Vad fick dig att börja forska?

AID v185278.b4Det finns många anledningar till varför man börjar släktforska. Alla vi som släktforskar har våra egna anledningar till varför vi har valt att utforska våra rötter.

För en del är det ett intresse att lära sig mer om den egna släkten, för andra är det ett speciellt levnadsöde som man har hört talas om och som fascinerar och som man därför vill lära sig mer om. En del vill utreda om ”skrönan” i släkten är sann medan andra vill försöka få fram information om vem ”fader okänd” till farmors mor är.

Släktforskning kan genomföras på många olika sätt. En del väljer att forska så långt rakt bakåt som det går medan andra släktforskar mer på ”bredden” och inkluderar syskon till anor och vad som har hänt dem. Andra personer väljer en ana och forskar framåt i tiden för att leta reda på så många ättlingar som möjligt till denna ana.

En annan sorts forskning som många jobbar med är forskning kring en gård eller en bygd. Sådan forskning utförs ofta tillsammans med andra personer och det kan vara till exempel i en hembygdsförening.

Oavsett vilken infallsvinkel du som släktforskar har eller har haft så är ArkivDigital online ett bra verktyg för att hitta information om dina anor och bygden de bodde i. Hur stort arbete som görs med släktforskningen är det du som forskar som avgör. Det går nästan alltid att forska ytterligare. Allteftersom du som släktforskare hittar information om dina anor så växer intresset av att veta mer om anorna. Vilka var de? Vad levde de av? Var bodde de? Flyttade de och varför i så fall?

Genom att lära sig mer om sina anor lär vi oss mer om oss själva. Det är något som de allra flesta släktforskare skriver under på.

Vad fick dig att börja forska?

Cici Löfgren

Bildkälla: AID v185278.b4.

10 tankar om “Vad fick dig att börja forska?

  1. Hittade ett s.k. Födorådskontrakt på 3dje botten i min svärfars föräldrahem, kunde inte läsa dokumentet. Så jag anmälde mig till en kurs i Paleografi. Sen har det bara fortsatt, 26 år sedan. Är fast.

  2. I really began to research when I found my family records from grangarde…and also found almost half of the population of Falun Wisconsin came from there.
    There is yet the great Mystery of what brought all these families to Wisconsin from
    the Grangarde area

  3. Mormor! När jag var liten så varvade hon sagorna med berättelser från sin barndom och uppväxt. Jag fick höra om hennes far, mor morföräldrar farföräldrar och de människor och händelser som ägde rum i sen by hon växte upp i.
    Gammelmorfars kista som är på bilden ovan, har jag fortfarande kvar.

  4. Jag började efter att mina föräldrar gått bort. Jag blev då medveten om att jag inte visste mycket om mina rötter. Det var också för sent att fråga, något jag rekommenderar alla som har sina föräldrar och äldre släktingar kvar i livet att göra! Nu, efter att forskat i snart 10 år, har jag gjort en sammanfattning av vad jag fått fram och gett till mina barn. Det blev uppskattat.

  5. I samband med en skoluppgift i mellanstadiet fick jag i uppgift att gå hem och fråga om mina förfäder, läraren kallade det ”släktforskning”. Mormor kunde plocka fram ett noga ordnat släktträd som hennes bror gjort, medan morfar fick ta till sitt kom ihåg och ett tunt fotoalbum.
    Efter att skoluppgiften var utförd så blev det kvar ett litet nyfiket fragment i bakhuvudet, kring morfars ana i synnerhet. Vilka var före oss?
    När sedan tid och möjlighet infann sig, under en föräldraledighet för fem år sedan, öppnade jag min första kyrkbok…
    På den vägen är det, nu gör jag helst inget annat och inte bara ”mina” anor, huvudsaken är att jag får finnas i miljön. 🙂

  6. Jag började forska av en tillfällighet. Fö många år sedan fick min mor besök av en representant för ett släktforsknings firma, en avlägsen släktning hade beställd en släktbok, och han samlade in information från nulevande släktingar. Samtidigt skulle han försöka sälja ett exemplar av boken. Den kom och studerades, sedan blev den liggande i många år. Min mor dog och jag ärvde boken som enda barnet. I slutet på -90 talet jobbade jag på ABF som IT-ansvarig, en släktforskare tog kontakt med oss och frågade om vi inte kunde holde en cirkel i släktforskning. Det kunde vi och jag passade på att själv delta i cirkeln. I dag är det jag som holder kurser i släktforskning och är ordförande i Nynäshamns Släktforskarförening.

  7. När jag var tonåring fick alla i familjen en bok om släkten som en forskare skrivit, tryckt och skickat ut till alla. Då uppskattade jag den inte. Men den har följt med i alla flyttar och som pensionär bestämde jag mig för att gå en kurs i släktforskning. Sedan är jag fast. Det är fascinerade att följa personernas liv från födelse till död,

  8. Ett val gav mig en värld! När man läste historia i mitten på 60-talet fick man välja på att översätta riksänkedrottningens prydligt renskriva brev eller knata upp till Uppsala slott, där då Landsarkivet var inrymt. Där skulle man släktforska! En professor från Baltikum följde mina forskningar. Och bästa av allt, på hemmaplan fanns såväl min mors farfar (född 1864) och min mormor (född 1897), båda rejält intresserade av det historiska perspektivet, försedda med goda gener. Och resultaten rullade fram, även far blev intresserad och jag fann oss en kyrkvärd, vars namn fanns på kyrkklockan i Älgå. Mormor förde mig till Sörmland, mors farfar hade anor som lärde oss mer om hur man expanderar sin egendom under 1700-talets senare del. En soldat satt tre år fången i Pommern under Napoleonkrigen, fick medaljong extra pension, många dog, många blev fattiga, när bondgården skulle delas, de som hade råd flydde fattigdomen åkte till Amerika, vandrade till Norrland, eller flyttade till våra egna Klondyke som Kil. Hela historien för de ”vanliga” från medeltid till modern tider – och nu stannar jag upp, i en kyrkobok, bredvid en anhörig fann ett soldatnamn jag fastnade för, Jan hette han, gifte sig den 13 oktober 1776 med pigan Annicka, några sidor fram så har soldaten Jan avlidit, den 26 november 1776 hade han ”omkommit under isen”, noterar prosten Göransson i Gillberga, en av våra sista Rudbeckianer. Jan och Annicka är jg inte släkt med, men deras öde berör mig – man blir nog lite bättre om man får sådana perspektiv som Arkiv Digital erbjuder…

  9. Min kusin hade börjat släktforskningen och hade några svårtydliga fotokopior från några kyrkböcker, samt hade hon gjort något slags träd där min fm mm:s namn Bruzelius stod överst. Det satte igång min nyfikenhet. Tyckte namnet var spännande eftersom jag trodde att min släkt bara bestod av drängar och pigor. Efter drygt 13.000 personer i min dator så har jag hittat mycket intressant folk. Rätt som det är så kan namn som Ola Hansson (1860-1925), poet och författare från Hönsinge i Skåne dyka upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.