Ett kungligt besök

Kyrkböckerna tar ibland upp annat än enbart födda, vigda och döda. Oftast var det olyckor och katastrofer av olika slag som ansågs vara värda att teckna ner. Men ibland finns även mer glädjande tilldragelser. I Vissefjärda socken i södra Småland skrev prästen under rubriken Casus memorabiles (Minnesvärda händelser) om några händelser under 1730-talet. Som nummer II beskrivs ett kungligt besök.

Blogg 12Vissefjärda (H, G) C:1 (1696-1735) Bild 381 / sid 753 (AID: v29959.b381.s753, NAD: SE/VALA/00426) Länk

Texten lyder: ”ANNO 1732, d. 5 Octob:, som war en Torsdag, då Hs. kongl. Maijts, wår allernådigste konungs Hr Broder hs. högfurstel: durchleuchtighet Printz WILHELM af Hessen-Cassel war stadd på sin resa til CarlsCrona, och så widare til Ystad, och Tyskland, kom han ifrån Lenhofda Prestegård, ther han haft nattherbärge, til Emmaboda gästgifwargård, i föllie af många Swenska och Tyska herrar, och spijsade thersammastädes middag. Reste så til natten til Bostorp, och, dagen efter, til CarlsCrona, ther han med mycken heder blef emottagen. Fohr så straxt uth på wärfwet, tå Skeppet Enigheten, af 80 canoner, fick namn af konung Frederic, och ett nytt skepp, om 70 canoner, lopp af stapelen, och kallades Enigheten igen. Wid den förra act, lossades 64, och wid d senare, 32 stycken. Sedan högbemälte furste ock hade befäst Dockan, war han til middagsmåltid (om afton) hos Præsidenten och Ammiralen, Baron Taube, och beledsagades mot aftonen til sitt logemente, uthi Borgmästar Saurs huus. Om Lögardags morgon kl. 8 afreste Hs: durch:, då icke mindre, än wid inkomsten til staden, honom til ähra, uppå wallarna, platzen wid gambla Amiralitets huset, och skantzarna, månge canoner låto sig höra”.

Vilhelm styrde vid denna tid Hessen-Kassel som ståthållare eftersom brodern Fredrik, som officiellt var regerande lantgreve av Hessen-Kassel, även var kung i Sverige. Efter Fredriks död 1751 blev Vilhelm regent i Hessen-Kassel under namnet Vilhelm VIII. Han dog 1760, nästan 78 år gammal.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Busliv i kyrkan

I mitt förra inlägg berättade jag om den diktande prästen Jacob Bolmstadius i Tryde församling. Han efterträddes av Alexander Ingelsten (1690-1751). Denne tycks ha haft problem med ordningen i kyrkan. I kyrkboken för år 1747 har han nämligen noterat att han läste upp Kunglig Majestäts stadga och förbud angående ”slagsmål, oliud och förargelse uti kyrkiorne”.

Busliv i kyrkan 1Tryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 400 / sid 34 (AID: v101532a.b400.s34, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Detta var en stadga som hade utfärdats redan i december 1686 och kompletterats 1687 med en stadga mot eder och sabbatsbrott. Karl XI var djupt religiös och under hans tid utökades kyrkans befogenheter väsentligt. Det var ju som bekant samma år 1686 som kyrkobokföringen infördes i hela landet.

Stadgorna om ordning i kyrkan hade tillkommit på förekommen anledning. I många protokoll från biskopsvisitationer och sockenstämmor under 1600-talet beklagar sig prästerna över åhörarnas bristande närvaro och högljudda och opassande aktiviteter både i kyrkan och i kyrkans närhet. Exempel på olämpligt beteende var personer som kräkts i kyrkan, några flickor som lekt bröllop och nattvard eller några som haft med sig hundar. Det var också vanligt att folk sprang ut och in eller störde med prat och glam under predikan. I exempelvis Tranemo hade man tröttnat på detta och beslutade vid sockenstämman 30/11 1679 att bötfälla de som störde.

Busliv i kyrkan 2Tranemo (P) C:2 (1663-1690) Bild 73 / sid 133 (AID: v14944.b73.s133, NAD: SE/GLA/13570) Länk

Flera orosmoment tas upp: I punkt 1 nämns de ”som under sången hålla buller” samt stör med rop och samtal. De skulle böta 4 öre silvermynt. I punkt 9 nämner man de unga drängar på läktaren som ”befinnas göra buller med kijf, hårddragande, parlemente och slgsmåhl, med hattars nedkastande, med sand eller spott någon orena”. De skulle som straff stå på kyrkgolvet en predikodag, ”Hjelper thet icke sättias uthi ståck”.

Mer om de oregerliga åhörarna finns att läsa i Göran Malmstedts bok ”Bondetro och kyrkoro” från 2002.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

En diktande präst

I Tryde församling strax utanför Tomelilla var Jacob Bolmstadius kyrkoherde från 1732 till sin för tidiga död 1744. Han blev bara 36 år. Från och med år 1734 inledde han årets noteringar i kyrkboken med en vers. Den första var bara två rader, men med tiden växte de till långa skaldestycken. Längst är inledningsversen till år 1741, hela 16 rader.

diktTryde (L, M) CI:2 (1732-1775) Bild 270 / sid 21 (AID: v101532a.b270.s21, NAD: SE/LLA/13418) Länk

Versen lyder, i originalstavning:

Ett Swärd har Tu uträkt o Store Wärdsens herre
som i förlidit åhr båd’ Store och de Smärre
förskräkt, att billigt wij må rädas mehra ont
Ty onskan wår är stor, och är eij än försont
Ty bättring wij eij giort, dett witna synder wåra,
som ännu margelund af oss så öfwes Swåra,
att wij fast ruse fram i onskan fräkt och fritt
som skulle dett altid bli olönt, och wij qwitt
den dom Tu öfwer oss har fält i wrede tina.
Ack Gud förskona oss och lätt tin nåde skina!
Oss effter wåra skuld o herre Gud eij straffa,
eij effter wreden tin, men uti oss förskaffa
utöfwer wåra synd en sorg som tig är täck
att ingen mehr af oss så lefwer syndig fräck,
men ångrar sina synd och twår sig skiär och ren
i Jesu Christi blod ifrån alt syndameen.

Övriga års verser har liknande tema, att vi lever i stor synd men ber om Guds nåd och försyn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Kvävda barn

En relativt vanlig dödsorsak bland späda barn är ”förqfavd af modren i sömnen”. Det förekommer som dödsorsak fram till slutet av 1800-talet. Man ser regionala skillnader, det var vanligare i västra och södra Sverige. Forskare har tolkat uppgifterna lite olika. En del menar att fattiga som hade ont om mat medvetet dödade sitt barn. Andra menar att det rör sig om det vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Länk.

I Ramsåsa socken i Skåne tycks prästen ha fattat misstankar då åbon Ola Nilsson och hans hustru Hanna Mårtensdotter den 20 mars 1828 miste sitt tredje späda barn. I dödboken har han noterat:

”NB. Här torde böra anmärkas att detta ägta par icke af 3ne friska och efter utseende lyteslösa födda barn fått behålla något öfver 3 à 4 veckor. De 2ne sista buro tydliga tecken deraf att de voro qväfde _ det första blef icke synadt. Jag har anfört detta på det man må vidtaga nödiga mått och steg om en dylik cassus åter inträffar.”

RamsåsaRamsåsa (L, M) CI:2 (1762-1842) Bild 1910 / sid 383 (AID: v100837a.b1910.s383, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Det verkar dock inte som om prästen behövde vidta några åtgärder, för paret fick efter några år en son Nils som överlevde. Detta framgår av husförhörslängden för åren 1832-1840:

Ramsåsa AI 3Ramsåsa (L, M) AI:3 (1832-1840) Bild 720 / sid 28 (AID: v100826a.b720.s28, NAD: SE/LLA/13304) Länk

Denne Nils blev så småningom åbo i Ramsåsa nr 17 och fick flera barn.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Smeder fick dödfödda barn samma dag

Slumpen gör att ovanliga händelser ibland klumpar ihop sig. Jag har i ett tidigare inlägg visat ett exempel där två trillingfödslar, som i sig är mycket ovanligt, inträffade i samma socken med bara någon månads mellanrum.

Att två män med samma yrke båda får ett dödfött barn samma dag i samma socken måste också vara mycket osannolikt. Men det inträffade år 1798 i Burlöv i Skåne.

BurlövBurlöv CI:4 (1775-1816) Bild 91 / sid 92 (AID: v106310.b91.s92, NAD: SE/LLA/13050) Länk.

Den 26 januari fick smeden Bengt Andersson och hans hustru Kjerstina Nilsdotter tvillingar, varav den ena var dödfödd. Samma dag fick smeden Pär Ahlström och hans hustru Elna Bengtsdotter en dödfödd son.

Vid denna tid var antalet dödfödda barn i Sverige drygt 27 per 1000 födda. Det kan jämföras med nutidens 4 per 1000 födda. Under andra halvan av 1700-talet föddes cirka 70 000 barn per år. Antalet ökade under de första decennierna av 1800-talet så att det vid mitten av detta sekel årligen föddes lika många barn som idag, trots att befolkningen var mycket mindre. Vid den här aktuella tiden, 1798, föddes enligt den officiella statistiken, 2160 dödfödda barn i landet. Det var således inte helt ovanligt, men kombinationen ovan måste ändå betecknas som närmast unik.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Flyttattester

Då en person flyttade från en församling till en annan skrev prästen i den första församlingen en attest som den flyttande skulle lämna till prästen i den nya församlingen. Ibland är det bara en ytterst kortfattad notering som innehåller personens namn och det som ansågs viktigt att veta, nämligen om personen bevistade sin nattvard och var gift eller ogift, här ett exempel från Karlskrona 1785:

Karlskrona amiralitetsf HII-1På många håll fanns dock redan på 1700-talet förtryckta blanketter där det fanns rader för födelseår och födelseplats, läskunnighet och bevistande av nattvard. Dessutom en rad lydande ”Är till lefvernet”, ”Är till vandel” eller liknande. Denna rad är intressant, för här skrev prästen ofta ned ett omdöme om personen. Dessa omdömen speglar tidens och inte minst prästens moraliska syn.

Ett talande exempel finns i min egen släkt, då min mormors farmors syster år 1855 flyttade från stadsförsamlingen till amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Hennes vandel uppges vara ”sålunda att hon eger en oäkta son Carl August”. Det kan inte tolkas på annat sätt än att prästen ansåg henne som lösaktig.

Karlskrona amiralitetsf HII-31Man kan också notera att en fullständig ifylld attest skulle innehålla både födelsedatum, födelseplats och föräldrars namn. Flyttattesterna finns inte alltid bevarade, men om de finns är de en mycket bra källa för släktforskare då man ska komma vidare bakåt.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Trillingar

Tvillingar förekommer lite då och då. Enligt Nationalencyklopedin är 1 av 85 födslar en tvillingfödsel. Trillingar är betydligt ovanligare, 1 av 70 000 födslar. Därför är det ganska uppseendeväckande att träffa på två trillingfödslar i samma socken med bara 3,5 månads mellanrum. Det hände i samma by i Mjällby socken i Blekinge åren 1731 och 1732.

Den 9 november 1731 fick Ingemar Larsson och Sissa Åkesdotter i Istaby barnen Sissa, Åke och Lars.

Trillingar bild 31 s 53Mjällby (K) CI:1 (1723-1753) bild 31 / sid 53 (AID: v96434.b31.s53, NAD: SE/LLA/13269) Länk

Den 27 februari 1732 fick Bengt Olsson och Anna Svensdotter i Istaby barnen Karna, Kiersta och Berta.

Trillingar bild 32 s 55Mjällby (K) CI:1 (1723-1753) bild 32 / sid 55 (AID: v96434.b32.s55, NAD: SE/LLA/13269) Länk

Dödboken har en lucka från augusti 1731 till april 1732, så det är svårt att se om alla barnen överlevde. Trillingar föds ju oftast för tidigt och är mindre än vanliga barn, och vid denna tid hade de dålig prognos. Dessa trillingar blev dock döpta i vanlig ordning, det står inget om att de skulle ha nöd döpts.

Det troliga är att de avled inom någon månad. Jag har inte återfunnit någon av dem i senare kyrkböcker från Mjällby. Om någon av dem har hittats så skriv gärna några rader om det.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Livslång livskamrat

Med ökad livslängd ökar också den tid som par har levt samman, och numera är det inte ovanligt med diamantbröllop. Då har man varit gifta i 60 år. Men frågan är om inte det slås av ett par fall jag hittat där två personer följts åt bokstavligen från vaggan till graven.

Det ena fallet är från Säfsnäs i Dalarna. Där föddes år 1812 barnen Lena Stina Larsdotter och Eric Jansson. De står efter varandra som nr 59 respektive 60 i födelse-och dopboken.

0301 bild 1Säfsnäs (W) C:3 (1801-1844) bild 71 (AID: v132067.b71, NAD: SE/ULA/11506) Länk.

De två gifte sig sedan med varandra och finns med barn i följande husförhör.

0301 bild 2Säfsnäs (W) AI:12 (1845-1854) bild 93 / sid 88 (AID: v132047.b93.s88, NAD: SE/ULA/11506) Länk.

Eric tog namnet Hök efter Hökhöjden där han var född och där paret först bodde. Han dog i Mörttjärn 25 augusti 1882. Paret hade då följts åt i 70 år.

Det andra fallet är från Västland i Uppland. Där föddes 1813 barnen Maja Stina Löfgren (nr 36) och Lars Persson (nr 37).

0301 bild 3Västland (C) C:4 (1803-1837) bild 44 (AID: v127256.b44, NAD: SE/ULA/11734) Länk.

0301 bild 4Västland (C) C:4 (1803-1837) bild 45 (AID: v127256.b45, NAD: SE/ULA/11734) Länk.

Även detta par gifte sig med varandra. I detta husförhör har Maja Stina dock fått fel födelsemånad, augusti istället för september.

0301 bild 5Västland (C) AI:12 (1846-1850) bild 266 / sid 249 (AID: v127235.b266.s249, NAD: SE/ULA/11734) Länk.

Lars tog sig namnet Wesslander (efter Västland) och blev bruksarbetare vid Västlands bruk. När han dog 16 mars 1871 hade han och hustrun följts åt i 58 år.

Kanske det finns flera liknande fall att hitta.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Barn trots makens frånvaro

Innan jag lämnar ämnet utomäktenskapliga barn för denna gång är det en notis jag inte vill undanhålla läsarna. Prästernas kommentarer kan nämligen många gånger få oss nutida läsare att dra på smilbanden.

I Hässjö födelsebok kan man för den 26 oktober 1823 läsa (se bilden): ”Eric Höglunds Hustru Maria Sjöman från Gökböle har fått denne son utan sin ägta mans tillhjelp.”

Hässjö c 3Hässjö (Y) C:3 (1816-1850) bild 19 / sid 29 (AID: v121694.b19.s29, NAD: SE/HLA/1010083) Länk.

Hur kunde prästen veta detta? Förklaringen får man i husförhörslängden, där man kan läsa att ”Eric Höglund seglar ut-Rikes. återkommen men vistas utom församl.”

Hässjö ai 2Hässjö (Y) AI:2 (1824-1834) bild 102 / sid 185 (AID: v121671.b102.s185, NAD: SE/HLA/1010083) Länk.

Hustrun fick ytterligare en utomäktenskaplig son 13 december 1828. Hässjö (Y) C:3 (1816-1850) bild 33 / sid 57 (AID: v121694.b33.s57, NAD: SE/HLA/1010083) Länk.

Därefter tycks den frånvarande maken Erik Höglund ha avlidit, för 27 maj 1833 gifte sjömansänkan Maria Sjöman om sig med torparen och änklingen Erik Nilsson i Söråker och återfinns med honom i husförhörslängden.

Hässjö ai 2 nr 2Hässjö (Y) AI:2 (1824-1834) bild 32 / sid 46 (AID: v121671.b32.s46, NAD: SE/HLA/1010083) Länk.

Vem som var far till barnen överlåter jag åt någon annan att lista ut. Kanske var det den torpare Maria gifte om sig med.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital

Fångregister, en intressant källa

I tidigare inlägg har jag berättat om ett utomäktenskapligt barn utan namngivna föräldrar. (Se inlägg ett och inlägg två). Barnet togs först om hand av en kvinna som i dopnotisen kallas ”gesäll Wilhelm Fredric Björklunds fråndömda hustru Johanna Björklund, född Mörk”. Denna beteckning, tillsammans med det faktum att hon inte fick ta hand om det barn som kanske var hennes barnbarn, gör att man vill syna henne närmare.

Wilhelm Fredric Björklund och Johanna Mörk var alltså skilda. Det framgår tydligt då Wilhelm Fredric gifte om sig 1858. I vigselnotisen står: ”Har varit gift med Johanna Mörk, från hvilken han blifvit skiljd, sedan hon genom horsbrott sig förbrutit. Företedde Strengnäs DomCapitels skiljobref af den 14 april detta år”.

Eskilstuna Kloster och ForsEskilstuna Kloster och Fors (D) C:10 (1848-1858) bild 84 / sid 155 (AID: v54898.b84.s155, NAD: SE/ULA/102226)

Vid denna tid var utomäktenskapliga förbindelser ett brott som renderade fängelsestraff. Man förde register över de straffade. Dessa register innehåller många intressanta uppgifter för släktforskare, bland annat födelse- och bostadsort och föräldrar. I vissa fall kan fadern till en person som fötts som ”oäkta” nämnas, vilket jag sett några exempel på. Johanna står införd som nr 136 i fånglängden.

Kronohäktet 2

Kronohäktet i Eskilstuna (D) DIII:1 (1852-1855) bild 490 / sid 46 (AID: v218577a.b490.s46, NAD: SE/ULA/10652)

Man får veta att Johanna Mörk varit gift två gånger och att hon läser bra innantill. Man får också veta vem hon varit otrogen med! Han blev nämligen också straffad och står införd i fånglängden som nr 137. Han häktades samma dag som Johanna ”för horsbrott med förestående hustru”. Hans straff blev dock lindrigare eftersom han var ogift; 12 dagar på vatten och bröd, jämfört med Johannas 20.

Johanna dog redan 28/12 1864 av livmoderkräfta. Hon var då fortfarande skriven hos sin före detta man och hans nya familj.

Johanna MörkEskilstuna Kloster och Fors (D) AIc:21a (1864-1868) bild 35 / sid 32 (AID: v54815.b35.s32, NAD: SE/ULA/10226)

Jag tvivlar dock på att hon verkligen bodde där. Noteringen ”På staden” i anmärkningskolumnen antyder att hon fanns i stadens fattighus. Men med detta lämnar jag familjen och dess levnadsöden.

Örjan Hedenberg, för ArkivDigital