Svenska utlandsförsamlingar i Berlin och Oslo

Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin AID v793345.b4510Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin OI:3 (1926-1941) Bild 4510 (AID: v793345.b4510, NAD: AD/BERLIN/0001) Länk.

Vi har i tidigare blogginlägg berättat om Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn och Svenska Sofiaförsamlingen i Paris. Vi ska nu avslutningsvis uppmärksamma ytterligare två svenska utlandsförsamlingar som nyligen blivit tillgängliga i ArkivDigital, nämligen Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin samt Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo.

Båda församlingarna bildades i början av 1900-talet. I Oslo börjar födelseboken år 1911 samt vigsel- och dödböckerna år 1912. I Berlin börjar motsvarande längder år 1902 samt 1903. Från Berlin finns dessutom församlingsbok samt flyttningslängder, vilket saknas för Oslo.

Utöver de mest grundläggande serierna har vi även från Berlin och Oslo fotograferat en del andra typer av handlingar. Ett exempel på en mer udda volym är Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin OI:3, som innehåller handlingar angående kyrkoskatt 1926-1941. Bland handlingarna återfinns bland annat skrivelser från församlingsmedlemmar som anser sig inte behöva betala skatt. På bilden ovan visas en skrivelse från en kvinna som gift sig med en tysk man och därmed blivit tysk medborgare. Hon behöver därmed betala tysk kyrkoskatt och vill därför inte betala skatt även till Victoriaförsamlingen.

Markus Lindström, ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris – Nu i ArkivDigital

Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AID v793349.b40Svenska Sofiaförsamlingen i Paris AV:1 (0-9999) Bild 40 (AID: v793349.b40, NAD: AD/PARIS/0001) Länk.

Sveriges äldsta utlandsförsamling är den i Paris. Den svenska kyrkliga närvaron i staden går tillbaka ända till år 1626, då professor Jonas Hambraeus vid Paris akademi började samla svenska och tyska lutheraner till gudstjänst. Församlingen kom därför att bli tvåspråkig, och en vanlig söndag förrättades gudstjänst först på svenska och sedan på tyska. Med vetskap om detta blir det enklare att förstå varför de äldsta böckerna i kyrkoarkivet är skrivna på tyska, som ovanstående bild ur den ”Större stamboken” från 1600-talet visar.

Den svenska församlingen i Paris fungerade från slutet av 1600-talet till år 1806 som en ambassadkyrka. Församlingen saknade egna kyrkolokaler och fick flytta runt mellan de diplomatiska sändebudens olika residens. I samband med Napoleon Bonapartes kröning år 1806 fick kyrkoherden order att lämna landet. Från åren fram till 1806 finns tre volymer tillgängliga i ArkivDigital, dels de båda 1600-talsvolymerna AV:1-2, dels en vigselbok från åren 1764-1806. Den sistnämnda boken är till stora delar skriven på franska.

Hösten 1859 sändes legationspredikanten Thor Frithiof Grafström till Paris. Sverige var vid denna tid i union med Norge, och Grafströms uppgift var att bilda en svensk-norsk församling. Volym AI:1, som kallas ”Frithiof Grafströms arkiv”, innehåller olika typer av handlingar från den svensk-norska församlingen i Paris åren 1859-1863.

Under perioden 1863-1877 saknades åter svensk präst i Paris. Sedan Emil Flygare år 1877 blev präst i staden har dock svenska kyrkan utan avbrott funnits på plats. Församlingen fick sitt nuvarande namn år 1878 då dess första egna kyrkolokal, Sofiakapellet, invigdes, uppkallat efter den dåvarande svenska drottningen Sofia av Nassau. Sofiaförsamlingens nuvarande kyrka invigdes år 1913.

De allra flesta volymerna i Sofiaförsamlingens kyrkoarkiv härrör från perioden efter 1877. Vi har förutom husförhörslängder/församlingsböcker, flyttlängder, födelse- vigsel och dödböcker även fotograferat många andra typer av handlingar från denna period.

Markus Lindström, ArkivDigital

Flyttar till Blåkulla vid påsktiden 1807

Malmö Caroli HIIaa 2 (1807-1811) Bild 1050 sid 94Malmö Caroli HIIaa:2 (1807-1811) Bild 1050 / sid 94 (AID: v389216.b1050.s94, NAD: SE/MSA/00553) Länk.

När man flyttade förr i tiden var man tvungen att gå till prästen och få ett flyttbetyg. På detta skrev man vem man var, vilken kristendomskunskap man hade, när man begått nattvarden och annat som han ville skicka vidare till nästa präst. Inflyttningsattesterna finns tyvärr inte alltid bevarade, utan det var nog ganska vanligt att prästerna slängde dem när han hade skrivit in personerna i den nya kyrkoboken, dit de flyttade. Om de finns kvar kan de ge spännande uppgifter om personerna.

Hans Persson och hans hustru har lämnat in en flyttsedel till prästen i Malmö Caroli, men hade de verkligen för avsikt att flytta dit, eller hade Hartelius en räv bakom örat?

”Sammanwigda folcken, Hans Pehrsson, född i Särslöf, 27 år gammal, och dess hustru Bengta Larsdotter, född i Hagsholm af Genarps församling, äfwen 27 år gammal, flyttade wid Påsktiden detta år till Blåkulla, med det intyg att de läsa någorlunda rent i bok, utan till swagt och förstår sin Christendom enfaldigt, fört en ordentlig lefnad och bewistat de utlysta förhören. Och blefwo af den h: nattwarden wid Påsk delagtiga. Hans Pehrsson är skattskrefwen hos sin förra husbonde Hans Larsson i Särslöf, och hustrun Bengta Larsdotter, hos Pehr Hansson i Önswala. De ha bägge haft de naturliga kopporna. Dem tillönskas alt godt för tid och ewighet!

Attest af Kyrkeby d.27 Junii 1807
A. Hartelius, Nådårs Pred:kt”

Niklas Hertzman,  ArkivDigital

Forska i Stockholms stad 1878-1926

0151 Forska i Stockholms Stad
En av de frågor som brukar komma till vår kundtjänst är varför det inte finns några husförhörslängder för församlingarna i Stockholms stad i slutet av 1800-talet?
Svaret är helt enkelt att det inte finns några.

Att släktforska i städerna är lite annorlunda och extra speciellt är det i Stockholm. Där använder man inte de vanliga husförhörslängderna och församlingsböckerna för åren 1878-1926. I stället finns det ett folkbokföringsregister i Stockholm som kallas rotemansarkivet. Stockholm växte kraftigt under andra hälften av 1800-talet och det var vanligt att man flyttade mycket. För att kunna upprätthålla en bra folkbokföring införde man en ny kommunal organisation som kallades rotemansinstitutionen. Stockholm delades in ett antal rotar eller distrikt och en roteman höll i folkbokföringen. Alla som bodde i en fastighet registrerades i speciella häften.

Stockholms stadsarkiv håller på med ett stort digitaliseringsprojekt där man gör detta material sökbart. Allt är inte registrerat ännu och som alltid skall man komma ihåg att detta är ett register och där förekommer fel.

De andra kyrkoböckerna såsom födda, vigda och döda finns som vanligt i Stockholm stad och dessa finns tillgängliga i ArkivDigital. Flyttlängderna för Stockholms församlingar är också en bra källa då dessa oftast innehåller mer information än de flyttlängder som finns för ”landsbygden”.

Precis som i andra städer finns det många församlingar i Stockholm och alla har inte Stockholm i sitt namn. Därför kan det vara lite klurigt att hitta vilka församlingar som finns tillgängliga. Men om man i ArkivDigital klickar på knappen ”Avancerade sökalternativ >>” och sedan väljer Län: Stockholms stad samt Arkivtyp: Församling/Socken visas bara de församlingar som finns för Stockholms stad.

Läs mer och sök i rotemansarkivet, klicka här.

Tillsammans med Sveriges Släktforskarförbund har man även gjort materialet tillgängligt på en DVD och denna kan man köpa via Rötter-bokhandeln, klicka här.

Niklas Hertzman, ArkivDigital