underhållsprojekt för Hälsinge regemente. Av siffrorna i kolumnerna får vi också veta att Olof var 48 år och 8 månader gammal, att han tjänstgjort i 28 år och att hans årliga pension skulle uppgå till 8 riksdaler.

Markus Lindström, ArkivDigital

En lite annorlunda dödsorsak 1877

Fränninge FI 2 Bild 840 sid 81Fränninge FI:2 (1862-1894) Bild 840 / sid 81 (AID: v109380a.b840.s81, NAD: SE/LLA/13095) Länk.

Förutom alla namn och datum man hittar som släktforskare får man ganska bra kunskap om olika dödsorsaker. Ju närmare nutiden man kommer desto bättre blir nog anteckningarna om dödsorsak i dödböckerna. Tidigare var det kanske prästen eller de anhöriga som berättade vad personen dog av och då var det säkert lika mycket symptomen som angavs som dödsorsak.

Åbon Per Jönsson i Starraps Ora i Fränninge, Skåne hade en dotter Johanna. När hon dör 7 månader och 20 dagar gammal anges dödsorsaken som hicka (se bilden ovan).

I Guinness rekordbok 2010 kan man läsa att amerikanen Charles Osborne faktiskt hickade under nästan hela sitt liv. Han började hicka 1922 och ska inte ha slutat förrän 68 år senare, ett år innan han dog. De första åren hickade han ungefär 40 gånger i minuten, men mot slutet blev det ”bara” hälften så ofta. Det uppskattas att han hickade 430 miljoner gånger. (Källor: http://kpwebben.se/Lasa/Allt-annat/Sju-knasiga-rekord-om-kroppenhttps://en.wikipedia.org/wiki/Hiccup)

Niklas Hertzman, ArkivDigital

Ryssarna i Byringe

0177 karaktärsegenskaper AID v789572.b1820Beredskapsverket, Avdelning 1 A:29 (1939-1945) Bild 1820 (AID: v789572.b1820, NAD: SE/KrA/0279001Ö) Länk.

Det är måndagen den 17 augusti 1942. I Byringe, någon mil utanför Strängnäs, undertecknar kommendanten Carl Rosenblad det ”P.M. angående III. Interneringslägret” som han nu författat klart.

Rosenblad berättar i sin text att 164 ryssar under hösten 1941 internats vid lägret, som var beläget vid Rönntorp i Byringe. Förutom att ge en beskrivning av de internerades militära kvalifikationer samt deras ut- och allmänbildning ger han sig även i kast med att beskriva deras karaktärsegenskaper (se bilden ovan). Med dagens glasögon uppfattar nog de flesta denna del av texten som mycket uppseendeväckande.

”Att ge en allmän beskrivning av 164 personers karaktärsegenskaper torde höra till det omöjliga, då i detta fallet ingen är den andre lik. Ryssen verkar dock vara godhjärtad och hjälpsam. Han är som ett stort barn med barnets goda egenskaper, men han kan också, vilket många exempel givit vid handen, vara grym som ett barn. Han har även något av orientalens list och slughet.”

Den del av Rosenblads text som ur dagens perspektiv känns allra mest otidsenlig är nog ändå det sista stycket. Rosenblad kommer här bland annat in på frågor kring ”sexuell abnormitet”, till exempel ”homosexualism”. Den senaste tiden har ju de homosexuellas svåra situation i Ryssland fått mycket uppmärksamhet. Rosenblads text ger oss en påminnelse om att det inte var alltför länge sedan som den svenska synen på homosexuella liknade den som idag råder i Ryssland…

0177 lägerpsykoser AID v789572.b1820

Beredskapsverket, Avdelning 1 A:29 (1939-1945) Bild 1820 (AID: v789572.b1820, NAD: SE/KrA/0279001Ö) Länk.

0177 det andra könet AID v789572.b1830

Beredskapsverket, Avdelning 1 A:29 (1939-1945) Bild 1830 (AID: v789572.b1830, NAD: SE/KrA/0279001Ö) Länk.

Om du är intresserad av att läsa hela Rosenblads PM återfinns det på bild 1800-1830 i Beredskapsverket, Avdelning 1 A:29.

Markus Lindström, ArkivDigital